"Min fina. Signe har idag gjort godkänt anlagsprov i viltspår. Matte har migrän men inget kan hindra mig att åka och göra provet !"
Denna text stod att läsa på FB i går kväll!
Nástidottern Signe - född Gátchis Juoksanáste Lahji har tidigare visat mycket goda spåranlag och är uppflyttad till högre. Nu fick hon testa ett viltspår och gjorde så bra ifrån sig, som om det var något hon var bekant med sedan länge, att hennes matte skyndade sig att anmäla henne till ett anlagsprov. Vilket visade sig vara en väldigt bra idé! Ett stort GRATTIS och tack för att Signe får göra så många roliga saker som visar hur duktig hon är!
På måndagen blåste det småskpik och träden i skogen såg ut att kunna knäckas. Mulet, blött snöfall och stormbyar mellan varven. Matte tog en kortare promenad med hundarna bortåt vägen och släppte dem sedan lösa på tomten. När Matte gått runt och kollat att inga lösa föremål kunde försvinna med vinden, satt tre Lapska på trappen och väntade på att få komma in i brasvärmen. Vinden låg på rakt mot huset och det dånade mellan varven i den lilla stugan i skogen.
Matte hörde ett brak och tittade ut för att se vad som hände. En mycket kraftig vindby fick löv och annat på marken att vivla högt i luften och en skata sopades med från fågelmataren ner i backen. Den stackars skatan rullade som en svartvit boll ner för slänten mot bäcken!
Matte insåg att detta var en mycket bra dag för att åka till Åkersberga Växtförsäljning för lite planerande inför sommaren. I helgen är det stor trädgårdsmässa i Älvsjö och dit far Husse och Matte. Lite lokal inspiration i den mindre skalan kändes bra denna kylslagna dag. Hundarna fick följa med och hem följde en katt i naturlig storlek. Det är så tomt utan en katt hemma! I familjen har det alltid funnits katt. Ända fram till Mysjkin flyttade till katthimlen strax innan Ailis ankomst till världen. Då var han 18 år och 4 månader gammal. Nu är det väldigt tomt utan en egen katt och denna grå betongkisse sitter nu på en liten bänk framför vedboden, vid sidan av grinden. En vaktkatt!
Farbror Mysjkin var en mycket god hjälp vid fostrandet av alla valpkullar i familjen och för de första kullarna fanns även hans bror Pusjkin med och berättade för knytten hur man uppför sig mot katter. Det var med stor sorg Matte insåg att Modjis knytt inte skulle få den stora förmånen. Kort innan Aili och hennes syskon föddes, fick Mysjkin en stor svullnad på halsen som hindrade honom att äta. En tröst var att det kom plötsligt och ett beslut fick inte dröja.
Viltspårhunden Signe var den av valparna som var mest nyfiken på och kompis med Mysjkin. Hon placerade sig gärna bredvid honom när han hoppade in till knytten och låg i valphagen.