Husse och Matte uppskattar mycket att få feedback på skriverierna om sina egna mångåriga erfarenheter av utbildning och träning med Lapska Vallhundar. Ett varmt tack till dig som skrev och berättade om egna erfarenheter och att en del tips kunnat inhämtas här!
På tisdagen blev det inte så mycket gjort med hundarna direkt. Den iskalla vinden tog i genom Lapskreviret och familjen ägnade sig åt annat än sina hundar, som fick hänga med på en tur med trädgårdsavfall till tippen. På hemvägen uträttades ärenden så som att hämta engångspallar på ett byggvaruhus. De behövs för att stapla nykluven ved på i carporten! Bilarna har fått flytta ut nu när riskerna för snö minimerats.
Vid hemkomsten fick hundarna varsin stor morot att tugga på och Matte drog på sig storstövlarna och rensade i bäcken. Vilket hon dumt nog gjorde utan att dra på sig diskhandskarna först. En spontan ingivelse att ta bort några nerblåsta kvistar blev till en mer utförlig rensning och när Matte ändå befann sig där nere i bäckfåran bara fortsatte och fortsatte hon. Hundarna kom och frågade vad Matte höll på med någon gång ibland, men verkade inte sugna på att kliva ner i det forsande vattnet. På kanterna stod ovanligt kortstjälkade påskliljor i knopp och ångrade att de tittat upp över huvud taget! Tjugotvå grader hade lockat upp dem i fredags! Men sju grader fick dem att vilja vända ner igen. Mattes fingrar började så småningom värka av kylan i vattnet och hon avslutade dagens trädgårdsstädningspass och gick in för att hänga jackan på tork. Högerärmen var rätt blöt, då vattendjupet varit svårbedömt.
Husse hade hunnit klyva ved en stund och hundarna låg och "vaktade" reviret fullt alerta då vinden förde med sig åtskilliga vittringar! Snett över vägen var traktorn i gång och något jobb ihop med renoveringen gjordes. De två Lapska hade full koll på allt och alla! Vakthundar som de är. Men de var helt tysta. De fann inget hotande som de måste skvallra om. Rådjuren håller sig undan och kiden har börjat anlända. Häromdagen såg Matte två nyblivna mammaor med sina totalt fyra vitprickiga små kid på en slåttervall intill vägen. Hungriga djur som inte skyggade för bilarna som for förbi. Måtte de klara sig helskinnade!