Matte har skrivit om hundmöten och vissa problem när dessa sker front mot front på en smal väg. Mellan okända eller mycket ytligt bekanta hundar.
Först och främst så är det liksom två olika saker att vara ute och promenera med bara en av de Lapska damerna. Jämfört med att komma med dem båda och på håll se en lös hund komma i full fart rakt emot dem, eller springa okontrollerat kors och tvärs över vägen. Flockdjur gör gemensam sak! Men förvisso är en dylik situation inte någon höjdare för någon av dem. Ensam eller i sällskap av den andra. Är mötande hund kopplad och förs intill sin förare och inte långt bort i ett flexi, upplever hundarna det uppenbart tryggare att möta jycken. Skvallerträning har fungerat rätt bra.
Detta gäller i stort sett bara hundmöten här hemma i området. Det är här de fått de negativa erfarenheterna. Hundmöten annorstädes fungerar mer avslappnat.
MEN - alla hundmöten är inte kul. Alla andra hundar är inte några änglar vid möten med andra hundar. Här finns alltjämt Argschäfern bara några få minuter hemifrån. Hon verkligen HATAR alla tilar. Ännu har kopplet inte gått av, eller ägaren dragits omkull. Men lös kom hon från verandan och anföll Lapskgänget för några år sedan. Två Leonberger drog omkull sin matte och rusade fram till Gázzi och Násti för en del år sedan. Även dessa hundar hatade alla andra tikar och Lapsktanterna låg risigt till. Även deras cyklande Matte. Hundarna försvann på något vis senare. Ersattes av en likadan Grand Danois. Som avlivades. Längst upp på vägen mot sjön vistas en Rottis varje helg. Hon hatar alla hundar och rusar ut på vägen för att försvara sitt revir. Även mot en kastrerad kille. Helt naturligt tycker ägarna......
Inte så konstigt då att både Násti och Modji är skeptiska till vissa hundmöten. Dessvärre också deras fega Matte......
En del hundmöten är tvärtom. Modji VILL HÄLSA! Hon taggar upp i ren och skär positiv förväntan inför ett möte och drar igång Násti också. Så är skällandet igång och så vill inte Husse och Matte ha det.
Under sommarhalvåret passerar rätt många hundägare nära inpå staketet och det förekommer att hundar får stanna upp och stoppa in nosen mellan staketbrädorna. Vilket naturligtvis upplevs provocerande av Lapskduon. Det händer även att hundar tillåts stå utanför staketet och skälla ut Lapsktanterna. Även Cockertanterna snett över vägen. Både hos Cockerflocken och Lapskduon är grinden indragen för bilparkering utanför. Att hundar tillåts gå ända in mot grinden är ingen ovanlighet. In på hundarnas tomter alltså. Både lösa och kopplade, åtföljda av föraren som tycker att hundarna skall hälsa..... Ingen frågar vare sig Cockermatten eller Lapskfamiljen om deras åsikter. Inga hundar brukar vara ute ensamma på tomterna.
Inte så konstigt då att inte alla hundmöten är problemfria. Men trots allt måste det jobbas med. Oavsett orsaken. Jobbar gör Husse och Matte.
På hundmötesträningen häromkvällen deltog både Násti och Modji och båda fick träna rally med och lösa hälsa på grannblandisen. När Matte cyklar med hundarna fungerar det bra. De är i arbete. Ett bestämt uttalat "framåtkommando" får dem att hålla fart, riktning och käften. Bär någon en klövjeväska har det en liknande effekt. Eller om Matte går med stavar. Är hundarna i en arbetssituation är de drillade nog att sköta sig. De är tränade att kunna söka tillsammans med både kända och okända hundar. Jobb är jobb.
Men hundmöten på grusvägarna hemma i området kan vara ett problem. Inte stort. Men irriterande. När det funkar hyfsat i övrigt. Plats och situationsbundet vad det verkar.
En bidragande faktor är säkert att här finns förfärligt mycket hundar! Väluppfostrade och icke. Hundägare av alla de sorter. Som tycker som den kvinna uttryckte, som gick med sin femmånaders Yorkvalp lös, ett gott stycke ifrån sig. Måttligt hörsam. Mitt i vägen. På en väg där många kör väldigt fort numera: "Jag tycker att det är så skönt att kunna låta honom springa fritt när vi är ute på landet!" Strax efteråt for en stressad hantverkare förbi i en stor och bred bil. Sedan dess går Yorkvalpen kopplad.
Söndag.
Familjen fortsatte jobba på torpet. Verandan blir så fin med vit färg på stolparna och stenläggningen framför artar sig. Det har vuxit för mycket gräs och annat inpå panelen i många år. Hundarna upptäckte lillstugan som en bra hundkoja av lämplig storlek. Ett eget hundhus. Där var det lagom svalt. Innan hemfärden fick hundarna en rastningsrunda, lösa med krav på följsamhet, längs traktorvägen och ner på bandyplanen. En fantastisk yta att träna lite lydnad på! Inkallningar med ställande. Stora avstånd och träning "i grupp". Mycket springa blev det och hundarna var lyckliga. Att det samtidigt var träning var helt ok. Hundarna skickades mellan Husse och Matte och rätt som det var försvann någon bakom lite sly. Full fart trots värmen och fukten. Násti är mycket snabb och konditionen allt bättre. Sida vid sida sprang de. Mor och dotter.