Torsdag råkade hamna före onsdag.
Matte jobbar vidare med sina staketrenoveringar. Många timmar varje dag har det blivit. Husets framsida är inhägnad på tre sidor plus lite på en fjärde sida. Mot husets baksida hindrar ett kort stycke staket, lillstugan och stora huset med grind emellan, samt en lodrät bergvägg på tre meter hundarna från att komma utanför tomten. Husets baksida består av berg och skog och utgör hälften av tomten; den är inte inhägnad. Trettio meter gammalt staket mot vägen på framsidan har bytts ut mot ett sprillans nytt staket, byggt av en byggfirma och designat av Matte. Alla övriga meter staket renoverar Matte, med återbruk av det gamla och nu rivna staketet. Där de tryckta staketbrädorna är användbara till stor del, men där stolparnas fästen ruttnat i lerjorden. Staketet mot framsidan gick på trettioåtta tusen, så det får räcka så! Nu sparar Matte dagligen pengar genom eget slit och återbruk, för att få även tomtens sidor inhägnade på ett säkert och estetiskt tilltalande sätt.
Till höger är det ett trästaket likt det rivna staketet, förhöjt med kycklingnät. Detta nät har stramats upp och förstärkts längs hela överkanten, med nya stödpinnar. Samt försetts med stadiga spaljéer fär vinranka och klematis. Även här har tiden satt sina spår och Matte renoverar inte mer än vad som är rimligt, ur ett tidsperspektiv sett till sin egen ålder. Botten är inte fullt så rutten, utan kommer hålla ännu ett antal år. Till vänster är det berg till stor del som utgör grunden för nätstaketet. Berg med skrevor där stolpar körts ner av en tidigare ägare och sedan har det lappats med olika nät. Omlott ibland och rostig ståltråd har fogat dem samman. Stolparna började luta och nätet slackade och sackade och gick i vågor. Tung blöt snö har satt sina spår och några försök till intrång av rådjur utifrån har spätt på svajigheten. Matte har slagit ner fler stolpar där de varit möjligt, släpat hem mängder med sten. Burit mängder med sten. Byggt stenrösen till varje stolpe som stöd. Därefter skruvat gamla rengjorda staketbrädor i överkant som överliggare och stabilisator för stolparna. Samt spänt näten, olika nertill och upptill, med hjälp av stängselkrampor mot överliggarna och mängder med små ståltrådsbitar som fäst ihop mellan näten. Ett tidsödande pillgöra. Totalt är det ungefär trettiofem meter staket som Matte nu har renoverat klart. Det sista blev färdigt efter en arbetsdag på torsdagen med sju timmars idogt arbete i ett sträck. Paus för en macka och en mugg kaffe vid två tillfällen. Men det blev bra! Jäkligt bra om Matte får säga det själv... Inga hundar kommer ut! Inga rådjur kommer in! Det tål mängder med blöt snö i många år till och det blev snyggt. Återanvänt material förutom stängselkrampor och skruv. Många pengar är sparade!
Efter sju timmars envist jobbande under torsdagen, rätade Matte ut ryggen och tog en promenad med hundarna i kvällningen.
Veckans onsdagsträning skedde utomhus dagtid på en helgstängd arbetsplats. Gruppen var tillbaka i bergtäkten efter ett långt vinteruppehåll. Solen sken och de fyra hundförarna plus figuranten Husse njöt av govädret. Några i gruppen ägnade dagen åt annat. Samtliga hundar fick söka efter tre figuranter gömda bland diverse gamla undanställda byggprylar, i ett hörn av området till en början. Aili fick söka fritt och okopplad och jobbade fint med hjälp av den friska och byiga vinden. Dima är ännu inte mogan att få söka fritt i ett område där det rätt som det är dyker upp harar. Han fick söka i en fem meter lång lina. Även han skötte sig fint och visar numera tydligt när han hittat någon! Då stannar han upp och börjar svänga svansen yvigt från sida till sida. Först då släpps han lös och kan springa sista biten fram till den hittade figuranten för belöning. Matte väntar i det längsta med att träna in markeringar hos hundarna.
Efter en fikapaus fick hundarna en helt annan uppgift. Husse gick iväg långt bort och kröp upp på en sto grushög med branta sidor. Där hittade han en skön liggplats i solen och blev kvar, medan alla de fem hundarna, i tur och ordning, fick söka rätt på honom. Aili fick inte söka fritt mellan de stora grus- och stenhögarna denna gång. Det fanns många enorma högar, med lodräta sidor med överhäng där grus rasat ner. Lika farligt som med överhäng av snö i fjällen och alperna. Rasrisk! Aili tar vinden och vill springa kortaste vägen och under inga omständigheter kunde Matte riskera att Aili skulle försätta sig i en livsfarlig situation. Hon fick söka i koppel och släpptes lös när Matte var säker på vindriktning och säker sökväg till Husses gömställe. Hon löste uppgiften fint med ihållande skalll till dess Matte kom fram. Film finns på FB/Lapsk Vallhund och Instagram.
På tillbakavägen mellan alla stora grushögar fick Aili springa lös och Matte förväntade sig att hon skulle hänga med raka vägen till bilen. Aili hade annat i skallen. De där högarna är ju så roliga att rusa upp i! Så då gjorde hon det! Där det var riktigt farligt! Men hann inte många meter innan Mattes order "gå ner" åtlyddes omedelbart. En god arbetslydnad är ett måste i dessa miljöer.