Tisdag.
En dag som präglades av "dagenefterstämning". Vila! Återhämtning och reflektion. Inför helgens lagtävling har Lapskflocken tränat lite extra och med så många timmars sökarbete i helgen, i helt nya miljöer, behöver hundarna vila för återhämtning. Att jobba i busväder skall de absolut klara av och man glömmer ofta att träna även under sådana förhållanden. En renvallare får inte banga ur av väderskäl! Inte en räddningshund eller förare heller. Att jobba med sockor på fötterna har Aili aldrig tidigare gjort, vilket inte hindrade henne under lördagens varierande uppgifter. Lime lät sig inte heller påverkas. Att Modji inte hade några skyddsskor berodde på att det oftast är en hund i ett lag som behöver utsättas för ett enda sök där skyddsskor krävs. Ofta bara för att man vill se att de fungerar med något på fötterna. På lördagen var det annorlunda, då det var rivningshus och rivningstomter som nyttjades som sökområden. Med glasskärvor både ute och inne. Planglas, fönsterglas, är inte så farligt för tassarna. Värre är det med trasiga glasföremål som ger kupiga bitar, farliga att kliva på för hundarna. Modji fick söka av de delar där det var så lite planglas som möjligt, men helt gick det inte att undvika. Modji sökte i ett gammalt bostadshus med krossade rutor och det gick fint och hon fyndade. Matte hade bara köpt en enda uppsättning sockor och nu fick det bli så här.
Detta är en tävling och man måste lägga in olika störningar och andra moment som försvårar för ekipagen. Att ställa en ljudkälla med hög volym mitt i sökmrådet, är något som förekommer då och då och på certprov i Finland har man i alla fall tidigare använt sig av sådan störning. Inte spelande musik! Vad man vill utsätta ekipagen och inte minst hundarna för, är ljud som kan förekomma i ett katastrofområde. Eller snarlika höga ljud av olika typ på olika frekvenser. Sådana finns inspelade i olika slingor. Drar man upp ljudet från en pipleksak blir det ganska förskräckligt! Vad lagets hundar utsattes för i form av ljud, var svårt att identifiera helt tydligt, utom vargylet som var ihållande och långdraget! Liksom människoskriket av fasa! I övrigt slog man på metallrör och smällde med plåtar av det hårda metalliska ljudet att döma. Ljud pågående under stor del av söket i byggnaden och ljud som hela tiden skiftade. Inte en lugn stund! Ingen av de tre Lapska i laget lät sig störas av detta oväsen och jobbade fint, samt bidrog med oväsen i form av skallmarkeringar. En form av mentaltest i praktiken. Hur en hund reagerar när den är passiv och ett ljud bryter en tystnad säger inget om hur hunden fungerar i arbete under kraftigt oväsen med hårda smällar. Det väsentliga torde vara att hunden fungerar så att den fullföljer en uppgift, trots störande och besvärande ljud.
För att förbereda hundarna för livet med räddningssök får de träna med diverse oväsen under sökuppgifterna. Man slår med järnrör på metallföremål, smäller i dörrar och kastar stenar mot plåtar. Plockar skrot och kastar och viftar med korrugerade plåtar så de ger ljud ifårn sig. Allt för att hundarna skall vänja sig vid att fokusera på uppgiften och inte allt runt om. Störningsträning är jätteviktigt! Det föreföll i lördags som om den träning fungerat bra även för Aili, som inte fått gå någon räddningskurs på grund av sina förares för höga ålder. Aili jobbade på, trots att Matte trodde att hennes hörapparater skulle gå sönder av oväsendet!
Så här efteråt minns Matte och Husse gärna den ruggiga och regniga fredagskvällen då alla blev dyngsura! In på bara kroppen i vissa fall. Aili som är helt urfälld gnällde inte när hon blev genomblöt. Hon jobbade på. Modji och Lime har tjocka fina pälsar nu och var torra ett stycke in i underullen. Alla fick ändå en omgång med hårtorken. När hundarna var omskötta med lite extra att äta, tog sig de fyra blöta hundförarna en sängfösare i form av en skvätt Vana Tallinn, som är en mjuk och varmt lenande örtlikör från Estland. Lite som hostmedicin i smaken och säkert jättenyttig. Den värmde gott när alla blöta kläder och sökskynken hängde på varenda utstickande detalj i rummet. Busväder är rätt mysigt trots allt! För känslan av välbehag efteråt! När man kommer in och torkar upp och när värmen sprider sig i kroppen! Man måste plågas lite för att kunna njuta!
