Juldagen kändes som en bra dag för att ÄNTLIGEN ta sig ut till stugan i Vettershaga. För att se att inget träd fallit över huset i de flertaliga snöoväder som dragit fram över nejden. För dagen var mer snö att vänta med stora trafikproblem. Dock INTE över Roslagskusten. För en gångs skull. Skönt.
Uppenbarligen brukar inte de tidigare ägarna besöka huset vintertid, eftersom den som plogar valt att lägga upp en gigantisk snöhög i delar av infarten..... Husse och Matte lyckades med hackande och skyfflande få tillräckligt utrymme för att få undan bilen från den lilla stickvägen. Sedan kom nästa problem. Grinden måste friläggas för att kunna öppnas. Så småningom var även detta löst och en liten springa gick att få upp, så att familjen kunde komma in på tomten.
Här har fallit så mycket snö, att det går upp över Mattes knän stående på den framskottade marken. Som inte är frusen under all snö, vilket fästingar, sniglar och andra småkryp uppskattar väldigt mycket.... Men dessa mängder snö har inte kommit vid ett och samma tillfälle och är delvis ett ihopblåst, ihoppackat och till kompakt is fruset snölager. Hundarna försvann i snön och dök upp lite här och där. Husse tog itu med att skotta verandataket och Matte konstaterade att förvisso hade inget träd fallit över något hus, men en hög och smal tall hade lagt sig över staketet.
Så började det att snöa. Samt blåsa. Snöandet tilltog och tilltog och det gjorde även blåsten. Husse skottade överhängande snö på taken för att skona hängrännorna. Matte skakade, skrapade och knuffade rent alla grangrenar och småbjörkar som låg tungt över staketet och frestade på. Snön låg i stora fastfrusna klumpar på träden och dessa klumpar var inte särskilt lätta att få bort. Hundarna var någonstans i snömängderna. Under snön hittade de godsaker. Matte förmodar att det delvis rörde sig om nerramlade talgbollar, som grannen hängt på grenar i tomtgränsen. Det låter som om Matte liksom bara gick runt staketet och fixade detta. Så var det inte. För varje steg måste Matte stå stilla och med stor möda få upp ett ben i taget ur snöns fasta grepp. Benen var nersjunkna till över knäna i kompakt snö och Matte kände sig många nummer för liten för att gå runt i detta. Då och då satt fötter och ben så fast att Matte gick i stå och fick fundera på en lösning för att komma vidare. Tunggått var bara förnamnet.
Nu vräkte snön ner. Mer vid Roslagskusten kan man inte vara och det skulle inte vara på detta viset. Det kändes som att det var läge att bege sig hem. Men först måste snön skrapas av Husse och Matte och hundarna. Hela familjen var inpackad i snö i det nu mycket ymniga snöfallet. Sikten var väldigt dålig och vägarna drev igen snabbt. Vägvalet hem fick styras av vilken väg som var mest trafikerad för framkomlighetens skull. Färden hem påminde mest om en resa igenom en mjölsäck. Med lite fantasi till hjälp. Sista biten genom skogen var det svårt att se vägbanan. Bilen slank hit och dit i sidled. Trots mycket låg hastighet. Fyrhjulsdrift hade varit ett klart plus!
Familjen hann precis hem för att fixa fram lite käk till grannen, som var inbjuden på en skinkmacka och lite till. Våta kläder hängde på tork här och där i stugan och hundarna föreföll mer än nöjda med vistelsen i frihet på den stora tomten och inte hade det varit lätt för dem att ta sig fram i all snö. De knöt sig i sina biabäddar.
Mattes kropp kändes som körd genom en mangel och tvingade upp Matte i ottan på Annandagen. Då passade Matte på att titta på detta: http://www.youtube.com/watch?v=w1YO3j-Zh3g
Finns det någon som uppträder på liknande sätt med hundar? Freestyle är ju inte så långt ifrån, men där är det en hund och närmare föraren. Matte är full av beundran för dem som kan träna in hela program med flera djur som uppträder samtidigt. När man vet hur svårt det kan vara att fixa ett framåtsändande med en enda hund.