Det har blivit för lite promenerande de senaste dagarna tyvärr. När regn föll på tillkörd snö blev det slirig sorbet med is under. Inga broddar bet på det såphala, sliriga underlaget som borde hyvlas av, men så skedde inte. Plötsligt låg vägen öde. Ingen var ute och promenerade förbi på vägen. Efter en långpromenad var Matte spänd som en fiolsträng i hela kroppen, men hade lyckats undvika att halka omkull på det ojämna och sliriga underlaget. En obehaglig promenad som dock genomfördes och hundarna var glada åt att få komma iväg. Några kortare promenader har det trots allt blivit längs den sträcka av vägen där asfalten blottats i hjulspåren. Utomhusvistelse på tomten har det i alla fall blivit, då Matte har haft en del att göra och hundarna har hållit sig sysselsatta. Dima älskar att skrota omkring och studera djurlivet kring tomten. En ringduva är ett nytt inslag som med sitt kuttrande gör Dima nyfiken. I flera år nu har tre ringduvor valt att tillbringa sommarhalvåret inpå stugan. Initialt var det två par, men en duva dödades av höken och nu är det tre duvor som återvänder, en i taget, på vårkanten. Ett välkommet kuttrande kring fågelbordet och i den stora eken.
Lördag.
Regn föll hela dagen, med olika intensitet. Sjöar bildades ihop med smältvatten och då marken bitvis var frusen rann vattnet inte undan. Matte ägnade förmiddagen åt kongletande med hundarna i stugans olika rum. En hund i taget fick leta, medan den andra väntade på sin tur i uterummet. Fokus låg på att lära Dima frysmarkeringar vid fynd och den lilla flisan av kong, gömd i minsta sortens påsklämma, gömdes på olika ställen högt som lågt. Matte använde klicker för att lära Dima att inte försöka få fram kongbiten och ta den i munnen. Det har fungerat fint med Aili och nu är Dima på väg att förstå vad som förväntas av honom vid fynd. Ett flertal gånger fick hundarna leta rätt på kongflisan och ibland blev det rätt knepigt för dem att lokalisera vittringskällan. Ibland löste de uppgiften väldigt snabbt. Det var lite olika dragigt på olika sätt i olika rum och på olika höjd. Luftvärmepumpen i vardagsrummet påverkade vittringsvägarna.
På eftermiddagen var flocken bjuden på fika till Mattes yngste son. Aili, som löper, fick vänta i bilen och tillfället var bra för Dima för att ensam få besöka katten Selma. Dima flyttade in i en flock med flera katter när han kom till Sverige för ett år sedan och han har nog saknat katterna efter flytten till Lapskreviret. Under fikastunden i köket fick Dima vistas i ett stort rum med glasdörr på glänt till köket och han och katten Selma kunde umgås i dörrspringan. Rätt som det var slank Selma in till Dima, som blev lite förvånad, men väldigt glad. Så småningom närmade sig Selma Dima och Dima blev lite för sprallig för den hundovana katten. Selma for iväg och Dima blev ensam kvar.
Dörren stod på glänt och när Selma lyckades passera ut genom den decimeterbreda springan tänkte Dima att det kunde nog även han. Vilket han var rätt ensam om att tro. Men Dima har gjort sig platt tidigare och lyckades även nu. Dima och Selma fick nu större ytor att umgås på och Selma hade stenkoll på situationen. När hon ville vara ifred slank hon in under sängarna och doldes fint av sängkappan! Där under har Selma en egen kattvärld, där ingen kan nå henne.
Men Selma är nyfiken, liksom Dima. Snart kom hon ut från sitt gömställe och de gick ur rum i rum och studerade varandra. Dima ville gärna leka! Det ville inte Selma. Selma fick bestämma. Gradvis kom Dima underfund med att katten Selma var inte riktigt som katterna han vuxit upp med, sedan han som valp kom till Sverige och fram till flytten ut i skogen för några månader sedan. Hans tidigare flockmedlemmar lekte med honom. Selma är ovan vid hundar och ville inte leka. Vilket Dima tvingades respektera. Dima anpassade sig.
Klicka för större bild.
