Inspirerande tycker Husse och Matte att det är, att få konkreta bevis för att de inte är ensamma om att värna om rasens ursprungligen mycket goda arbetsegenskaper! Många oroar sig uppenbarligen för att Lapsk Vallhund, men även de andra lapphundraserna, framledes kommer att vara en robust sällskapshund bland många andra. Då många förefaller se för mycket i den ursprungliga hunden som problem och vill ha rasen mindre lättskallad, mindre självständig och gärna med kortare päls. Som enda arbete för hunden väljer man lydnadsträning av äldre modell, vilket inte kräver vare sig en självständig hund eller en hund med god problemlösningsförmåga. Tvärtom! Många säger sig vilja jobba med sina Lapska, men använder sig inte av de arbetsegenskaper som krävts i rasen för att fungera inom renskötseln. Hur skall dessa egenskaper då leva kvar i rasen. En fråga av mer retorisk karaktär. Man köper en Lapsk renvallare och irriterar sig på att de är lättskallade och självständiga. Har för tjock päls på sommaren för att kunna tränas dagtid. Man säljer Lapska som efter något år upplevs som problematiska. De motsvarar inte förväntningarna om att få en lydnadschampion eller en hund med mycket bra avknapp. En lugn familjehund.
Men glädjande nog vill allt fler faktiskt ha hundar med mycket motor! Hundar med både självständighet och problemlösningsförmåga, kamplust och jävlar anamma! Allt fler vill ha en härlig hund att gå ut i skogen och spåra eller träna sök med och som när jobbet är gjort gärna kopplar av med familjen och slår sig till ro inomhus. Hur vet man om den hund man köper har förutsättningar för detta liv, som ligger hyfsat nära den ursprungliga sysselsättningen inom renskötseln? Det vet man om föräldrarna har visat att de är bra på att jobba! Har de inte det, vet man inge någe om den köpta valpens förutsättningar att eventuellt även kunna jobba som arbetskompis till en renskötare. Vilket ju är rasens uppgift än i dag. Olika sorters sök och spår och annat nosarbete är goda ersättningsjobb för alla de hundar som inte har några djur att valla. Där kan de visa att de fungerar och har kvar de ursprungliga arbetsegenskaperna. Husse och Matte har diskuterat mycket med en aktiv renskötare om vad som önskas i en Lapsk. En renskötare som vuxit upp med rasen.
Lapsk Vallhund får inte bli en ras som säljs som en robust hund som gillar att gå i skogen i helgerna och en vecka i fjällen på sommaren. Vilket uppenbarligen många anser vara ett passande liv för en renvallare. Ine heller en ras som når höjderna inom ren lydnadsträning. För det ligger inte för rasen. Om man inte bygger om den, vilket blir en naturlig följd om man inte frågar efter och avlar på de ursprungliga arbetsegenskaperna. Lugna och icke kampglada hundar, med låga poäng på alla aktivitetsmoment på ett MH, ingen leklust och ingen jakt på lilla bytet, kanske är mer lättsålda/mindre risk för returer än hundar med mycket kamp, motor och självständighet. Som robusta familjehundar i den aktiva familjen som går mycket i skogen. Mattes Dvärgpudel var mycket i skogen och även i fjällen.
En Lapsk Vallhund med urprungligt innehåll duger till så oändligt mycket mer än att gå i skogen. Slarva inte bort detta. Vi är många som vill kunna fortsätta att utbilda våra Lapska till mycket duktiga hundar inom sök och spår på olika sätt, då Lapska har ett fantastiskt luktsinne och ursprungligen besitter en stor arbetskapacitet.