Tisdag.
Matte tog med sig hundarna ut på vandring över golfbanan och den här gången blev det dubbelt så långt som tidigare. Matte har fått upp konditionen igen efter en nergång kring en akut operation på Nyårsafton. Det kändes som att detta nog var sista chansen innan golfbanan skulle öppna för säsongen på torsdagen. Aili fick som vanligt vara lös och Dima hade en tio meter lång lina som gav honom rätt mycket frihet och en vana att hålla sig i närheten av Matte och Aili. Han svarar bra på det och vet var gränsen går. Han stannar allt oftare upp och tar ögonkontakt med Matte och söker upp Aili för att hålla ihop flocken. Hans behov av att hålla koll på Matte även i vardagen hemma ger Matte ett hopp om han så småningom skall kunna vara kontrollerat lös. Precis som alla de Lapska genom åren. Som unga har de varit lite väl impulsiva och Matte har inte kunnat vara säker på att de inte skulle dra efter vilt! Med åren har de levt upp till Mattes förväntningar och hon har kunnat stavgå på golfbanan med två lösa Lapska som sällskap. Trots rådjur, vildsvin och harar i närheten. Även i skogen har de kunnat vara lösa när de mognat och börjat uppföra sig som vuxna någon gång i femårsåldern.
Nu gick Matte sin vanliga runda på närmare fyra kolometer på den stora banan och den del som ligger närmast skogen. Därefter fortsatte hon in på den del som ligger närmare vägen och här har Dima aldrig varit tidigare. Matte trivs bättre närmare skogen än i närhet av vägen, som även är en bussväg. Den gamla Norrtäljevägen. Här passerar man två konstgjorda dammar och behålllningen här är den stora stengrund som minner om den gård som legat här. Förmodligen har det varit en ladugård eller annan ekonomibyggnad av stoleken att döma och den sluttande ingången. Bygdens historia tycker Matte är intressant. Hundarna tyckte att det var trevligt med en paus medan Matte förevigade turen.
Klicka för större bild.
Onsdag.
Vädret var fint och Matte tog chansen till den definitivt sista golfbanepromenaden. Nu blev det bara den delen av banan närmast stora vägen som besöktes. Vägen i den norra kanten av kartan vid Uddra leder hemåt till det egna reviret. En mycket smal, kurvig, backig och trafikerad väg. Dima kände nu igen sig sedan dagen innan och det märktes! Han töjde dock inte på gränserna och var noga med att hålla ihop flocken. Banarbetare var utspridda över hela banan, iordningställande det sista inför öppningen dagen efter. Olika fordon dök upp här och där på banan. Totalt blev det drygt en mils promenerande sammanlagt, två dagar i rad. Det har varit en mycket bra och givande träning för framför allt Dima, med flera vandringar på golfbanan sedan det blev barmark och den torkat upp. Han mognar dag för dag.
På kvällen tränade Aili och Dima tillsammans med Ailis morbror Lime och hennes son Sumo samt en Labbetjej utomhus för första gången i år! Övriga gruppmedlemmar var upptagna av annat. Det blev en mycket bra träning och kvällen kändes ljummen, efter en dag med en temperatur kring tio grader. Aili fick ett frisök med fyra figuranter utspridda i sökområdet på en industritomt. Dimas träning med skall vid fynd av figurant - men förbud att komma i fysisk kontakt med figuranten fortsatte.
Resten av veckan har Matte gått raska långpromenader på minst en timme var och varannan dag. Omväxlande med någon dag med en kortare promenad för återhämtning. Trädgårdsständade har Matte ägnat sig åt dagligen och krokusar blommar nu här och där. Minst fem timmars utomhusvistelse har det blivit varenda dag.
Matte längtar inte efter sommaren! Det är precis lagom när det är kring tio grader och högst femton. Då orkar Matte hålla igång sig och hundarna! Den temperatur som rådde på Svalbard vid besöket 23-30 juli 2012. Det är skrämmande att bara sedan dess har somrarna blivit varmare även där! Det slogs värmerekord i fjol sommar.