Onsdag.
Matte ägnade en stor del av dagen åt att bygga en avgränsare/spaljé på altanen. En mindre sådan har funnits och när Matte på en loppis hittade en gammal stallfönsterbåge i smide skapades nya bilder i Mattes skalle. Så nu utgör en vacker gammal spiltavskiljare den ena spaljédelen och i vinkel utgör den stora stallfönsterbågen den andra delen. Med hjälp av några stolpar i tryckt virke, lite beslag och ett stålnät för pallkragar, samt ett armeringsjärn av tjockaste modellen, har Matte nu fått upp en avgränsning på två sidor av altanen. Lämpliga för växter att klättra på. Det blåste kraftigt hela dagen och Aili valde att ligga i uterummet strax intill altanen, med dörren på glänt. Dima ville däremot vara med Matte, när hon sågade och skruvade och monterade. Lite väl nära ibland! Att ha Dima är som att ha en nyfiken treåring som frågar om allt! Vill kolla allt! En kul kille i stället för barnbarn så länge.
Alla utom en hade anmält förhinder till kvällens träning. En av träningskompisarna skulle kanske komma - kanske inte. Allt hängde på hur lastningen av några hästar avlöpte. Det blev dags att fara iväg hemifrån och inget besked hade kommit. Icke förty gav sig flocken iväg för att träna. Halvvägs kom messet om förhinder. När nu siktet och sinnet var inställda på räddningssökträning två mil hemifrån var det aldrig aktuellt att vända om. Det går att få till bra träning även med bara en figurant.
Vinden var kraftig och låg på från söder. I det sydvästra hörnet av det inhägnade träningsområdet hade väldigt många olika byggelement ställts undan, vilket gav goda förutsättningar för bra sök för hundarna. De skulle få ta omvägar när de fick vittringen från figuranten Husse. I vittringsstruten skulle många hinder finnas på väg fram till vittringskällan. Vilket innebär at hundarna måste släppa vittringen när de väl fångat den i vinden, för att ta sig ur vittringsstruten och runt stora hinder, innan de åter måste hitta vittringsstruten; vilken blir allt snävare ju närmare vittringskällan/figuranten hundarna kommer. En välkommen svårighet, tillsammans med alla de husvagnar med veckopendlare som är uppställde längs träningsområdets ena kant. Många människovittringar som inte var med och lekte alltså.
Husse hade gömt sig lite ovan mark, på några staplade socklar till skyltar. I vindriktningen var hans gömställe blockerat av stora staketsektioner uppställda i mängd lutade mot varandra, samt mycket annat. Vinden kunde passera rakt igenom, men inget annat. Aili var först ut och hon fick koppelsöka till en början i en annan del av sökområdet. Inte lika vindutsatt och långt borta från både husvagnar med människor och Husses gömställe. Så småningom närmade sig Matte och Aili den del av området där Husse gömt sig och på mycket långt håll från gömstället stannade Aili och gav skall. Hon hade fångat vittringen från Husse och därför släppte Matte henne lös. Aili fick frisöka fram till Husse; vilket gick oväntat snabbt och lätt när man inte är större än en Lapsk. Hon trängde sig fram och igenom och mellan och var snabbt som sjutton framme och skallmarkerade Husse! Matte tog sig inte fram snabbt alls. Snyggt och snabbt jobbat av Aili!
Dima fick exakt samma uppgift och löste uppgiften på samma sätt och lika snabbt. Den enda lilla skillnaden var att han inte fördes i koppel till en början, utan i en fem meter lång lina för större möjlighet att gå i och ur vittringsfält.
Tanken att ge hundarna ännu ett sök var skrinlades snabbt, när stora mörka moln reste sig i sydväst. Komna nästan hem öppnade sig himlen och den kraftiga vinden övergick i stormbyar. Redan på väg till kvällens träning hade ett träd lagt sig över vägen. Det var nu borta, men färden genom skogen var obehaglig; höga granars toppar låg i nittiogradig vinkel mot marken när vinden tog i. Sikten var dålig i regnet. Just som flocken anlände hem och klev ur bilen uppghörde regnet och solen tittade fram. Trädtopparna bakom stugan belystes och en stor regnbåge växte fram över stugan medan Matte såg på. Det gick inte att låta bli att filma detta och videon ligger på Instagram