Nu har knytten mer på allvar börjat i livets skola. Matte vill att de skall uppleva så mycket som möjligt av livet, redan i tryggheten hemma i barndomshemmet och med sin mamma. Måndagen bjöd dem på flera aktiviteter.
På förmiddagen fick de vara ute ganska länge på sin stora lekplats på baksidan av huset. Lastpallen är fortfarande favoritplatsen nummer ett! Matte byggde lite "miljö" med två låga plastbackar. En placerades ojämnt, så att den vickade när knytten gick på den. En placerades stadigt bredvid och däremellan en mindre back som brygga. Hela konstruktionen blev då lätt ostadig, för att vänja knytten vid instabila underlag. Dessutom med galleryta. Alla blev nyfikna och testade omedelbart det nya som tillkommit! Mánnu sprang fram och tillbaka ett flertal gånger. Ingen visade minsta tveksamhet. Som det skall vara. Valpar skall vara nyfikna och orädda. Om det skall vara något att jobba med.
Efter välbehövlig sömn, för att smälta alla intryck och tillgodogöra sig nya erfarenheter, fick knytten mat och därefter blev det åter koppelpromenad runt på tomten. Knytten uppförde sig efter i stort sett samma mönster som i går.
Idja hade en enda växel och det var full fart frammåt! Hon stannade till och kollade saker som hastigast, men ville hela tiden vidare till nya upptäckter. Måtte hon komma till någon som tar vara på hennes stora frammåtanda och orädsla! En sök eller spårhund. En arbetshund. En härlig hund! Matte skulle så gärna behålla en sådan hund, men Modji förtjänar all uppmärksamhet framöver.
Mánnu och Lihkku uppträder i stort sett lika. De far iväg och stannar upp och kollar saker. De tar för sig och är nyfikna. De brakar rätt igenom buskar och över barriärer. Hinder är till för att forcera! De tippar över ända, reser sig och skakar på sig och fortsätter sedan. Galertrappen skuttar de uppför på eget initiativ och båda slog sig ner och kollade utsikten en halvmeter ovan mark, från trappavsatsen. De dricker vatten ur bäcken.
Lahji var, som i går, påtagligt intresserad av vattnet som flöt i bäcken. Nu porlar vattnet och nivån är normal. Inget forsande med farliga virvlar och vattennivå i höjd med gräsmattan. Kanten är nu tydlig igen. Knytten är säkrade i kopplet och halsbanden är kontrollerade. Knytten kan inte komma loss. Därför får de gå vart de vill. Lahji ville gå ner till bäckkanten på olika ställen, hellre än till andra platser. Alla knytt var nere och drack vatten, liggande långsträckta och lutande sig över stenkanten. Modji följde med lite till och från och visade hur man kunde göra. Lahji blev lite sprallig efter ett tag längs bäcken och plötsligt hoppade hon baklänges rätt ner i vattnet! Matte höll emot och lät Lahji själv försöka ta sig upp. Men helt lätt är det inte när bakbenen flyter iväg hela tiden. Så lite hjälp fick Lahji upp på kanten. Därefter lät Matte Lahji vara, för att inte "göra en grej" av vad som hänt. För att signalera att inget konstigt hade hänt. Lahji fortsatte sin promenad över bron och sedan lyfte Matte upp henne. Endast bakdelen hade varit i vattnet och Lahji hade skakat sig riktigt torr. Matte gjorde som när Modji ramlade i en vak vid samma ålder. Lyfte ner knyttet till där det hände, för att kontrollera reaktionen. Ingen annan reaktion än att bäckkanten fortfarande var mycket spännande. Lahji gillar helt klart vatten! Som sin badande far! Därefter togs Lahji in och frotterades ordentligt, för att sedan överlämnas i sin mammas vård. Det skall bli spännande att se hur Lahji gör på dagens promenad! Hoppar i frivilligt?
Innan kvällen fick knytten sin biltur, två och två i väskan. Men en annan kombination avslöjade att det var Mánnu som var sångfågeln. Han skall tränas extra. Hagelskurar gjorde det omöjligt för knytten att få vara ute mer.
De vuxna hundarna fick sin långpromenad när knytten vilade middag. Mellan alla knyttaktiviteter sover knytten djupt och länge. Det är så otroligt viktigt att alla valpar får tillräckligt med sömn! Många glömmer bort det stora sömnbehovet när de får hem en liten valp. Kommer valpen till en barnfamilj är det inte lätt att få alla att lämna valpen ifred. Det är ju så roligt och alla vill gulla, leka, busa. Valpen blir lätt väldigt stressad och det förstör så mycket för framtiden. Lugna och trygga valpar fordrar mycket vila och samtidigt många upplevelser. Valparna har en socialiserings och präglingsperiod under sina första 12 veckor. I allra bästa fall under 16 veckor. Valparna är redan 8 veckor när de levereras. Så mycket hänger på att de redan nu har börjat lära för livet! En kull på fyra valpar är naturligtvis lättare att hinna livsträna än om man har dubbelt så många, men icke desto mindre så tickar klockan fort. Som uppfödare har men ett stort ansvar för att valpar har förberetts väl för livet!
Idja kommer att fortsätta sin träning så länge hon blir kvar här. På exakt samma sätt som Modji tränades. Så att hon kommer att vara väl förberedd för sitt nya hem när rätt köpare dyker upp!
Alla knytt har nu fått prova lite tillsatser till sitt valpfoder, för att vänja magarna vid annat ätbart. Lite mjukt hundgodis, lite tuggad ostsmörgås, lite sås från vita bönorna i tomatsås, små bitar av ostskivor. Alla knyttmagar mår bra. De fullkomligt älskar ost allihop! Lihkku kommer att bli lycklig i Holland!
Tillbaka