Vad är det som händer? - 2016-08-23
Det är med bestörtning jag fått reda på att någon i vårt område slitit bort ett av de farthinder som vi installerat på våra medlemmars begäran på Ringvägen. Hastigheter på 80-90km/h har uppskattats på Ringvägen och det finns gångtrafikanter, små som stora, hundar och andra bilister på dessa vägar.
Vad finns respekten för våra medmänniskor? Skall vi strunta i att vissa inte bryr sig om allas vår säkerhet?
Styrelsen kommer fortsatt jobba för att vi skall få en trafikmiljö som förhindrar att olyckor inträffar och vi kommer inte att acceptera att enskilda medlemmar tar saken i egna händer. Det är därför vi har årsmöten och en styrelse. Tag kontakt med styrelsen om du har åsikter om detta och hur vi skall fortsatt arbeta.
Ordförande
Denna text står att läsa på samfällighetens/föreningens hemsida!
Det är denna väg och Bäckvägen, där Lapskflocken har sin stuga, som är de två stora vägarna i området. Det är dessa vägar som belagts med usel asfalt men god nog att köra i vansinnesfarter inom bostadsområdet på! Det är detta Matte, inte utan orsak, återkommande gnäller på. Känner sig som en gnällkärring. Men i styrelsen sitter idel yngre personer och män och de förefaller dela Mattes åsikter om farterna på vägarna i området.
På dessa två vägar, Ringvägen och Bäckvägen tvingas Matte och hundarna traska för att komma runt i området på sina promenader.
Alternativen är skogen där en annan typ av promenerande erbjuds i den kuperade terrängen, eller för mer fartiga promenader en tur med bil ner till sammhället på två mil enkel resa. Där kan man gå betydligt säkrare på trottoarer.
De som kör i 80-90 och riskerar att köra ihjäl sina grannar, deras barn och hundar, hinner nog dö de också! Så bråttom har ingen enda människa att man måste köra i dessa farter i ett 30-skyltat område.
Det är förvisso inte endast boende som kör som idioter. Grusbilar, budbilar, hantverkare och sopbilar är lika goda kålsupare de och de kör oftast mycket stora bilar som fyller hela vägens bredd. Ingen plats återstår för gående eller cyklister. Cyklister förresten, ingen vågar längre cykla här i området.... Matte har inte cyklat med hundarna denna sommar heller. Då inte på grund av egen oförmåga utan av ren och skär rädsla.
Matte tog en powerwalk med hundarna på just dessa vägar på tisdagen. Násti pinnade på fint! Alla hundarna uppförde sig väl vid alla möten. Aili försökte dock upprepa måndagens idiotier genom att skälla på den första bilen som hon mötte. I och för sig förtjänade bilföraren en utskällning, när han inte saktade ner för Lapskflocken.... Men vid kattmöte och hundmöte höll Lapsktrion tyst. Troligtvis för att det var Matte som höll i snörena. Även Husse försöker de köra med titt som tätt. Matte är den vanligast förekommande koppelhållaren och har en mer stadfäst ordning och det vet tre smarta Lapska Vallhundar. Varje annan relation testar de. Matte vet de var de har. Vilket ger ett lugn och en trygghet och det är det som saknas när de beter sig illa. Matte fuskar dessutom och fjärrstyr Aili ibland. Inte alltid. Oförutsägbarheten är en del av det hela.
Dagen var solig och just som Husse och Matte satt sig på altanen för att äta middag började solen regna!? Bakom huset visade sig ett stort svart moln ha intagit scenen och tömde sitt innehåll över stugan! Till en början gav takutsprånget skydd och maten hann ätas upp innan regnet fullständigt vräkte ner och det blev som alldeles grått i luften! Vattendropparna studsade upp från trätrallen och Mattes alla blommor vände sig neråt, tyngda av vattenmängderna. Höstfloxen överlevde märkligt nog och det är Matte tacksam för. Dessa färglada och väldoftande glädjeämnen, så här när sommaren lider mot sitt slut.
I dag på morgonen fick Matte veta att hon missade norrskenet över Stockholmstrakten på tisdagkvällen! Det var väl synd.