Fredag: Matte och hundarna tog en långpromenad genom området och i skogen. Härligt väder, lugnt och skönt. Fortsatt trädgårdsarbete och sköna stunder i solen. Utevistelse under många sköna timmar. Fåglarna är hungriga och äter oskyggt av jordnötter och talgbollar. De behöver nu fett för att klara vintern. Varje natt är det frost och hungriga samlas de intill huset. Hundarna respekterar fåglarna och när en talgoxe hamnade på glasverandan framför nosen på Modji, var hon duktig och kunde på tillsägelse behärska sig. Modji satt stilla och hjälpte på så sätt Matte att fösa ut pippin. Med katten Mysjkin är det mer instinkter som gäller. Han tar sig väl en och annan fågel, som instinkterna säger honom. Matte gläds trots allt åt att Mysjkin svarat bra på medicinen och nu inte har haft något epilepsianfall på flera veckor. Han förefaller må bra. En del konstiga hostningar försvann, när han nyligen avmaskades dessutom. Han avmaskades även med alla hundarna när valparna var två veckor i början av sommaren.
Rätt som det var dök den omtänksamma Cockergrannen upp med en kartong ägg och en påse trattkantareller! Hon hade ett överflöd av båda. Tack snälla Y.! Svampen blev en härlig måltid ihop med lite köttrester.
På lördagen tog Husse och Matte med hundarna på en långpromenad, innan det var dags att göra sig i ordning för att fara på bröllop. Hundarna skulle få tillbringa ganska många timmar ensamma. Vilket inte hör till vanligheten.
Matte har nyligen köpt dyra skor att använda på detta bröllop. Skorna var endast provade inne i lampsken och när Matte kom utanför huset visade sig skorna vara olika, sedda i dagsljus.... En såg ut att vara i mocka och den andra i skinn. Hur som helst så var nyanserna helt olika på de båda skorna. Inget alternativ fanns, så det var bara att ge sig iväg med två olikfärgade skor. Vilket syntes mycket tydligt. Men nu var det ju inte Matte som stod i centrum, så det fick bli "en kul grej" och Matte tvingades gilla läget.
På söndagen utnyttjade Matte och syskonen tillfället, när familjen var samlad, att röja bland det sista som finns kvar i Mormors hus. Det mest personliga. Det som blev för mycket att sortera för att spara eller inte spara för ett halvår sedan. Om en månad tillträder den nya ägaren.
Matte ilade sedan hem till Husse och hundarna och slängde i sig en kopp kaffe och på sig träningskläder. Så bar det iväg till Hakungekrossen för träning på tu man hand. Först fick alla tre hundarna springa lösa på en promenad runt området. De njöt av att få bestämma själva vad de ville göra. Modji gick ut i vattnet och alla hundarna vadade genom de stora vattenpölarna. De sprang upp på sand och grushögar, de åt harpluttar och de sprang mellan Husse och Matte som höll distans sig emellan. När Matte kom bort till den hög med gigantiska sprängstenblock som kallas "parkettgolvet" tog sig Násti och Modji upp där på eget initiativ. Bara för att det är så kul med den typen av miljö. Plötsligt slant Násti när hon hoppade mellan två stenblock och försvann ner emellan blocken. Innan Husse hunnit fram för att se vart hon tog vägen, kom hon balanserande längst uppe på toppen igen. Ett skrämskott. Hålen mellan blocken är här och där stora nog att sluka en ovarsam hund och lite grus på en sten ger inget bra fäste.
När hundarna varit ute på fria aktiviteter i 45 minuter, väntade ett träningspass. Husse tog Modji på ett stort frisök och när han närmade sig slutet smet Matte iväg och gömde sig i en cementring. Det var väldigt trångt, så Matte slängde sina stövlar en bit bort som störning. Modji jobbade i totalt 20 minuter och löste uppgiften mycket bra med skallmarkering direkt när hon kom fram. Modji gav 50 skall i tät följd innan hon fick sin godisbelöning.
Husse gömde sig sedan i cementringen och Matte tog Gázzi på ett kortare sök runt en del grushögar så att Gázzi fick legan i medvind. Hon jobbade med stor glädje och löste uppgiften bra. Násti fick ett liknande sök, men större och tog vittringen högt uppe på en sandhög. Násti jobbade vidare och sökte sig upp på en grushög intill legan. Där spikade hon vittringskällan och rasslade ner och markerade bra. Just som solen försvann bakom skogsranden, avslutade Husse och Matte dagens hundaktiviteter.
Djurplågeri.
På väg till lördagens bröllop, längs den smala, slingriga och backiga vägen i skogen (Rialavägen), möttes Husse och Matte av bilar som blinkade varnande. Trafiken var hetsig och tät, trots vägens karaktär. Matte sänkte farten och rätt som det var dök ett djur upp på vägens vänstra sida. Det vaggade sakta fram på vägen. Mattes första tanke var att ett får var på rymmen. Ingen i närheten har får... Husses första tanke var att det var en fruktansvärt fet hund! Vilket det var. Matte körde åt sidan så mycket vägen tillät. Berg på höger sida och brant slänt på vänster sida. Varningsblinkers på. En mötande kvinna gjorde sammaledes snett emot och hunden gick rätt ut i vägen och ville in i Mattes bil. Bilar passerade i på tok för hög fart hela tiden. De flesta bilisterna var stressade och irriterade. På ett backkrön med skymd sikt och en totalslut hund på vägen. Ingen behaglig situation.
Hunden var en gråhund. En förfärligt överviktig gråhund! Bred över ryggen som ett får. Den flåsade inte. Den var bara totalslut och apatisk. Den satte sig ner och orkade inte resa sig igen.
Detta var en sändarförsedd jakthund med ett jakthalsband med telefonnummer. Matte hade inte mobilen med och den mötande kvinnan ringde upp ägaren, varvid hon upptäckte att hon visste vem han var. Han befann sig långt bort med bilen och föreföll inte speciellt intresserad. Kvinnan försökte få hunden att gå över vägen till sin bil, så att hon kunde få undan den från trafiken. Den stackars hunden orkade inte resa sig. Hon bestämde sig för att stå med hunden på platsen, till dess ägaren dök upp. Där måste Husse och Matte lämna de två, för att hinna till kyrkan i tid.
Husse och Matte for vidare. Förbannade på ägaren till hunden som släppt ut den på jakt i ett tillstånd som bara i sig var att betrakta som djurplågeri. Så väldigt fet skall inte en hund tvingas vara! Att dessutom skicka ut den på jobb och försätta den i en situation där den höll på att kolapsa var rent vansinne. Den orkade inte mer. Utan att vara anfådd det minsta. Den hade aldrig orkat att ta sig tillbaka till bilen eller jaga någon älg. Den orkade inte hålla undan för bilarna. Den befann sig i ett vargrevir. I ett tillstånd av vanmakt. Husse och Matte hade velat anmäla ägaren för djurplågeri, men hade inget telefonnummer. Vet inte vem ägaren är. Är det god jägarkotym att ta med sin jaktkompis ut på jakt, utan att se till att kompisen är i form för att kunna sköta jobbet? En fördom besannades: många jägare låter hunden vara overksam, utan motion, hela året. Så tar man med en fet och otränad hund ut på jakt. Inte alla. Men det förekommer. Uppenbarligen. Denna hundförare inom jägarkåren visade totalt ointresse för sin jaktkompis väl och ve. Det var nog tur att inte Husse och Matte mötte honom. Men hur gick det för hunden och hur kommer det att gå? En retorisk fråga.