Svens ankomst dröjde och dröjde och så småningom kom beskedet att i dessa trakter skulle Sven bara skynda förbi för att dra längre norröver. Skönt var väl det och det föreföll något överdrivet på den lokala väderrapporteringen tidigare. Men fram på fredageftermiddagen/kvällen började snön falla och vinden tilltog. Blöt snö som sedan frös fast överallt. Någon snöstorm var det långt ifrån.
Dessförinnan hade Matte tagit med knytten ut på tomten på morgonrastning direkt efter frukosten. Gräsmattan var då ömsom blöt och ömsom frusen. Därefter fick de busa på lillstugeverandan en halvtimme. Sedan tyckte de att det blev lite kallt. In i brasvärmen för uppvärmning.
På eftermiddagen började så stora och blöta flingor falla och alla knytten fick åter komma ut för att få stifta bekantskap med fallande snö. Söta blev de med snötäckta ryggar! Full rulle, men Matte hade koll på klockan för att de inte skulle blir nerkylda.
Lördag.
Matte tog ut knytten, först på morgonen för rastning och sedan på förmiddagen för en kort stunds lek på lillstugeverandan. Temperaturen låg på fem minusgrader. Så länge de höll full fart höll de sig varma. Men så snart de saktade ner och låg och tuggade på något blev de kalla och utevistelsen avbröts. Husse promenerade med de vuxna hundarna. Nu var marken täckt av ett ordentligt lager snö.
Matte lämnade sedan hemmet och Husse fick ta över ansvaret för knytt som nu var lite trötta och skulle hålla sig i köket. Matte drog iväg till Täby Centrum och Arninge Centrum för julhandlande. Den längsta frånvaron sedan knytten föddes. Det kändes som att vara på rymmen. Det kändes också i kroppen. Hårda golv i ett ytterligare utbyggt och gigantiskt innecentrum är inte gåvänliga för ett slitet skelett.
Under kvällen var knytten sedan utvilade och hade behövt få rasa av sig utomhus. Men temperaturen bara sjönk och sjönk och det kändes inte aktuellt. De fick härja inne i stället. Härjade var vad de gjorde. Nedsatt hörsel är inte alltid en nackdel. Matte tycker också att de måste få chansen att busa med varandra, så länge de har tillgång till jämnåriga lekkamrater. Lek är utvecklande och deras mamma fick aldrig den chansen.
Modji har nu slutet ge di helt och hållet vad det verkar. Hon har en snygg kropp utan så mycket spår av valpkullen. Däremot lägger hon oftast upp frukosten. Så då får valparna i sig av laxoljan och vuxenfodret. De får även lite annat i maten nu ibland. För tillvänjning av magarna. De är mycket matglada allihop vilket är positivt. Lättbelönade! Lite laxpudding på lördagkvällen smakade mums och inte reagerade magarna negativt. De får ett och annat hundkex att gnaga på, lite knäckebröd, lite ost. Inga dåliga magar någon gång i denna kull. Hittills. Inte ens vid övergången till valpfoder från modersmjölk. De hade fått lite av varje via sin mamma under lång tid innan.