Nej, rubriken syftar inte på att Matte skall byta bil. Den hon har fungerar alldeles utmärkt för sina syften.
På måndagen var däremot tid bokad för bilens årliga service. Bilen är inköpt i Norrtälje och på Norrbil får de ta hand om allt det där som håller den säkert rullande. Firman ligger vid infarten och ner på stan är det en rimlig promenad, som Matte gått flera gånger i väntan på sin bil. Men en för lång tur sammantaget för Aili. Vädret var inte optimalt för utevistelse i flera timmar och här finns inga gallerior där man kan ta med sig hundarna in.
Till bilfirman medförde Matte alltså en stor tygbur och slog läger i kaffehörnan i bilhallen. Medförande även en bok. Dessförinnan fick hundarna en promenad i ett litet skogsparti i närområdet. En mindre trevlig promenad.... Längs gångvägen var det mycket rikligt gödslat med hundskit. Jättehögar! Samt mängder med skräp. Matte hittade en liten stig och trodde att den skulle vara trevligare att vandra på. Stigen ledde bort från den mer öppna gångvägen i en u-sväng och var tydligen ett tillhåll för diverse ljusskygg verksamhet. Krossade flaskor mitt på stigen, mängder med regelrätta sopor, tomma förpackningar och en slaktad båtmotor låg här. En del konstiga kapslar hittade Matte också. Hundarna var intresserade. Matte sökte sig bort från detta bostadsnära skogsparti rätt snart. Tyckande väldigt synd om de barn som borde ha kunnat leka här, om det inte varit för att andra förstört en fantastisk lekmiljö. Lite skog inpå knuten för barnfamiljerna i flerfamiljshusen. Fint på håll....
Tillbaka i bilhallen fick hundarna boa in sig i buren. Första gången för Aili. Kaffehörnan besöks frekvent av personalen och Aili ville gärna hälsa på dem alla! Men kunde inte. Nyttigt. Den mycket mörkbruna lilla hunden syntes knappast bakom den svarta nätsidan. Hon följde de vuxna hundarnas exempel och slog sig till ro. Lät folk passera på nära håll utan försök till kontakt. Passivitetsträning. Igen. Miljöträning.
Så småningom var det ett par av försäljarna som inte kunde motstå att hälsa på hundarna och framför allt prata hund så där i största allmänhet. För någon som haft hund tidigare var detta med tygbur en nyhet. "Vilket fint litet hus hundarna har fått!" Någon annan var mer nyfiken på hundrasen och deras användningsområde. Aili sov och i drömmen sprang benen. Passivitetsträningen fungerade.
När bilen var klar och Matte skulle bryta lägret och koppla hundarna, såg Aili en möjlighet att pila iväg och ÄNTLIGEN få hälsa på den där killen som var så nyfiken på räddningshundar! Matte såg en utsövd, uttråkad Aili ta chansen och få springfnatt i den stora bilhallen...... men hon var fullt nöjd med att till slut få de där efterlängtade klapparna och lät sig lätt kopplas.
Efter en rastning bar det hemåt, med ett kort stopp vid den nyöppnade Biltemabutiken. Bara här har Matte hittat de små och billiga nyckelringslampor i olika färger, som är perfekta att fästa på hundarnas sökskynken.
Matte hann också tala med SKK för att äntligen få ordning på registreringen av Mánnus olika titlar. För ett år sedan erhöll han meriter som gav honom rätten att få flera championat. Men av olika skäl har dessa inte registrerats officiellt på Hunddata. Alltså har Mánnu inte officiellt varit så mycket champion som Matte trodde och skrev på hemsidan. Fel av Matte att inte kolla mer noga. Det norska championatet registrerades nyligen, med hjälp av NKK. Nu återstår det nordiska och det internationella. Nu är det i alla fall på gång till slut.