Tisdag.
Matte hade åter en tid på hudkliniken för behandling av omfattande solskador i ansiktet. Resultatet från behandlingen för en vecka sedan har varit att de brända delarna blivit öppna sår och flagande hud. Alla skadade "farliga" celler skulle ju brännas bort. Efter läkarkoll fick en sköterska raspa bort det yttersta lagret och torkade delar av Mattes ansikte snöade ner över tröjan. Det kändes lätt absurt. Därefter applicerades åter en kräm som under tre timmar skulle tränga in i huden, för att sedan belysas med mycket intensivt ljus, för att bränna bort ännu mer av skadade hudceller med farliga cellförändringar.
Dessa tre timmar måste tillbringas inomhus; ansiktet fick inte utsättas för solbelysning. Husse hade hängt med liksom hundarna. Först åt Husse och Matte lunch, medan hundarna väntade i bilen. Därefter var det deras tur. Det närbelägna Mörby Centrum var en bra plats för att spendera väntetiden på och här kunde Dima få välbehövlig miljöträning i ett litet och vänligt inomhuscentrum. Dima fick inleda dagens träning med att vistas i entréhallen vid tunnelbanenedgången. Här passerade mycket människor och en del hundar. En del skulle till tunnebanan, en del till Hemköp och en del vidare uppför rulltrappen till butikerna. Dima visste inte vart han skulle titta! Nyfiket vred han skallen åt alla håll. Aili valde att gå i viloläge under sittbänken. När Dima acklimatiserat sig gjorde han henne sällskap och liggande under Matte kunde de i lugn och ro studera folklivet mellan Mattes ben och fötter.
Nu var det dags att ta sig vidare upp till butikerna. Byggarbeten pågick och rulltrappan var avstängd. En hiss fanns någonstans, men Matte valde trapporna med Dima och Aili. Vilket bjöd på trängsel då det knappast gick att mötas ens två personer i den smala trappen. Än svårare var det med två hundar. Några valde att invänta Matte och hundarna, andra inte. Hundarna hanterade trappträngseln mycket bra.
Längs butiksgatan var det öppet och ingen trängsel. Glest med folk. Medan Husse gick in på apoteket satt Matte och hundarna utanför. Hundarna fick snart uppmärksamhet och många klappar delades ut av några förbipasserande. Aili älskar detta och ovana Dima studerade och lärde sig att människor som vill komma fram och hälsa är snälla människor. Från att ha avvaktat lite gick han själv sedan fram och lät sig hälsas på. Dima lär sig av att studera Aili. Matte har alltid godis i fickan och förser man någon med lite godis är det en bra öppning för vidare kontakt. Här blev Matte sittande en stund och båda hundarna satt där och lät sig hälsas på. En med Matte jämnårig kvinna, tidigae hundägare, slog sig ner och blev snabbt kompis med både Aili och Dima. Många goda möten blev det.
Ännu ett stopp gjordes med en fikapaus och fler möjligheter för miljöträning av Dima blev det innan det var dags för Matte att återvända till mottagningen för slutbehandlingen. På med svarta glasögon och sedan kändes det som om en blåslampa kördes igång i ansiktet under sju minuter. Tätt inpå huden får det intensiva ljuset skadade celler att brännas sönder. En fläkt lindrade lite, men trots baddande med kallt vatten brann det i huden. I alla fall kändes det så. Obehagligt, men bra att denna behandling finns. PDT heter den. Matte hade tagit med sig kylgelé och med våta servetter lyckades hon dämpa smärtan under hemvägen.
Raka vägen hem blev det inte. Husse hade fått ett telefonsamtal från bilverkstaden om att bilen gick att hämta. Tyvärr var beskedet att orsaken till att den tidigare ägaren gjort sig av med bilen var tämlligen uppenbart. Man får vad man betalar för. Framtiden känns väldigt oviss och för säkerhets skull körde Matte sedan efter Husse hela vägen hem.
I kvällningen tog Matte en nerkylande hundpromenad. Frisk kall vind rakt i ansiktet var ljuvligt att få känna! Illrött med öppna sår i pannan behövde ansiktet verkligen kylas ner ordentligt, för en bra känsla inför natten.
Dima hade skött sig fantastiskt fint under dagen och av den sterssade hund som behövde flytta ut på landet syntes inte mycket. Han hade uppträtt balanserat, om än lite ovant. Hans nyfikenhet bär honom över och igenom det mesta och är en enorm tillgång! Utom när han vill ha nosen i strumporna som Matte försöker dra på sig eller huvudet i byxorna som Matte vill dra på sig. Eller köra upp nosen i skrevet på alla han möter.... Det är ju så man kollar av varandra! Han gör ingen skillnad på fyrbenta och tvåbenta. En härlig hund med potential såg Matte vid det första mötet. Han är fortfarande en härlig hund med stor potential! Han och Aili passar alldeles utmärkt ihop dessutom och han är flockens saknade pusselbit, sedan mamma Modjis sjukdom blev för svår och hon måste lämna flocken förra sommaren.