Söndag.
För information så är det nu klart med registreringen av Runnes valpkull, född i september 2017, hos Norska Kennelklubben. Beskedet från NKK till Runnes ägare och kullens uppfödare finns att läsa på hans egen sida under "Gátchis B-kull Manni".
Ännu en ljuvlig försommardag! Familjen tillbringade förmiddagen på tomten i behaglig temperatur, innan solen hunnit så högt. Hundarna skrotade omkring och kollade läget, efter en dags frånvaro. Matte satte potatis, delikatess Amandine och sådde lite sallad och blommor i sina lådor. Husse städade på vedbacken efter kapning och klyvning. En jättehög med ved fyller nu carporten där den ligger fint för torkning! Vinden kommer åt men inte regn.
Mitt på dagen begav sig Lapskflocken in till Gärdet i Stockholm på tårtkalas. Ja, inte på själva gräsytorna, utan till en fantastisk liten gård omgiven av grönska, i anslutning till ett omsorgsboende i stadsdelen Gärdet. Här var det dukat till en privat liten samling för den närmaste familjen för gemensamt firande och hundarna var medbjudna. Faktum är att hundarnas närvaro var nog väsentligt mycket viktigare än deras Mattes! De har varit efterlängtade sedan julafton då den rullstolsburne och hundarna senast sågs! Nu fick han välkomna dem med varsin vomburgare till ömsesidig glädje! Efter lite umgänge bands de i långa koppel i skuggan intill fikabordet och låg så lugnt och fint bakom rullstolen och höll koll på alla som passerade förbi utanför det låga staketet. Om man förtränger att de hade lite åsikter om en lösgående Dalmatiner, som dök upp lite plötsligt i grönskan och inte så långt ifrån. Matte tog ton och upplyste om att de två Lapska faktiskt inte hade någon talan i sammanhanget. De var på besök och skulle hålla tyst! Vilket de däreftr gjorde, oaktat vem som passerade var.
Häggen spred ljuvlig försommardoft över gården, solen sken, men sällskapet vid kaffebordet hade skugga av ett stort parasoll och höga gamla träd som silade ljuset fint. Stadsdelen Gärdet är en mycket "grön stadsdel" kuperad och med förortskänsla inne i Stockholm. Fina gårdar överallt, mycket träd och lugna gator. Där det ligger mellan Värtan, Vallhallavägen, Lidingövägen/Liljansskogen och Djurgården (det stora öppna fältet Gärdet). Med tunnelbanestation och ett stenkast från city. Här är det populärt att bo! Ljust, luftigt och lugnt.
Efter en dag med mycket aktiviteter för hundarna under lördagen, föreföll de njuta av stillheten i skuggan under några timmar. De fick mycket uppmärksamhet och det njöt de av! Aili ville gärna upp i knät på den rullstolsittande! Men tiden gick fort och plötsligt var eftermiddagen slut. Det var dags att ta farväl och Lapskflocken lämnade stan och for norrut och hem. Mötande mängder med bilar som också var på väg hem! Efter en långhelg i Roslagen. Borta för dem och hemma för Lapskflocken. Inte tokigt alls. Den norrgående filen på Norrtäljevägen var öde, till skillnad mot den södergående.
Det första hundarna gjorde när de kom hem var att söka efter någon snok i bäcken! Utvilade och på alerten var de! Men någon snok verkade de inte kunna lokalisera. Medan Husse grillade middagen och hundarna snokletade fick Matte ner de sista fröerna i jorden och fick upp små skyddande växthus över pallkragarna. Alternativt skyddande drivbänkslock i plast över potatisarna.
Kort innan Matte avslutade kvällens snigeljakt strax före nio, hördes en kraftig stämma yla mycket nära! Matte som har svårt att lokalisera ljud blev brydd. Ljudet kom från strax utanför tomten mot skogen. Eller? Husse kom ut från stugan. Han hade också hört. Modji kom ner från trappen där hon legat och spanat över vägen. Var fanns Aili? Ännu ett långdraget och mycket kraftigt ylande kunde höras från skogen?! Då dök Aili upp från hörnet närmast skogen, skymt bakom snickarboden. Var det hon som ylat så grovt och långdraget?! Eller hade hon spanat mot någon i skogskanten?Det gick faktiskt inte att avgöra.
Med tanke på att det i augusti stod en varghane på vägen utanför Lapskflockens staket och studerade de egnas och några besökande Lapphundars lek på tomten, så går det inte att säga vem som ylade så oerhört vargliknande intill staketet mot skogen, när man varken kunde se Aili eller någon varg. Vid vargbesöket i augusti var det ingen av hundarna på tomten som tog någon notis om vargen några meter bort. Det var en förbipasserande hundägare som uppmärksammade de båda Lapphundmattarna om vargens omedelbara närhet. Bild på honom finns högst upp på hemsidan. Just den unga killen lever inte längre. Han dödade några lösspringande småhundar under några månader och sköts i skyddsjakt, liksom sin syster med samma orädda uppträdande söder om stan. Men här passerar vargar med jämna mellanrum. Spår syntes i vintras.
Om det var Aili som ylade - varför? Det ylandet ur den lilla kroppen? När hon ylat i någon dröm har det låtit annorlunda.