Söndag.
Lapskflocken tog det lugnt på morgonen. Hundarna rastades och det eldades i kaminen från mycket tidigt på morgonen, som förberedelse för en dag hemifrån. För att slippa komma hem till en totalt utkyld stuga. Har man valt att leva i en stuga i skogen, lite "back to basic" så har man. Elelement finns men används bara i nödfall.
Söderut gick färden och i Älvsjö fanns det inga lediga parkeringsplatser. Lapskflocken var ute i mycket god tid för att inte riskera att komma för sent och sinka den som tjänstgjort i montern tidigare på dagen. Matte och hundarna släpptes av vid huvudentrén, sedan letade Husse parkeringsplats. Till slut snubblade han över en vänligt sinnad person, som såg Husses desperata blick, när han sniglade fram på parkeringen utanför ett hotell i sitt sökande. Husse fick hjälp! Han fick en parkeringsbiljett giltig hela dagen! Han fick hjälp med att ta över en blivande ledig P-plats! Så att ingen annan skulle hinna ta den före Husse! Husse var snudd på beredd att omfamna denne man, men avstod så att ingen annan skulle hinna slinka in på den lediga platsen. Husse anslöt till Matte som precis hann igenom veterinärbesiktningen med båda hundarna, innan hon stoppades av en man som ville prata Lapsk Vallhund!
Målet var rasmontern, där Modji och Aili skulle representera rasen under hela eftermiddagen, fram till stängning. Tid fanns det planenligt gott om, varför Lapskflocken rörde sig strosande framåt, för att titta på utbudet av hundpryttlar överallt längs väggarna. Varpå det ena osannolika mötet efter det andra skedde med hundkompisar. I denna mängd, detta gytter av människor! Med Modji och Aili coolt strosande i flock med Husse och Matte, syntes Lapskflocken naturligtvis då och då, när gyttret inte var för tättslutande kring flocken. Kompisar som träffas mer regelbundet och sedan länge inte träffade kompisar. Kompisar som känner varandra. Jätteroligt! Kompisar genom räddningssöket sedan åratal och kompisar och bekanta genom rasen. Med några år inom både det ena och det andra har mötena blivit många och att ses här gav även hundarna en måbrakänsla i mängden okända människor och hundar. Det bekanta människopratet fick dem att lägga sig ner och koppla av i mitten av den cirkel som bildades.
Fram till rasmontern anlände flocken fem minuter för tidigt och fick vända om, i väntan på mer korrekt tid. Varpå Matte passade på att handla en hink hårda kex till hundarna som matsäck under eftermiddagen. Middagen skulle ju komma att bli rätt sen den här dagen. Lapskflocken återvände för att på minuten korrekt ta över rasmontern för avlösning. Strax anslöt även träningskompisen Nemo, som just gått i rasparaden med sin matte. Nemo är pappa till Ailis valpar och hela familjen ses tillsammans på fotot på förstasidan. Modji och Aili lyftes upp på det renskinnförsedda bordet och där låg de sedan. Timme efter timme. Fria att hoppa ner och dra därifrån om de hade velat. Koppel fästa vid halsbanden, men liggande lösa ihopringlade bredvid hundarna. Men varför skulle de vilja avlägsna sig från en plats där de låg så bekvämt och så centralt för allas uppmärksamhet?! Högt på ett bord med koll på läget runt om! Mjukt på ett renskinn! Mottagande hur mycket kärlek som helst, genom oändliga smekningar och klappar! Timme efter timme! Modji och Aili mådde gott! De trivdes ypperligt med situationen!
Klicka för större bilder.
Matte och Husse svarade på rasrelaterade frågor och frågor kring räddningssök. Då man självklart ville veta vad de egna hundarna fick ägna sig åt i brist på renar att valla. En mycket adekvat och bra fråga, när man intresserar sig för en arbetande hundras. Som vanligt erbjöds möjligheten att göra studiebesök på en räddningssökträning med flera Lapska Vallhundar närvarande. Matte och Husse gav sin version av sin erfarenhet av rasen i arbete och fritid sedan 1998. Andra ger sin version baserad på sin erfarenhet när de informerar om rasen. Naturligtvis. Det är en mycket heterogen ras och man ägnar sig åt olika saker med sina hundar. Varför bilden man får som besökare av naturliga skäl kan bli tämligen varierad. Det ligger i sakens natur. Det gäller samtliga raser som presenteras i de olika rasmontrarna. Något man som besökare måste beakta.
Aili och Modji låg där de låg på sitt renskinn. Utan att någonsin visa annat än lugn och harmoni och bekvämlighet i situationen. Totalt blev det fem timmar innan de fick hoppa ner från bordet och bege sig mot utgången. Då hade Matte och Husse hjälpt de två monteransvariga att montera ner allt och packa det på en vagn för transport till bilen, som skulle packas knökfull med allt. Liza och Elina har gjort ett jättejobb med allt kring denna rasmonter. Den blev mycket fin! Med många bra foton som främst visade rasens användbarhet inom renskötseln. Men även andra hundsysselsättningar lämpliga för rasen. Viktigt att framhålla är att rasen används som renvallare i nutid! Det är inte något som förekom för länge sedan - men inte längre! Rasen skall ha egenskaper som gör dem lämpliga för att vara aktiva som arbetskamrater till renskötare! NU OCH FRAMÖVER.
Hem kom flocken medförande köpemiddag åt Husse och Matte. Matlagning var inte vad Matte längtade efter. I stugan var det sexton grader och framför teve och brasa åts maten. Modji och Aili hade av mässbesökare förväntats vara jättetrötta efter tiden på bordet i vimlet. Det var de inte. De var precis som vanligt. Som efter en alldeles vanlig dag. De är nog rätt luttrade hundarna i den lilla stugan i skogen. De verkade nöjda och belåtna och hade ju fått mängder med kärlek i timmar! Aili ägnade sig åt lite tevetittande från Mattes knä.
Den finaste upplevelsen under vistelsen i rasmontern var när en, enligt egen uppgift, mycket hundrädd person bad att få ta en selfie med Modji och Aili. För att kunna visa förvånade vänner att ett närgånget hundmöte skett! Tack vare att de egna barnen börjat klappa hundarna och bemöttes av en sådan vänlighet, föddes tanken på att våga prova. Att våga klappa en hund är stort när man är hundrädd! Att just Modji och Aili åstadkom detta möte mellan hundrädd och hund, kändes stort för Husse och Matte.
