Tisdag och möte med snickaren vid sommarhuset. Matte hade gjort en ritning på den veranda, som Matte storleksmässigt tyckte passade och den godkändes. Snickaren och Matte tänker i stort sett i samma banor. Mycket praktiskt. Matte har krängt virke och är hyfsat hemma bland virkesdimensionerna och har hanterat en hammare flitigt. Att bygga är kul! En liten "torpstuga" börjar ta form. Hundarna njöt, liggande på gårdstunet. Mitt emellan de två små husen. Matte röjde även lite sly och upptäckte gamla växter i sedan länge igenvuxna rabatter. En pion är på väg upp bland förvildade hallon!
På tisdagkvällen var det som vanligt hundträning och denna kväll var träningen förlagd till det område nära Arlanda där certprovet ägde rum. Nu hade området ytterligaare reducerats på betongblock och tänkbara gömställen. Däremot var en stenvall betydligt högre än vid provtillfället. Området gav ändå goda möjligheter till sök i stökig miljö.
Gázzi fick börja och efter lite uppvärmning lät Matte henne gå bunden för att ta vind. Några killar jobbade i närheten och stora lastbilar passerade i hög fart. Det syntes att hundarna fick vittring och hade intresse mot för dem farligt område. Med Gázzis nedsatta hörsel var bundet sök nödvändigt. En lång lina användes i stället för ett vanligt koppel. Tre figuranter var gömda inom det mindre område med gammalt byggskrot som utgjorde IPO-R söket. Gázzi fick vittring av figgarna och släpptes därpå lös. Hon fann och skallmarkerade den första figgen bra. Sedan hittade Gázzi MYCKET intressanta dofter i gräset och gick in i sin doftvärld. Kom ihåg att hon skulle jobba, gjorde så en stund och hittade nya spännande dofter..... Efter lite påminnelse återgick den självständiga gamla damen till jobbet och hittade så småningom de två återstående figuranterna. När hon skulle ta sig fram till den ene visade hon prov på sin smidighet, genom att lätt som en plätt skutta över lite metallskrot. Duktig Gázzi!
Husse körde ett kopplat sök med Násti och han hade placerat ut tre höga figuranter. Missförstå nu inte! Uttrycket används på de figuranter som är placerade högt uppe. Inget annat! Matte hittades sist och kan därför inte berätta mer än att Husse föreföll nöjd med Nástis arbete.
Matte hade tänkt till och vill nu börja vänja Modji vid att ha två figuranter placerade mycket nära varandra. Men icke synliga samtidigt. Samt att båda skall markeras, var för sig. Alltså måste Matte veta exakt var figuranterna är placerade. Först låg två figgar i var sitt stående cementrör intill varandra i IPO-R området. Modji hade båda vittringarna när hon närmade sig området i vind. Hon stoppade in nosen till den hon hittade först. Markerade inte och gick till röret intill och markerade. Sedan tänkte hon söka vidare bort i området. Där hejdades hon av Matte som påpekade att jobbet bara var halvfärdigt. Modji skall lära sig att själv göra återsök. Hon löste uppgiften. Modji fördes därefter i fritt följ vidare. Arbetslydnad.
Sedan hade Matte placerat ut två figgar längst bort i området. Väl medveten om att vittringarna skulle slå i varandra, så som de var placerade. Men här gick något snett och Matte såg bara den ena figgen och fick svårt att läsa Modji utan facit. Kommunikationsproblem åt alla möjliga håll. Matte upplystes om var den oväntat osynliga figgen fanns och situationen redde ut sig. Modji gjorde rätt och Matte gjorde fel. Igen. För att lösa upp situationen på ett bra sätt fick alla fyra figgarna gömma sig på samma ställe bakom en maskin. Bingo för Modji!
Matte passade på att köra lite mer arbetslydnad. Med långa inkallningar (endast handtecken), platsliggande med godisstörning uppe på en balk, under det att Matte raskt gick omkring, ut ur och in i Modjis synfält. Ett pass rallylydnad blev det också. Att endast träna hörsamhet på en och samma plats, ofta vid en klubbstuga, är inget som Matte är någon stor anhängare av. Hur blir det då när hunden plötsligt måste lyda / vara hörsam på en för den totalt okänd plats? Med en mängd nya dofter och massor med olika störningar? Matte gillar mer att få in så mycket som möjligt av "livet" i hundarnas vardag från början. Lydnad är inget som bara skall fungera på en gräsplan. Där är det väl egentligen minst viktigt. Hur går det om kopplet eller halsbandet plötsligt går sönder på en promenad, bland trafik och mycket människor? Många börjar träna lydnad på en gräsplan vid en klubbstuga och tar först därefter ut lydnadsträningen i det verkliga livet. Eventuellt. Med mängder av störningar. Börjar man baklänges, fungerar nog det fria följet även på gräsplanen. Börjar man dessutom med det fria följet, så funkar nog linförigheten.