På lördagen var det åter räddningshundkurs för Modji på Hakungekrossen. Den här gången med Husse och Matte följde bara med som handler. Vilket innebär att Matte ansvarar för alla tre hundarna och ser till att de har det bra i bilen och får komma ut och röra på sig och ha det bra under dagen. Att gå räddningshundkurs innebär en förfärlig massa väntan på sin tur och då ligger hundarna i bilen. För att kunna träna sök måste alla vara figuranter åt varandra och under en kurs kan det bli en hel del snack mellan hundarna.
Den stora gruppen delades även denna lördag i tre mindre grupper. Men tid tar det ändå! Matte utnyttjade möjligheten till störningsträning med Modji och tog ut Modji lös för följsamhetsträning. Fritt följ hit och dit och kors och tvärs. Kvarstannande stittande, oavsett vad som hände runt omkring och vem som gick förbi på nära håll. Rätt snart hade några uppmärksammat vad Matte höll på med och hjälpte gärna till med att störa! Modji skötte sig jättebra! Hon fick även gå på en rastningsrunda okopplad med Matte, men med tydliga krav på att inte vara för långt borta från Matte. Det blev extra lätt att sätta kraft bakom orden, då Hakungekrossen ligger inom Rialavargarnas revir och den senaste tiden har tiken vistats i närheten.
Gázzi och Násti som fäller mängder med päls, blev grundligt borstade med den effektiva furminatorn och fick var och en gå iväg på en promenad lösa med Matte. Gázzi kastade sig i djupsnön och rullade sig vällustigt! Násti hade stor lust att bege sig iväg lite väl långt bort och måste hållas kort. När hon fick vittring av Husse var hon aningen svår att övertala att byta riktning! Det var ju henne han skulle ägna sig åt och inte hennes dotter!
Modji fick under förmiddagen gå två vindstigar och skötet sig utmärkt med bra skallmarkering av figuranten. På eftermiddagen överraskades kursarna med en övning. Förutsättningen var en jordbävning och en stor del av krossen var drabbad. Två personer saknades. Husse utsågs till gruppchef och han valde P. till sin "Ulla-Bella". Detta innebar att deras hundar fick stanna i bilarna när samtliga hundar i övrigt sattes i arbete. Området delades upp i tre delar och tre grupper fick ta sig an varsin bit. Alla hundar måste söka i koppel. Så småningom hade de två saknade personerna återfunnits och ovana hundförare hade lärt sig något nytt om sina hundar. Söket blev som utvidgade vindstigar och hundarna skötte sig jättebra. Problemet brukar vara att många har svårt att verkligen tro på vad hundarna "berättar". Hundarna visar ofta tydligt att de har vittring i näsan och drar åt något håll, men som orutinerad vågar man inte lita på hunden.
När övningen pågick, tog Matte med sig de Lapska på en promenad längs en skogsväg, upp mot höjderna runt krossen. Innan Matte och hundarna nådde krönet hade hundarna talat om att de hade vittring av något intressant. Matte visste ju att där nere i "gropen" vandrade en hel drös med människor och hundar omkring. De Lapska ville upp och ut på kanten för att se vad de hade i näsan, men diverse jordhögar och annat skymde sikten för det mesta. Modji gick på bakbenen och såg ut som ett murmeldjur! Till slut fick hundarna se vad de redan visste fanns där nere och därefter släppte de intresset.
Efter det att kursen var slut stannade instruktörerna samt Husse och Matte kvar för lite egen träning. Både Modji och Násti behövde rena markeringsövningar och Husse agerade figge när Matte körde hundarna. Násti valde att inte markera Husse med ett enda skall! Svikare! Eller vad som nu var anledningen. Hon blev tillrättavisad och markerade därefter bra med taktfasta skall. Hon fick även ett litet sök. Modji skötte sig bra och fick avsluta med ett litet sök. Gázzi fick ett sök och hittade Husse uppe på en maskin, men vittringen for iväg uppför en slänt och gjorde det svårt att fästa på vittringskällan till en början.
SÖNDAG
Husse och Matte tog med hundarna upp i skogen och gick "Mopperundan". Vildsvinen syntes inte till och de har inte bökat upp några nya områden sedan sist. Men de lär komma tillbaka nu när de hittat fram till detta område, då här finns många fina gräsmattor att böka upp och inte många staket som håller dem ute. Nyligen berättade en person att hennes kompis hund blivit uppsprättad av ett ilsket vildsvin. Personligen anser Matte att vildsvinens närvaro innebär en större risk för människor och hundar här i området, än vad vargfamiljen gör.
På eftermiddagen fick hundarna vara hemma när Husse och Matte åkte iväg för att äta julbord, långt inne i skogen vid en sjö på Domaruddens Friluftsgård utanför Åkersberga. Mycket stämningsfullt och härlig julstämning!
Tillbaka