Tisdag.
Matte kontaktade kommunen angående ansamlingarna av intensivt blågrönt 'någonting', som samlats längs med stranden och vid utloppet från den lilla skogssjön i närheten av reviret. Matte skickade även de bilder hon tagit på detta, som såg väldigt giftigt ut och som troligtvis inte alls skulle vara i vattnet. I den lokala FB-gruppen var åsikterna generellt att det måste vara någon form av utsläpp. Algblomning av blågröna alger kunde det ju inte vara så här års. En kille skulle komma ut under dagen för att försöka fastställa vad Matte sett i vattnet på måndagen. Någon rapporterade att ansamlingen av detta, som lyste blågrönt under tisdagen, koncentrerats kring utloppet där nerfallna kvistar och löv skapat en bröta som hindrade vidare färd neråt bäcken. Den bäck som rinner genom det egna reviret precis framför ytterdörren.
Matte vidarebefordrade informationen via den lokala FB-gruppen och gav sig sedan ut på promenad med sina hundar. En lång promenad men inte utmed stränderna denna gång. Det blev lite gående längs traktorvägen, förbi fårhagen där baggen hade tackorna samlade inför höstens jobb. Dima var mycket intresserad och Matte tränade "titta på får i lugn och ro" en stund i behaglig solvärme. Fåren är inhägnade med elektriskt fårnät och det har fungerat fint även då deras hage låg mitt i ett vargrevir för en del år sedan. Någon enstaka ensam varg passerar då och då genom området och under hösten har varg setts vid några tillfällen. Dessa får förefaller inte intressanta för någon varg, med sitt väl fungerande stängsel. Oftast är det stängslingen som är avgörande för om får angrips eller ej. Det finns bra stängsel och man kan få hjälp med både ekonomi och uppsättning. Matte upplever att det är mer av vallning än av jakt i Dima. Baggen slog sig till ro, liksom elva av de tretton tackorna; så ock Dima. Fåren låg där i solen och njöt och Dima kopplade av liksom Aili. Höstsol och höstfärger och Matte landade där och då och allt kändes bra. En paus i vardagen som kändes välbehövlig.
Efter två timmars traskande återvände Matte till stugan och blev kvar utomhus ännu ett tag. En fika utomhus och lite tidningsläsande i den raskt sjunkande solen blev en fin avslutning på dagens utomhusvistelse. Aili jobbade med att få ut godisbitar ur den stora kongen och Dima grävde väl någonstans. Matte iddes inte bry sig så mycket om var. Hål kan man gräva igen.
Mot slutet av arbetsdagen ringde den miljöinspektör som varit ute vid sjön under eftermiddagen. Han och en kollega var av åsikten att det definitivt var algblomning som orsakat den intensiva färgen i vattnet. Vid stranden var både färg och fjädrar borta. Strömningar i vattnet hade fört det vidare och mot utloppet och där fanns nu tillräckligt mycket för att kunna fastställa vad detta var för något. De hade rört runt i det gröna och identifierat algsporer på undersidan. Alltså kan alger blomma även så här års! Vilket de visste redan, men det måste bevisas för att kunna utesluta utsläpp av något slag. Varken människor eller hundar skulle vistas i vatten där alger blommar var rådet.
Man lär så länge man lever!