Måndag.
Násti har fåt ta det lugnt sedan sin tia-attack i torsdags. Vilket inneburit att även de två andra hundarna fått ta det lugnt, då det känts fel att göra Násti ledsen genom att ta ut dem på långpromenader när inte hon fått föja med. Detta har ju Matte räknat med var högst tillfälligt. Hon har sovit mycket och mycket djupt. På måndagen kändes det äntligen aktuellt med en längre promenad för hela Lapsktrion. Växlande molnighet med tjugo grader, men förvånansvärt kalla vindar gjorde att Matte drog på sig en långärmad tröja. Alla de tre hundarna var promenadpigga! De har förvisso traskat med Husse i skogen, vilket är mycket bra för muskulaturen och blåbär är gott! Men så mycket lukter från andra hundar är där inte. Nu var det en vecka sedan de gick "Mossvsägenrundan" med alla invanda luktfläckar och det märktes! Ideliga stopp blev det till en början! Matte var tillåtande. Däremellan hölls farten uppe och Násti var påtagligt pigg! Travade på så fint jämte de andra två, snett framför Matte längs vägkanten. Lapskflocken njöt av promenaden, bortsett från att det var en jädrans trafik på den smala vägen. Ideliga stopp måste göras för att få ihop flocken, balanserande i lösgruset på den brant hyvlade vägkanten. Superkorta koppel och i givakt! Inget nosande, bara stillastående i grupp hållande in rumpor och tår.
Komna halvvägs på rundan blev Matte stoppad av en kille som var ute och letade efter sin bortsprungna Yorkhane. En mycket liten sådan, men vuxen nog att ha en kull valpar hemma "tillsammans med sin fru"! Hur små har dagens Yorkar blivit egentligen?! Det visade sig att denna morgon hade grabben inte velat äta och så snart ytterdörren öppnades drog han! Tomten har inget staket och viss irritation har hörts i grannskapet när de två Yorkarna använt granntomten som toalett, samt när de två minihundarna kutat omkring på vägen i närheten av huset. En stickväg som Matte undviker på sina promenader. Vid närmare efterhörande om rymlingens vanor och status denna morgon visade det sig att han dagen/dagarna innan varit och parat ännu en tik! Men flera mil bort och "dit kan han ju inte vara på väg". Kruxet är ju bara att en kåt York av miniformat inte har mycket begrepp om avstånd när han vet vad han vill. Nu var hussen rejält upprörd och oroade sig för djupa håligheter i skogen, trafiken och inte minst människor som kunde ha stulit den lilla hunden. Med all rätt.
Polisen kontaktades, lappar sattes upp och hussen letade från bilen och till fots i skogen intill huset. Sju timmar senare kom han förbi Lapskflockens stuga för att plocka ner uppsatta lappar vid alla brevlådeställ och berättade att hunden återfunnits efter sju timmar på rymmen! Sjuhundra meter hemifrån kom han ut ur skogen när hans husse ropade, men när han fick se sin husse vände han och drog! Men fångades snart in. Enligt hussen hade rymlingen nu bestraffningar att vänta! Inga promenader! Bara tre minuters rastning under en veckas tid. Inget sova i soffan! Bara på golvet. Men något staket på tomten var det inte tal om. Bara ett halsband med kontaktuppgifter. Vi hundägare är sannerligen inget homogent släkte.
På promenaden mötte Lapskflocken inte bara en övergiven husse, utan även två smågrabbar som var ute på vägen och lattjade med sina cyklar. De lovade hålla utkik efter den bortsprungna hunden och fick i uppgift att vara detektiver. Aili blev förtjust över att få umgås lite med dessa killar. Hon har vartefter kommit att visa ett allt större intresse för barn. Hon lyssnar lite extra när hon hör barnröster på håll och ser allmänt glad ut!
Aili är en lite klurig hund på ett kul sätt! Om man inte har problem med att hundar har egna idéer och viljor. Aili älskar att ha dragkamp med olika saker. Främst med gamla ihopknutna strumpor i lite olika formationer. Den senaste leksaken är två av Husses strumpor som knutits ihop som en ring! Jätteroligt! Ailis kamplust går i skov och den senaste tiden har hon bjudit upp till kamp på samma sätt som mor sin. När Husse står på en stege och målar tycker Aili att han skall ha dragkamp med henne! När Matte står uppochner och rensar ogräs eller vattnar tycker Aili att hon skall ha dragkamp med henne! Aldrig när man är passiv. Formen av aktivitet är egal för Aili. En Husse eller en Matte som sysslar med något leker ju enligt Aili, har tagit initiativ till aktiviteter och lekar och då kan hon tycka att dragkamp vore väldans kul! Aili väljer vilken lek som skall lekas! Tillsammanslek! Delad glädje är dubbel glädje! Aili morrar och drar, vinner kampleksaken och bjuder upp till mera kamp! Inte alltför sällan tänder Modji på detta och tar gärna över kampleken. Men då slutar Aili oftast rätt snart och det blir jakt och brottningslek av det hela i stället.
Precis så här var det när Matte och hundarna kom tillbaka från sin promenad, som blev lite av en powerwalk under den andra halvan, när Matte kände att Násti gärna travade på i god fart. Det är mer farligt att vara stilla för mycket än att röra på sig. Men för Ailis del fanns det mer spring i benen än så! Hon fick ett spel och springfnatt när hon kom innanför grinden! "Lek med mig! Ha dragkamp med mig! Jaga mig!" Signalerade Aili och bjöd upp Matte till en intensiv dragkamp som Modji sedan tog över och förvandlade till en jakt och brottningslek. Násti gick lugnt in och placerade sig på golvet i köket med full koll över reviret. Mitt i huset och med utsikt över tomten genom den öppna dörren.
Tyvärr kampar Aili mycket och gärna när det är HON som tar initiativet. Inte när någon tvåbening bjuder upp till kamplek. Då tittar hon ointresserat: "Om du tycker att det där är så himla kul så låt inte mig störa/ta ifrån dig din leksak!" Ibland för att kort efter greppa kampleksaken och själv bjuda upp... Det skall ske på AILIS initiativ! Vilket ger ett felaktigt resultat när kamplusten skall betygsättas på ett mentaltest. Inte mycket till kamplust hos Aili alltså. Det vill säga på pappret.