Tisdag.
Det fortsatte att snöa på förmiddagen. Lite mindre blöt snö till en början och sedan tung blöt snö igen. Husse trotsade varningarna om väglaget och gav sig iväg till gymmet där bastun lockade. Matte tog med hundarna ut när det slutat snöa mitt på dagen. Det blev en rätt kort promenad på den ännu helt oplogade vägen. Matte fick gå där det gick att gå helt enkelt. I två timmar lyckades Matte hålla sig utomhus med sina hundar, då mycket och tyngande snö måste skakas bort från staket och buskar i trädgården. Aili och Dima gillade snön! Det blev ovanligt mycket lek mellan varven och en del del gnagande på pinnar av olika dimensioner som blåst ner från den stora eken.
NÅGOT HELT ANNAT
I likhet med många med Matte jämnåriga krönikörer, som Matte läst det senaste året, har Matte en tung känsla av sorg inom sig. Senast Johan Croneman i D.N. härom dagen.
Man växte upp med det kalla kriget påtagligt närvarande. Matte föddes 1948 och 1949 delades Tyskland i Väst- och Östtyskland. Östtyskland började 1961 bygga en mur rakt igenom Berlin, som låg mitt i det som blivit Östtyskland. Matte växte upp med denna delning påtagligt närvarande. Med en far som i sitt arbete hade många västtyska kontakter när landet skulle byggas upp efter det andra världskriget. Det kom besökare hem på middag och Matte fick fina tyska leksaker och godis av de snälla tyska farbröderna. Som fick hjälp av Sverige i arbetet att bygga upp Västtyskland efter kriget.
Matte fick i skolan lära sig mycket om vad som hände under och efter det andra världskriget. Liksom hennes föräldrar fick lära sig mycket om vad som hände under det första världskriget. Krig i Europa var närvarande och aktuellt. Att det varit krig i våra grannländer var påtagligt närvarande. Finska krigsbarn kom till Sverige för att räddas undan kriget och många blev kvar i helt nya familjer. Inte alltid positivt.
Som tonåring tågluffade många. Gränsen mellan öst och väst var tydlig och skarp! Alla arbetsföra och barnlösa kvinnor måste göra civilförsvarsplikt, när Matte nyligen blivit mamma. Två kompisar fick rycka in under en veckas utbildning inom civilförsvaret. ALLA killar gjorde lumpen. Utom de som friskrevs av olika orsaker och de var inte många. Genom sina arbeten var många krigsplacerade. Det fanns ett Civilförsvar. Som räddningshundförare var man krigsplacerad. Matte var krigsplacerad under många år. Även Husse. Rysskräcken var etablerad. Den växte man upp med och den levde man med. Matte gifte in sig i en släkt delad av en ny gräns. Ett land blev två länder med helt olika förutsättningar och man hjälpte släkten i öst.
Så kom Gorbatjov till makten i Sovjetunionen. Orden "glasnost och perestrojka" (öppenhet och förändra) kunde höras titt som tätt, när Matte med söner besökte Leningrad (Nu St. Petersburg), Novgorod och Moskva under en vecka sommaren 1989. En mycket intressant resa för övrigt! Med buss från Helsingfors och tåg tillbaka. Berlinmuren föll samma år. Förändringar! Stora och hoppingivande förändringar! Sovjet föll samman 1991. Matte besökte ett nyligen fritt och självständigt Ösel, tillhörigt Estland, direkt efter den nya självständigheten och några år senare. Matte glömmer aldrig glädjen och förhoppningarna hos invånarna! Förhoppningar som även märkts 1989 i Leningrad och Moskva, när Matte pratade med invånare där. Efter 1991 började man kunna se ryska bilar i Stockholm! Polska bilar! Ryska turister! Något fullständigt okänt tidigare. En ny värld.
Men så hände något. Putin med flera. Nu är vi där igen. Slutenhet. Inte "glasnost"=öppenhet längre. Putin har dock tagit fasta på ordet "perestrojka" (förändring) men i en ny kontext och rysskräcken finns där igen. Ett nytt kallt krig med hot om kärnvapen. Krig.
Matte och många generationskamrater känner nu samma sorg. Det kalla kriget är tillbaka. Rädslan och oron. En ny verklighet. Allt går igen. En tacksamhet finns där för att föräldrarna inte behövde uppleva detta. De som såg ett enat Europa genom EU som garantin för evig fred. En stor sorg finns där för att sönerna, deras generation och yngre generationer skall behöva drabbas av detta.
Ibland är det skönt att vara gammal. Matte vet inte om hon vill veta hur detta slutar.
Sorg och rädsla.
Alla verkar inte känna till det kalla krig som varit och hur det var att växa upp så nära efter det andra världskrigets slut. Hur det var när Europa var delat i Väst och Öst och hur vattentäta skotten var däremellan. Hur stor skräcken för ett nytt krig var. Hur rädd man var för Ryssland/Sovjet. Hotet från öster. Hur det var i Finland. Hur det var i Norge och i Danmark. Hur stigmatiserande det var att ha ett tyskt namn direkt efter kriget. Till och med Mattes söner fick känna på det. Ett folk är inte sina makthavare; Vare sig då eller nu.
Vilket kanske inte är konstigt om man föddes efter Berlinmurens tillkomst och fall och efter Sovjets fall. Andra krig. Ett Världkrig. Två Världskrig. Tidigare generationer. Det får inte bli ett till. Allt måste inte gå igen. Man får aldrig glömma.