Fredag - söndag.
Aili och Nemo har normalt kontakt i stort sett varje vecka vid träningsgruppens regelbundna träningar. De har från löpstart varit nära varandra, då uppbundna i ett kök i en byggnad där gruppen tränat. Nemo har alltså mycket naturligt kunna följa Ailis utveckling, ända från de första löpdagarna. Hon kom i löp en lördag och Nemo vistades mycket nära henne både onsdagen innan och onsdagen efter. Aili talade då tydligt om att hon inte var parningsvillig. Vilket han respekterade.
När hon nu enligt progesteronprovet närmade sig höglöp fick de leva tillsammans i den lilla stugan i skogen. De fick till en provparning lite väl tidigt kanske, så här när de fick chansen gällde det att passa på, kanske de tänkte där i bergtäkten på söndagen?
De fick sedan bo ihop, men inte umgås intimt annat än en stund morgon och kväll, innan nytt progesteronprov tagits på tisdagen, för att säkra de optimala dagarna. Inga parningar blev det. De bästa dagarna måste ork och "simmare" räckare till, för önskat resultat. Någon mer parning blev det inte förrän på onsdagkvällen efter träningen och då i en annan bergtäkt än på söndagen! En stimulerande miljö för två hundar hängivna sitt jobb! Bland sten och grus känner de sig helt klart hemma och trygga. Här har de ytorna att kunna röra sig fritt och här fixade de åter en parning enligt skolboken, där de inte hade behövt människors närvaro. Lugna och trygga som de var med varandra. Jobbarkompisar sedan flera år.
På torsdagmorgonen tog de två inte sovmorgon så som Aili och Modji normalt gör efter en träningskväll. Matte gick ut i kylan med bara ett par plusgrader vid halv sextiden och när solen sakta steg bakom berget blev det ännu en parning enligt skolboken. Liksom när de senare släpptes ihop igen till kvällen. Dagen ägnades åt åtskild vila. Förhoppningsvis den optimala dagen så som veterinären spått.
På fredagmorgonen var Aili och Nemo inte det minsta intresserade av varandra. De skrotade runt var för sig på tomten och befann sig inte alls i närheten av varandra. Så nu hade de gjort vad som skulle göras tänkte Matte. Planen var att Nemo skulle flytta hem, när arbetsveckan var slut på lördagen. Under förmiddagen fick de umgås fritt och nu var det väldigt tydligt att det var färdigparat. De hade tagit vara på det bästa, vilket stämde med veterinärens uppfattning baserad på progesteronprovet. Den längsta hängningen var på torsdagmorgonen.
Matte tyckte att det var läge för att ta med Aili och Nemo på en promenad upp till sjön för lite omväxling. Modji fick egentid med Husse. Han hade tidigare gått med hundarna i skogen i olika omgångar och konstallationer. För att slippa stöta ihop med andra hanhundar längs vägen, med en parningsvillig tik och hennes utvalde. Båda verkade uppskatta utflykten med Matte till sjön, med mängder med dofter längs vägen! Nemo nosade och pinkade intensivt, liksom Aili. Behovet att lämna spår var stort uppenbarligen. På den totalt kilometerlånga (korta) promenaden visade de inget intresse alls för varandra. Så när en krattande granne ville byta några ord och Matte stannade upp, var förvåningen stor när Nemo fullständigt otippat klev på där i vägkanten och hade parningslust! Aili protesterade inte. Typisk tjuvparning tänkte Matte. Men ett koppel krånglade till det, då Matte var oförberedd. Direkt efter hemkomsten några minuter senare var parningen snabbt ett faktum. En typisk tjuvparning till förfarandet. De får till det när man tror att intresset svalnat och höglöpet är klart. Aili har precis som sin mor och mormor mognat sent i löpet och på fredagen var det dag 21. Efteråt kopplade de av tillsammans på altanen.
Klicka för större bilder.
De fick sedan umgås fritt resten av dagen och kvällen och var då inte det minsta intresserade av varandra på annat sätt än som goda vänner. De vilade ihop i skuggan och verkade må gott tillsammans. Helt överens om att nu var det färdigparat. Båda var på exakt samma nivå. Båda ville samma sak och ingen var pockande och lockande och påstridig. Harmoni rådde dem emellan och det var härligt att se detta samstämda och trygga par hundar slappna av tillsammans!
På lördagmorgonen släpptes Nemo och Aili ut så som de varit vana och de ägnade sig åt toabesök och att spana på ekorren i eken som retade gallfeber på framför allt Nemo. Husse gick och hämtade tidningen med tjejerna och sedan fick Modji och Nemo umgås på tomten. Aili hölls inne för att inte lägga sig i. Vilket resulterade i att de två tio-åriga hundarna tog för sig av livet och lekte vilda lekar över gräsmattan! Nemo med sin svärmor. Helt underbart ljuvligt att få bevittna! Ren och skär livsglädje i morgonsolen, över den lätt frostiga gräsmattan.
Sedan var det dags att skjutsa hem Nemo till sin familj, som så generöst lånat ut honom. Vilket har gett honom och Aili alla möjligheter att på ett naturligt sätt umgås under Ailis höglöp. Så mycket mer känner inte Matte att hon har kunnat göra, för att få till några nya små sökknytt till intresserade hundförare. Aili var klar nu och verkade inte bry sig det minsta om att Nemo inte kom tillbaka hem, tillsammans med Husse och Matte. Ett naturligt avslut på parningsmötet, där båda visste att nu var det färdigt. I och med att de fick umgås hela vägen genom höglöpet. De fick alla chanser och tog dem, för att få till en kull små sökknytt.
Söndagen ägnades åt uträttande av några ärenden och trädgårdsarbete. Hundarna slappade i trädgården tuggande på frysta märgben. Avslutningsvis fick de en skogspromenad med Husse.