Om Du lider av ormfobi, kanske Du skall avstå från att läsa om Mattes promenad med hundarna på fredagen. Eftersom Matte inte gör det och definitivt inte Modji, så kommer Matte att här nedan berätta om snokmötet.
Solen sken, bofinken sjöng, blåsippor och vitsippor blommade i dikena. Tibasten blommade lila på bar kvist. Råbocken var upprörd och skällde envist helt nära. Matte vandrade neråt vägen, som sträcker sig längs den ystert porlande bäcken. Promenaden gick vidare över landsvägen och fortsatte längs bäcken. Ner mot Långsjön. Förbi platsen för den gamla sågen i ravinen, driven av vattenkraft. Förbi nybyggda fritidshus och in på den gamla vägen, som nu är gräsbevuxen och på ena sidan avgränsad av ett trästaket till den gamla stamfastigheten Uggletorp. På båda sidor reser sig högvuxna granar och tallar. Sjön bakom träden i sydost och landsvägen / nya vägen bakom berget i nordväst. Ni kanske hade hört bilarna passera bakom berget, men Matte hör lite taskigt och slapp oväsendet. Även här hade talltoppar och halva granar lagt sig över vägen, men även här hade någon med motorsåg hjälpligt röjt för fri passage för en vandrare.
Matte nådde fram till den lilla tvärvägen från landsvägen och vek ner mot sjön. Där ligger några små hus på höjden ovanför stranden och två bebos permanent, ett mycket trivsamt fritidshus hade en mäklarfirmas skylt vid infarten. Inte en bil, inte en människa.Öde för dagen och alllt andades lugn och ro. Idyll. Mitt för denna fastighet gick en liten stig mellan två tomter och ner till en brygga. Matte och hundarna följde stigen ner till stranden. Bryggan var tvådelad och låg på flytblock, den närmast stranden hade sjunkit till hälften, men det gick att ta sig ut på den yttre bryggan. Så det gjorde Matte och hundarna. Så långt ut i vattnet som möjligt! Därifrån kunde man se ganska mycket av den väldigt långsträckta sjön, samt de två närliggande tomterna. Vilket läge! Avundsvärt. Blå himmel, solglitter i vattnet, svag vind, björkar och enar på udden i söder. Badbrygga och strandhus. En ensam citronfjäril konstflög i strandkanten. Matte njöt! Gick upp i känslan. Närvaro.
Här ville Matte dröja en stund för att ta vara på dagen och platsen. Men då krävdes en sittplats. Matte sökte sig in mot stranden igen. Modji tog täten i sträckt koppel. Där den helt flytande bryggan tog slut tog en matta av flytande knäckt vass vid in till stranden. Den strandnära bryggan låg liksom omlott och Matte skulle just kliva dit, ett steg till vänster, när Modji helt självklart klev ner på flytvassen i stället. Vassen sjönk och Modji med den. Men Modji hade något "i näsan" och klev vidare på botten, med vatten upp på bringan. Till slut nådde inte kopplet längre och Matte hade inga planer på att försöka gå på vattnet. Alltså måste Modji göra helt om. Mycket motvilligt. Upp på bryggan igen klarade hon sig inte utan hjälp. Tillbaka till stranden via bryggan. Modji var mycket fokuserad mot den flytande vassen. Matte slog sig ner på en uppochnervänd liten båt. Modji drog till i kopplet och med ens förstod Matte vad som fångat Modjis intresse. En fullvuxen snok slank iväg framför Modji och simmade rakt ut från stranden. Precis som hemma i bäcken hade Modji lokaliserat snoken med hjälp av luftburen vittring.
Snoken var försvunnen och Lapskfamiljen kopplade av och njöt. Násti låg bekvämt och kollade ut över sjön och Modji satt på pass och ville inte missa någonting. Ett andpar simmade i vasskanten och flaxade iväg över vattenytan. Men så med ens hamnade Modjis fokus betydligt närmare. Hon stirrade stint mot bryggan och strandkanten. Hon hade vinden snett från höger och bryggan rakt fram. Modji följde något. Nosen fladdrade. Matte blåstirrade utan att se. Modji ville ut på bryggan. Matte och Násti hängde på. Modji kollade till vänster, rakt ner, till höger. Tillbaka rakt ner. In mot stranden. Modji ville dit igen. Matte var nyfiken och Modji med familj återvände till stranden.
Modji visade sedan Matte var snoken befann sig hela tiden! Modji hade fullständig koll. Matte såg ingenting. Inte förrän snoken dök upp mellan bryggbrädorna! Ett huvud, spanande, så plötsligt var hela snoken uppe på bryggan. Där slingrade den omkring ett tag, dök ner och försvann under bryggan, för att strax efter komma upp nåogon helt annan stans! Så höll den på ett bra tag. Upp på bryggan, ner i vattnet och så upp igen. Hela tiden mellan brädorna mitt på bryggan. Även för Matte, som inte får panik vid åsynen av kräldjur, var tanken på att ligga där ute och sola och plötsligt se ett snokhuvud sticka upp intill ansiktet inte helt bekväm. Lite läskig faktiskt...
Nu hade även Násti uppmärksammat snoken som uppehöll sig ett längre tag på bryggan. Båda hundarna ville dit! Högljutt önskande detta. Taggade hundar. Men Matte tog tillfället att påminna om INTE RÖRA! Bara titta. Beröm och godis när de satte sig ner och var tysta. Som med rådjuren. Se men inte röra och TYST.
Rätt som det var uppmärksammade snoken något i vassen ett stycke ut från stranden. Slängde sig i från bryggkanten och satte fart. Avvaktade helt stilla med lyft huvud och gav sig sedan i vassen och försvann utom synhåll. Matte bestämde sig för att vända hemåt, men Modji delade inte det beslutet. Hon ville definitivt vara kvar och frågan är om hon inte slängt sig i vattnet och simmat efter snoken om hon fått tillfälle därtill.
Vid hemkomsten rusade båda hundarna fram till bäcken och började leta snok......
Vad kan man ha för nytta av en hund som utbildat sig själv i specialsök med inriktning på snokar? Matte har sett snoken hemma på tomten slingra över trädgårdsgången. En stund senare har Modji passerat och gjort ett perfekt spårupptag och följt snoken där Matte såg den försvinna mot bäcken. Modji har aldrig klickats för detta och aldrig belönats, men letar snokar gör hon mer än gärna. Frågan är vad som händer när det är en huggorm hon hittar? Motivationen är hur som helst väldigt stor av någon anledning. Modji har aldrig någonsin försökt ta någon snok. Hon följer dem bara. Snokvallare.
Kvällen avslutades med att hundarna lekte intensivt på gräsmattan och hade dragkamp med en nerfallen gren. Násti är sig själv igen och mår bra! Mysjkin har inte krampat på ett par dagar. Fredagen var en mycket bra dag!