På fredagkvällen, inför det annalkande ovädret, kunde Matte i sin väderapp läsa att det för tillfället var ett väder betecknat som "tung vinterblandning" med tre plusgrader. Någon har varit väldigt kreativ och ordet beskrev mycket väl vad som föll från himlen! För Mattes del var detta ord något helt nytt, ett nyord. Matte gillar språk och ord och att leka med ord och "tung vinterblandning" var en stämningshöjare när det som föll över den lilla stugan i skogen kunde liknas vid tjockt regn, eller väldigt blöt snö eller kanske sorbet.
OSYNLIGA
På lördagsmorgonen hade den "tjocka vinterblandningen" frusit till och när Husse skulle gå på morgonpromenad med hundarna bort till brevlådestället var det både spikskor på fötterna och stor försiktighet som gällde. Varför Matte avvaktade i stugan med lite olika sysslor, innan hon var redo att bege sig ut på långpromenad med hundarna i området. Mitt på dagen hade allt det frusna vita på marken töat och regnat bort.
Blåst hade det gjort och det blåste ännu,men inte hade det stormat. Inget elavbrott och inga fallna träd vad Matte kunde se. Matte traskade på rätt ensam med hundarna i regnet, som kom och gick. Tätt mellan skurarna, eller regn med mikrouppehåll då och då. Inte en enda hundägare på promenad mötte trion. Däremot en barvagnsförare som miljötränade sin telning! En ovanlig syn numera när barnen göms bakom både sufflett och filt året runt i alla väder, när de passerar Matte med sina hundar. Här kom en i rådande väder välklädd mamma med likaså välklätt väldigt litet barn. Sittande med stöd bakom ryggen, nerfälld sufflett och regnet i ansiktet. Avtorkad då och då av sin leende mamma. Hur skall barnen kunna växa upp och älska vår natur och vilja vara rädda om den om de under präglingsperioden göms bakom lager av tyg och skärmas av och inte ens får se sina barnvagnsförare? Som barnvagnsförare kan man inte ens vara säker på att ungen lever, där den ligger gömd bakom sufflettdraperier i form av tjocka filtar. Funderar den som fick barn på sjuttiotalet. Det förhatliga, som nu syns i både brunt och orange trots alla "aldrig mera!" Över åren. Allt kommer tillbaka, men inte vanan att plocka bort suffletten och ersätte den med ett bra parasoll mot solen. Allt för att de små skulle få uppleva världen och vädret. Den generation politiker som i Sverige nu har makten över vår miljö och har skrotat Miljödepartementet. Det är mycket man inte begriper.
Det är också svårt att begripa varför någon inte hälsar tillbaka på ett vänligt "hej" längs vägen. Matte och hundarna mötte tre personer modell unga vuxna. I bredd över hela vägen, strax innan hemma. Matte halade in sina koppel till kortkort, stramade upp trion längs dikeskanten, då ingen föreföll villig att lämna särskilt mycket plats åt tanten med hundarna. Matte hälsade på killen och de båda tjejerna. Killen i mitten tittade förvånat på Matte men besvarade inte hälsningen. Pratade vidare med tjejerna på var sida. Tjejerna såg varken Matte eller hundarna med sin huvor nerdragna över ansiktena. Månne ledde killen de båda oseende och ohörande tjejerna längs vägen? Hela vägens bredd tog de i anspråk och de hälsade inte. Vissa har en förmåga att göra andra osynliga. Genomskinliga och obetydliga.
Den osynliga tanten med de båda osynliga hundarna mötte Husse utanför vedboden. Han hade nyss passerats av trion som ägde världen. Husse hade hälsat vänligt när de passerade infarten til reviret. Är det någon som tror att han fick ett "hej" tillbaka. Det äldre paret med de två hundarna finns inte. Det är bara som de tror.