Söndag.
Ännu en härligt mild och behaglig höstdag i raden av många! Oktober sades ha varit rekordtorr på nyheterna.
Söndagen var vikt åt hemmajobb. Infarten skulle snyggas till med en mer permanent stängsling, för att slippa få in andras hundar bland bilarna och veden. Husse och Matte har ledsnat på att se spåren från hunkiss som runnit på bilarnas hjul. Både Husse och Matte har sett det ske och har även sett hundar pissa på veden som väntat på att bli kluven. Helt allmänt vittnar fler som har egna hundar och indragna grindar på tomten, om att förbipasserande hundar tillåts gå in på fastigheternas infarter/tomter och uträtta sina behov! Men går man med lös hund långt före eller bakom har man inte mycket koll när jycken gör egna avvikelser in och hälsar på hos andra hundar. Även detta är tröttsamt. Främmande hundar tillåts gå in och stoppa in skallen vid grinden. Detta hände flera gånger under lördagsförmiddagen. Med avhyvlade vägkanter och borthyvlade mötesplatser blir Lapskfamiljens breda infart ofta nyttjad som mötesplats och vändplats av på tok för stora fordon. Kanterna blir sönderkörda.
Nu får det räcka.
Husse spettade djupa hål och sedan bankades stängselstolpar i trä ner med gemensamma krafter. Det gamla elstängselbandet kändes inte så snyggt över den sex meter breda infarten och med trästolpar i stället för plaststolpar erbjöds andra möjligheter.
Sagt och gjort. Familjen drog iväg till Granngården och handlade snygga och ändamålsenliga grejer. Elastiskt rep för grind i elstängsel, uttöjbart till just sex meter och försett med handtag och fästöglor fick bli lösningen. Husse tog sedan med hundarna på en skogspromenad och Matte fixade dit fästöglorna i stolparna och satte reflexer på dem. Det vore ju snopet att själv köra på dem när bilen skall backas in....
En stor vinst med denna stängsling/avspärrning av infarten är också att de egna hundarna har ett hinder ut på vägen, när de släpps ut genom grinden för att hoppa in i bilen. Det går skrämmande fort förbi nu och allt fortare för var dag, vartefter gruset körs ner i dikena. Den nyinflyttade familjen hade totalt missat 30-skyltarna vid infarten, i likhet med flertalet. När Husse och Matte satt på huk och fixade till stolpfästena blev de förbikörda mycket nära inpå sina ryggar i fart långt över 30.
SUCK. Med livet som insats vistas man i vägkanten utanför stugan. En moppekille på trimmad moppe blåste förbi ett antal gånger, körande varv efter varv runt kvarteret. Detta är inte kul. Vart tog ordet hänsyn vägen?