När Matte nu på fredagmorgonen tänker tillbaka på torsdagen, så var det verkligen en omtumlande dag. En dag som pendlade mellan glädje förtvivlan, hopp och åter glädje.
Strax före klockan 11 på torsdagförmiddagen, begav sig Matte iväg med hundarna på långpromenad i efterlängtat solsken. En bit neråt vägen morsade två killar, som höll på att möblera om i en nyinköpt trädgård. Många mycket stora träd var nertagna och nu låg de kapade i tremetersbitar i en stor stapel intill vägen. "Du vill möjligen inte ha lite ved? Han där kan köra hem det. Det är väl du som bor där borta och hade valpar i somras?" Matte blev stående helt överraskad och överväldigad. "Tack! Absolut! Ja jag bor där det fanns valpar!" Överneskommelse gjordes om placering av denna mängd stora stammar. Killen som köpt huset ville bara bli av med alltihop. Ibland hampar det sig så att man är på rätt plats vid rätt tidpunkt! Nästa vinters vedbehov är härmed säkrat.
Matte promenerade vidare med hundarna och passerade det hus där Nástis bror Ailu bor. Gázzi stannade och tittade långt upp mot huset. Násti och Modji skrotade vidare och nosade i vägkanten, men Gázzi stod kvar med huvudet vänt mot huset. Så småningom kunde Gázzi lockas att fortsätta, men stannade ett par gånger och vände sig om mot huset. Matte förstod ingenting, då de andra två hundarna bara ville vidare. Gázzi kom igång och fortsatte i kort trav bakom Matte, så som hon brukar. Men några minuter senare tvärstannade Gázzi i sträckt koppel bakom Matte. Hon ville inte gå vidare. Matte avvaktade och rätt som det var kom Gázzi igång. I en uppförsbacke nosade alla hundarna i vägkanten utanför Hoffens tomt och Gázzi tog ett snedsteg i dikesslänten. Hon kom upp på vägen men tog ytterligare snedsteg och rätt som det var vek sig benen under henne. Matte såg bilderna på den stupade hopphästen framför sig. Hjärnblödning, sprucken aorta. Matte hoppades att det skulle fort. Att Gázzi höll på att dö var Matte fullständigt övertygad om.
Men Gázzi kom snabbt på benen och gick vidare. Om än lite vingligt. Mattes tankar gick hit och dit. Gázzi måste få skjuts hem. Gázzis haveri råkade inträffa intill en permanentboende kvinnas hus och bilen stod vid huset. Hon var hemma. Här där flertalet hus nu är obebodda och där många av de permanentboende är borta på dagarna. Hon hjälpte gärna till med skjuts och med redan fällt baksäte var det inga problem att få in de tre Lapska. Vid hemkomsten skuttade Gázzi ur bilen innan Matte han lyfta henne och föreföll helt återställd.
Matte försökte få tag i en veterinär, men lyckades inte med det. Den veterinär som anlitas till vardags öppnade inte förrän klockan 13 och på djursjukhuset var det lång kö. Kompisveterinären var upptagen på jobbet. Matte tog fram kameran, fotade Gázzi som låg på sin favoritplats i solen, samt hällde i sig kaffe. Många fina men vemodiga bilder blev det. Gázzi gjorde senare sin dotter sällskap och gick utan problem på slänten mot bäcken och tuggade friskt grönt gräs.
Klockan 14 fick Matte äntligen tag i veterinären, som uteslöt hjärnblödning. Gázzi hade återhämtat sig alldeles för snabbt, för att det skulle vara rätt diagnos. Han trodde att Gázzi drabbats av ett plötsligt blodtrycksfall, med yrsel som följd. Det fanns inget han kunde göra för att kunna ställa en diagnos. Gázzis slemhinnor var inte bleka och hon var åter pigg. Rådet var att låta Gázzi leva som vanligt, men kolla slemhinnorna direkt, om hon åter skulle bli yr. Bleka slemhinnor tyder på blodtrycksfall.
Alltså fick Gázzi följa med på kvällens träning, i den stora hallen med diverse maskiner och skrot. En upplyst och begränsad plats där Gázzi var i förra veckan. Gázzi fick ett frisök med fyra figuranter placerade på golvnivå. Gázzi jobbade precis lika bra som vanligt och med stor glädje. Hon sprang i full fart genom området och flög över hinder i sin väg. Precis som vanligt. En figge som var gömd under någon form av mattor i lager fick stå ut med att Gázzi klättrade på henne och försökte få vittringen som steg upp längs den bakomvarande väggen. Gázzi tog alla chanser att klättra. Som vanligt.
Modji fick ett liknande sök, men med en hög figurant på en hylla intill en vägg. Intill legan fick varken hon eller en annan hund någon vittring. Den slog ner en bra bit bort och där markerade båda hundarna. Násti fick tre figgar uppe på en gammal brandbil. En i taget gick ner och belönade. Övriga var tysta och stilla. Men Násti lät sig inte luras och skallmarkerade var och en av de tre figgarna snyggt och prydligt. När ingen fanns kvar uppe på bilen, släppte Násti direkt intresset för den. Hon hade full koll från början, att där fanns tre olika vittringar. Återsök är alltid viktigt och det är bra om hunden själv återvänder och markerar ytterligare personer i en lega, efter det att den första har lämnat den. I ett skarpt läge kan det finnas många människor inom ett mycket begränsat område. En familj som sattt vid ett matbord, barn i en skola.
Med på kvällens träning var även Nástis söner Epic (Adja) och Lime (Aiko). De fick gå lite miljöbana bland alla byggföremål staplade tätt. De fick krypa genom cementrör och kliva över metallskenor och allt möjligt som passar på en miljöbanepromenad. De fick springa lösa (en och en) i den stora hallen och rätt som det var satt en person bakom något föemål. Godisutdelning! De fick själva ta initiativ och undersöka området. Småkillarna fick varsin koppelpromenad utanför hallen och råkade händelsevis hitta Hussa bakom en container. Massor med beröm! Deras kväll avslutades med att de båda fick busa runt i den stora hallen, med alla föremål som erbjöd en äventyrslekplats. Några korugerade plåtar på varandra, erbjöd en bra miljöträning. Både vad gällde underlag och det oväsen som ett par mattar kunde åstadkomma. Två godissugna killar traskade gärna omkring på plåtarna i oväsendet och letade korv och hundgodis! En gammal tvättsvamp blev en toppenleksak för jaktlek.
Fredag förmiddag:
Gázzi förefaller fortfarande må bra. Hon är aningen mer observant på sin Mattes förflyttningar i huset. Men hon slår sig till ro i närheten av Matte. Antingen i sin biabädd eller framför kaminen.
När all ved levererades hem tidigt på morgonen, fick hundarna vara ute på tomten och Gázzi var lika leksugen som sin dotter och dotterdotter. Att se Gázzi göra lekinviter, svansviftande och skällande och sedan rusa runt på gräsmattan med de andra, värmde Mattes hjärta. En dag i sänder.