På måndagen snöade det hela dagen och hela kvällen för fjärde dygnet i rad. Utan minsta uppehåll har snön ömsom vräkt ner och ömsom strilat ner som fint pudersocker över en tårta. Den lilla stugan i skogen ligger som en röd juldekoration nedanför ett berg, omgiven av granar och inbäddad i vitt. Berget är vitt, granarna är vita. Vägen är vit och fin. Men hal. Här i skogen är det inte saltat och skitigt och fult. Här är det rent ut sagt alldeles förfärligt vackert!
Matte längtade ut i skogen och tog med hundarna på en promenad som bitvis blev ett vadande och ett pulsande. Promenaden började låglänt genom gammal granskog med en del fallna träd och blötmark. Som efter mängderna blötsnö nu var delvis översvämmad av minisjöar nerbäddade i kallare och gräddliknande snö. Som välvde sig över kanterna på vattensamlingarna och gav dem ett trollskt utseende under de mäktiga och snötyngda träden med sina nerhängande grenar. Stigen löpte vidare bort mot myren och där öppnade sig ett bergslandskap runt omkring tjärnen som övergick i Stormossen. Den gamla mopperamen, lutad mot en vrestall, var helt översnöad.
Hundarna fick vara lösa alla tre och skötte sig exemplariskt. Aili for som en skottspole upp och nerför alla höjder och försvann ibland ner i en sänka och kom upp alldeles snöig. Hon hade buskul! Násti höll sig helt nära Matte hela tiden och Modji visade tydligt att hon hade intressanta vittringar i nosen titt som tätt, men avstod bussigt nog från att dra iväg och utforska dem närmare. Hon gick bara lite nyfiket i vindriktningen och kollade aningen mer noga. Lydde omedelbart när Matte bad henne begränsa sin nyfikenhet. Aili hade godkänt avstånd rätt väl i ryggmärgen och stannade upp och kollade förvånansvärt ofta att flocken hängde med.
Här finns gott om rådjur, älg och vildsvin samt några rävar. I den nyfallna snön kunde Matte för tillfället inte se några som helst spår av dem, men vittring hade hundarna helt säkert. Varghanen som delade stigen med Lapskflocken under ett par år flyttade västerut och är nu skjuten i skyddsjakt. En av hans döttrar har nyligen bildat flock i ett litet revir strax söder om Stockholm vid Nykvarn och hon löper.
Promenaden gick vidare längs myren och upp över en bergplatå med branta och ibland lodräta väggar. Här får man gå där det går att ta sig fram och en rak kompassriktning kan stöta på problem. Matte gick som förr i världen och njöt av sin nya höftled! Muskelstyrkan räcker nu gott till för att ta sig uppför berget. Strax innan hemma hittade Aili en nerfallen gren och fick igång sin mamma Modji på lite lek, men bestämde sig sedan för att hon ville ha grenen för sig själv. En snopen Modji blev först inbjuden och sedan avvisad. Násti satt och tittade på leken en stund, men ledsnade, reste sig och begav sig ensam nerför berget och hemåt! Då ingrep Matte och tvingade Násti att vänta på flocken för gemensam hemgång. En självständig äldre dam klarar sig själv. Typ.
Aili ville nog ha lite motstånd och lite konkurens och det var inte lika roligt att leka ensam. Modji hade ledsnat på sin påflugna dotter och hade hittad smaskig jord under snön. Matte tyckte att en timme i skogen kunde räcka och Násti fick som hon ville. Flocken traskade gemensamt nerför berget och hem.
Násti slog sig till ro i korgen på glasverandan och Klonen och hennes mor höll sig kvar ute i snön. Stora mängder har det blivit och hundarna älskar detta. Matte älskar också snön, men inte att bottenlagret är dyngsurt.... Med skyffeln i handen kämpade Matte framför garagetälten, men måste ge upp till slut. Orkade inte. Salt i botten hade blött upp även den nya och kalla snön. Matte orkade i alla fall få bort all snö som fallit framför huset och efter en timmes promenerande i djup snö i skogen och en timmes snöskottande gick en trött Matte in och fikade framför brasan. Hundarna valde alldeles själva att följa med Matte in.
Snön, den bara fortsatte att falla och föll allt tätare samtidigt som vinden tilltog. Husse fick skotta även han innan familjen gjorde kväll.