Lördag - söndag.
Solen var nådig och sken många timmar, om än väldigt lågt stående och knappt orkande över skogsranden, hela helgen! Några plusgrader, rimfrost och ett millimetertjockt snölager gjorde allt så ljust och vackert och kändes som rena ljusterapin. Välkommet efter en period med gråväder och onödigt tidigt fallande mörker.
Lapskflocken tillbringade mycket tid utomhus båda dagarna. En tur till den närbelägna bergtäkten blev det och där fick hundarna röra sig fritt i en dryg timme, medan Husse och Matte turades om med att "händelsvis försvinna" under promenerandet nedanför de lodräta bergkanterna som inramar de stora plana ytorna. Modji hade en egen agenda, där mängderna med harpluttar var viktigare än att söka rätt på sina försvunna människor!? Hennes dotter Aili skötte ju den sysslan med den äran så varför bry sig! Föreföll Modji tänka. Där hon ställde sig och bara tittade först på Matte och sedan på Aili som mycket gärna drog iväg för att hitta Husse! När hon gjort det och skallmarkerade fin tittade Modji länge på Matte och kommenterade: "Men du märker ju själv att det räcker med att en hund kutar iväg och letar rätt på honom, när han bara försvinner gång på gång!" Varpå hon återtog sitt födosök efter läckra harpluttar. Vad nu harar finner så attraktivt i en bergtäkt? Aili ställde däremot upp och sökte gång efter gång reda på bortslarvad både Matte och Husse, som den oerhört ambitiösa hund hon är när det gäller arbete. Hon höll allt mer koll på sin flock och det blev svårare och svårare att slinka iväg och gömma sig utan hennes vetskap. Modji hade rätt utbredd selektiv hörsel och tog sig friheter och måste även få sig en åthutning när hon totalt ignorerade en inkallning och bara gick på nosintryck. Hörseln var totalblockerad! Aili blev väldigt angelägen om att inte bli inblandad. Hon tog ställning mot mor sin.
Solen sjönk dock obönhörligt och med ens blev det råkallare. Solen hade verkligen spritt värme och inte bara efterlängtat ljus! Hem for flocken och tände en brasa, medan mörkret svepte in stugan och skogen.
På söndagen delade sig flocken och Husse höll sig hemma med hundarna och bjöd dem på en efterlängtad långpromenad på ett par timmar i skogen. Matte for till Torpet och värmde upp stugan från fyra minusgrader till fjorton plusgrader. Vilket uppskattades av dem som vistats ute i ett par timmar när det var fikadags. Två hundar hade fått lära känna varandra och tycke hade uppstått. Det såg lovande ut inför ytterligare möten. Ett fint par.
