Torsdag.
När Husse, med Matte som sekreterare, skriver om träningsgruppens olika träningstillfällen på FB, uttrycks önskemål om deltagande och liknande träningsmöjligheter för egen del. Vilket är både smickrande och väldigt roligt! Då avsikten med att berätta om de egna träningarna i ord och bild är just detta! Att inspirera så många som möjlligt att vara aktiva och kreativa med sin hundar. Lapska Vallhundar såväl som andra raser! Husse och Matte har var på sitt håll till en början och sedermera tillsammans tränat räddningssök med sina olika räddningshundar, sedan 1980- respektive 1990-talet. I olika träningsgrupper och på olika platser, i olika miljöer. I Sverige för det mesta, men även i Finland.
Det har fungerat så att man själv söker "likasinnade" och bygger upp en träningsgrupp. Man söker själv ständigt nya träningsområden! Man lär sig se möjligheter till bra träning överallt runt om! Ibland blir det lite tokigt som när man sitter på ett tåg i en annan del av Sverige och passerar förbi något intressant objekt eller är ute och bilar och inser att en resväg på några timmar en vardagkväll, enkel resa, inte fungerar för veckoträningen. Man måste se möjligheterna överallt där man passerar! Även om det bara är tillfälliga byggprojekt och rivningsprojekt. Man måste åka runt och leta! Man måste vara kreativ och ha fantasi och se omgivningen ur ett annat perspektiv helt enkelt! Ett träningsområde måste inte alltid vara så himla stort eller avancerat! Med fantasi kan man göra mycket av ett ganska litet område.
Att aktivt söka kontakt med ansvariga för intressanta objekt är ett måste. Frågar man inte får man inga svar! Väldigt ofta får man ett nej. Någon enstaka gång ett ja. Envis måste man vara och man måste kunna argumentera för sin sak. Som att man "erbjuder gratis vaktrondering med hund - finns någon obehörig i området så hittar vi den personen". Med hundekipagens närvaro slangas ingen diesel från arbetsmaskinerna. Skallmarkörer hörs i området efter kontorstid! Man måste sälja in sig! Inte ge upp och ständigt se möjligheter till bra träning. Själv. Man kan inte förvänta sig att bli inbjuden om man själv inte bjuder in till träning.
Viktigt är att man aldrig ger sig in och tränar på någons område utan tillstånd. Man förstör för sig själv och efterkommande i framtiden. Någon får en dålig erfarenhet av räddningshundtränande ekipage, som tänker "allemansrätten" när det ligger "skrot" någonstans utan inhägnad. Någon äger alltid marken - stängsel eller inte! Tag reda på vem som äger marken, vem som äger "skrotet" och om man får träna där.
Genom sitt eget och andras arbete kan man ibland få kontakter som leder till bra träningsområden. De flesta kommuner har olika byggnader som står tomma en tid i väntan på beslut om rivning eller annan verksamhet. Tag kontakt med någon ansvarig i den egna kommunen!
Många räds att släppa in obehöriga, då de inte vill bli skadeståndsskyldiga. Man måste kunna försäkra platsansvariga om att man inte kommer att kräva skadestånd, men även att man är ansvarsfull och försiktig. Samt att hundar och människor är försäkrade. Har man någon tjänstehundinstruktörsutbildad närvarande är det en klar fördel naturligtvis. Kanske räcker det med instruktörsutbildad som säkerhet kontra markägare. Tag reda på vad som krävs av respektive markägare. Med medlemsskap i SBK följer en försäkring. Tag reda på exakt vad som gäller för att den skall gälla. Det har varierat. Man tänker så olika som platsansvarig och något generellt råd är svårt att ge. Personliga kontakter är som alltid en fördel. Knyt kontakter!
Är man intresserad av att träna räddningssök, utan att vilja söka sig till en kurs, kan man erbjuda sina tjänster som figurant när någon kurs pågår, prov eller tävling anordnas. För att knyta kontakter och för att få träningskompisar! Så att man kan bygga upp en träningsgrupp. Var med på provapådagar, var aktiv själv och vänta inte på att någon annan hör av sig och ordnar något.
Ingenting gör sig själv. Vifta med öronen! Vad händer i den egna kommunen och grannkommunerna? Vad kan bli ett träningsområde en tid? Ragga träningskompisar, använd sociala medier och bjud in andra och var aktiva i en hundklubb för knytande av hundkontakter.
Var kreativa, sociala och aktiva! Ingenting händer om man inte gör något själv.
Klicka för större bilder.
