Gázzi var vakthunden i flocken. Hon var den som höll koll och dottern Násti förlitade sig på att jobbet sköttes som det skulle. Hon behövde inte bry sig så mycket. När Modji växte upp fanns starka band mellan henne och hennes mormor Gázzi. Även mellan Modji och katten Mysjkin. Násti var mamma och som alltid med mammor ifrågasätts de till viss del av sina avkommor. Med en Mormor är det annorlunda. Modji ifrågasatte aldrig Gázzi. Inte heller Mysjkin. De stod till stor del för mycket viktig fostran av Modji. Som inte hade några syskon. Modji var fri i flocken här hemma sedan hon var fem veckor och var duktig med att gå på tidning och komma när hon hörde sitt namn. Modji sov gärna under hallbyrån eller soffan och det kändes skönt att hon så enkelt blev en i flocken och lystrade till sitt namn. På toa gick hon helst bredvid människotoan. Där en tidning naturligtvis placerades. Smart tjej.
När Mormor Gázzi gradvis började höra allt sämre, kunde man märka att Modji blev allt mer vaktig. Till en början var sambandet oklart, eftersom Gázzis försämrade hörsel till en början var okänd för Husse och Matte. Men mot slutet av Gázzis liv blev det allt mer uppenbart att det var dotterdottern Modji som kom att ta över vakthundjobbet i flocket. Inte dottern Násti.
Sambandet med att Gázzi inte längre finns med oss och att Modji uppträtt annorlunda vid vissa hundmöten vartefter, är nog inte en tillfällighet. Allt är inte lek längre. Alla hundar inte lekkamrater. Faror kan anas. Ett ansvar för flocken finns där. Modji fyller fem framåt jul. Modji är vuxen nu och hennes mamma är tio år. Mysjkin är en åldrad man. Modji känner ansvaret. Platsen på trappen till verandan är hennes. Mormors plats på gårdstunet är fortfarande liksom upptagen. Modji ligger strax intill. Men hela sin sista dag i livet låg Gázzi här och spanade över tomten och vägen. Modji satt strax ovanför. På trappen. Backup.
I många Lapska finns mycket vakt. En nödvändighet för en hund som avlats för renvallning. Hunden fyllde många funktioner för familjen. Vakt var en av dem. Mot rovdjur och främlingar. Mot främmande hundar. Rasen bör vara lättskallad i det jobb den avlats för. Vallhund, men även vakthund som larmar med skall. Något att inte glömma för alla som irriterar sig på dessa egenskaper hos rasen. Som vill ha en Lapsk. Som ser ut som en Lapsk. Men uppför sig som något helt annat och mer bekvämt.
Därmed inte sagt att det är tillåtet att skälla och vakta i tid och otid! Men egenskaperna finns ofta vid leveransen och måste beaktas och styras upp. Alla Lapska är inte likadana. Rasen är mycket heterogen. Både till utseende och kynne!