Efter en dag med sol och dagsmeja och en natt med tio minusgrader låg vägen isbelagd och ytan var som betong. Inte ens spetsarna på skidstavarna bet ordentligt, utan stavarna halkade iväg. Mattes spikskor var ovärderliga men här och där gled även spikarna på den hårda isen. Det grus som sporadiskt spritts hade frusit ner i isen. Matte och hundarna tog sig dock runt på stavgångrundan i acceptabel fart. Förvånande nog, med tanke på väglaget och hostan.
Därefter lite ishackning som vanligt för Matte och utevistelse i solskenet på tomten en stund för hundarna. Matte måste fara iväg under eftermiddagen och åter lämna hundarna ensamma några timmar.
På kvällen tränade kursarna i Jakobsberg och Matte fick bilda grupp med Husse och P. i ett hörn vid sidan av resten av gruppen. Tack! Endast de två kurshundarna Modji och Sigge fick följa med och Mattes funktion var att agera figurant.
Modji fick först ett stort frisök med Husse och Matte och P. var gömda på ställen som inte Husse kände till. Husse råkade välja att starta Modji helt nära där Matte var gömd mitt i ett fackverk av långa sektioner av metallrör och balkar. Matte hukade i mörkret bakom en kompressor. Modji tog vittringen tidigt, men den slog mot slänterna runt omkring och hon fick jobba för att lokalisera vittringskällan. Så fann hon Matte och flög in över metallrören för att missa en järnbalk i farten. Framför näsan på Matte fick Modji frambenen undanslagna och landade på huvudet med böjd nacke. Matte hann bara tänka att Modji hade brutit nacken så stod hon där och skallmarkerade taktfast och bra. En räddningshund lever ett aktivt och inte ofarligt liv. En god muskulatur skyddar skelettet. Därefter jobbade Modji vidare och fyndade P. under ett litet snedtak uppe bland stora skrotfyllda lådor. Incidenten nyss påverkade henne inte det minsta och hon hoppade upp i lådorna med järnskrot och stod där och skallmarkerade mycket bra. En robust och orädd hund är ett måste i räddningssöket.
Modji fick senare ett andra sök med Matte. Husse och P. var gömda intill varandra i ett mörklagt förrådstält. Endast en liten vägg skiljde dem åt. Dörren in lämnades med en springa öppen. Modji släpptes på ett frisök i området och sökte sig snart bort till tältet. Där tog hon sig in och gjorde en halvhjärtad markering av Husse. Lämnade honom och sökte upp P. samt skallmarkerade honom mycket bra! Han matade Modji till Matte som stod vid ingången och överlämnade henne till Matte. Modji visade då tecken på att vilja fortsätta jobba utanför tältet, varför Matte höll ett hindrande finger under sökskynket och väntade ut Modji. När Modji vände huvudet in mot tältet igen och började visa intresse för vittringen där inne, släppte Matte lös Modji igen. Varpå Modji gick direkt till Husse och gjorde en bra skallmarkering. Utbildning! Modji skall lära sig att markera båda figuranterna när de är gömda nära varandra. Likaså att markera Husse lika bra som andra funna figuranter! Att skilja två vittringar åt klarar hon mycket bra. Däremot måste hon lära sig hur hon skall hantera de olika vittringarna nära varandra. Det har Matte tagit som sin uppgift nu. Gázzi har alltid varit mycket bra på detta och Matte vill att Modji skall blir lika bra! Samtidigt lär sig Modji att göra spontana återsök när hon funnit en människa. Det kan ju finnas fler på samma ställe. En realitet om ett hus rasar samman.
Modji och Sigge fick vara ute och jobba växelvis. Sigge gjorde för andra kvällen i rad fantastiskt fina sök med utmärkta rullmarkeringar i miljö! Sigge flög fram genom fackverkskonstruktionen där Matte var gömd för Modji. Sigge snubblade inte och tog sig snabbt och lätt fram till Matte och tog sin lösrulle, för att göra påviset på ett ännu krångligare ställe. Duktig Sigge! Han överträffade sig själv när han hittat Husse i lådorna med järnskrot och tappade ner lösrullen mellan lådorna. Sigge fullständigt vägrade att ge upp försöken att komma åt rullen under lådorna! P. kallade in honom för att göra ett påvis, men Sigge lyssnade inte. Han kröp och krälade och SKULLE ha sin rulle med sig tillbaka till P. Till slut fick P. lämna över en annan lösrulle till Husse så att Sigge kunde göra en snygg avlämning av lösrullen för att få gå iväg på ett påvis. Trots belöning med mjukost i tub kunde Sigge inte släppa den där förlorade rullen! Till slut kom han åt den med lite hjälp från Husse och P. Vilken hängivenhet och envishet Sigge visade i arbetet för andra kvällen i rad! Härligt att se!
Husse och Matte tackar så mycket för den uppskattning som visats, när det gäller att visa vad Lapska Vallhundar kan klara av, genom att utbilda sina hundar till räddningshundar. Samt för att överhuvud taget ägna sig åt att utbilda räddningshundar, dessa dagar när det är så påtagligt vilken nytta de kan göra i katastrofområden. Sådant värmer! Just i Japan har inga svenska räddningshundar arbetat, men många räddningshundar från andra länder och inte minst hundar utbildade i Japan, där kunskap hämtats även från Sverige.
Tillbaka