Fredag - Lördag.
Ishalkan sedan onsdagen har naturligtvis begränsat Mattes utomhusvistelse. Därför var det extra välkommet när yngste sonen dök upp för en gemensam lunch på fredagen. Med ett smalt litet arbetskök fungerar det att stå utan kryckor vid bänken och fixa mat. Man når från sida till sida för stöd och roterar kring sin egen axel mellan spis och kyl. En del gående blir det och när man står stilla gäller det att som gammal ryttare hitta tillbaka till tyngdpunkten mitt i magen för god balans! Så att belastningen blir lika och stabil på båda benen. För varje dag märker Matte hus rehabiliteringen går framåt och styrkan och balansen återkommer. Det gäller att följa träningsprogrammet och varken göra för lite eller för mycket. Benet som varit mörklila uppifrån och ner börjar långsamt blekna. Svullnaden lägger sig vartefter och därmed stelheten i knäveck och fotled. Viss träningsvärk kan kännas när musklerna skall återfå rätt lägen och styrkan. Men träningssvärk skall ju tränas bort och utan rörelse hålls inte cirkulationen igång.
Lördagsförmiddagen passerade snabbt när eftermiddagsbesök väntade och inköp måste göras. Matte hängde med ner till butiken och satsade på väl utförd sandning. Det såg fint ut, men på parkeringsplatsen var mycket av sanden/gruset borkört och mellan bilarna var det farligt halt. Matte fällde ut kryckornas ispiggar och gick med myrsteg, trots Icebugs, mot butiken. Husse höll för säkerhets skull ett kraftigt tag i armen på den icke opererade sidan, om den kryckan skulle slinta. Väl på planen framför butiken snirklade sig Matte fram där gruset låg tjockast och det tog lite tid, men fungerade bra. Det måste till en himla massa tänkande för varje steg för att inte göra ett ödesdigert stegval.
Hem kom Lapskflocken kort innan besökarna anlände. På vägen genom skogen gick det bara att köra 40 km/t på den isgata som vägen förvandlats till. Ingen halkbekämpning!?
Modji och Aili uppskattade mycke att få besök av sin båda Flattekompisar. Två ungdomliga damer som fungerar utmärkt ihop med de båda Lapskdamerna. Fyra tikar som mycket gärna umgås hemma hos varandra. De fick umgås ute på tomten med Husse en stund, innan de alla fyra ville komm in i stugan. Aili hade lite kommentarer när den med henne jämnåriga damen systematiskt tömde leksakskorgen och hade konsert med varenda pipleksak! Men Aili leker ju inte längre med dessa saker och ombads vänligen att sluta muttra. Vilket hon accepterade och placerade sig under bordet. Men till slut hade Flattematte tröttnat på sin hunds intensiva oljud och tog bort alla pipleksakerna. Lugn och ro kring fikabordet med fyra vilande hundar. Brasan sprakade i kaminen, ljusen brann på bordet och skymningen gick över i mörker.
Så hödes lite mutter från Aili igen. Hon hade uppenbarligen åsikter om någonting, men vad? Yngsta Flattetanten hängde på och började skälla. Var det någon på ingående? Ingen syntes utanför stugan. Aili låg kvar under bordet och Modji var fullständigt oberörd. Vad var det Aili hade åsikter om egentligen? Var befann sig den med Aili jämnåriga Flattetanten?
Aili visste. Förvisso var leksakskorgen i glasrummet bortom köket nu tömd på alla pipleksaker. Men där fanns ju andra leksaker! En Flatte vill bära på saker och nu grävdes det bland föremålen där ute. Det hade Aili, liggande under bordet i vardagsrummet full koll på! Så då låg hon där och påpekade att hon hade vissa åsikter därom. Men hon låg kvar och ingen brydde sig det minsta om henne. Vare sig fyr- eller tvåbenta. Vilket gjorde det ganska trist att ligga där och kommentera. Ingen lyssnade ju ändå. Så Aili tystnade och Flattetanten kunde bära omkring leksaker om hon nu tyckte det var så himla kul.
Så småningom bröt Flatteflocken upp och alla leksaker återbördades till svampkorgen ute i glasrummet. Då måste Aili gå och undersöka dem. Vad var det som var så speciellt med pipleksaker och kamprep och annat? Varför ville Flattetanten nödvändigtvis hålla på med dem? Aili såg inte ut att förstå detta. En Lapsk är inte en Flatte helt enkelt. Leksaker var kul när man var liten men inte nu, är Ailis åsikt uppenbarligen. Men som alltid finns det variatoner inom en ras och många Lapska skiljer sig här från Aili. Det förekommer faktiskt att både Aili och Modji hämtar en leksak och vill bli jagade av varandra. Ofta lämnas dock leksaken åt sitt öde och de jagar och brottar ner varandra hellre än leker med leksaker. De har ju varandra!
Stort tack för rapport om den lilla Lapskkillens anpassning i sin nya flock där ute i havet! En kille som det skall bli väldigt roligt att få följa på nära håll. Gemensamma träningar ser vi fram emot!
Klicka för större bild.
