Tisdag.
En person insatt i vad som sker i området varnade Matte på tisdagen. En mycket tydlig och bestämd varning uttalad med stort allvar. Även Husse varnades. Den bilist som i osannolikt hög fart passerade Matte och hundarna på måndgens kvällspromenad och försvann i ett dammoln trots asfalt, helt nära där hunden sprang och ut och attackerade på söndagskvällen, skall man undvika till varje pris! Samma bil hade passerat Husse som befann sig hemma och nära vägen strax innan. Samt andra. Matte fick frågan om hon sett registreringsnumret och det hade Matte; samt var bilen körde in och lämnades framför ett hus. Identiteten på bilföraren var alltså fastställd och en misstanke bekräftades. Föraren är en person "som inte mår så bra". Nyinflyttad, med många besök av polisen. Många, utöver brevbäraren har hotats. Blir man inte attackerad av en ilsken hund med halvårsgammal elev så blir man snudd på nermejad av en bilförare som inte mår så bra och som hotar sin omgivning och är känd av polisen. Längs samma centrala väg i området där Matte promenerar flera gånger i veckan med sina hundar.
Även på tisdagkvällen gick Matte den här rundan där hon har en idealtid och har promenerat sedan flytten till området för nitton år sedan. Skall en oansvarig hundägare med en ilsken hund och en potentiellt farlig bilförare få bestämma var Matte kan promenera? Matte valde att vara arg i stället för rädd och gick alltså sin runda på tisdagen också. Försedd med en liten sprayburk att använda mot arga hundar. Vilket ju är rätt fånigt egentligen. Sådan spray använde Matte mot hunden som ville para Násti i skogen och en kåt ung hanhund brydde sig inte det minsta. Däremot tyckte Násti att det var obehagligt.
Nu på tisdagkvällen var folk på plats med en grävmaskin intill platsen där hundarna blev attackerade. Aili och Dima hade kvällen innan upptäckt ett litet slukhål mitt ivägen. Ett väldigt litet hål, men stort nog att stoppa ner nosen i. Detta rapporterade Matte för åtgärd och nu var arbetet igång. Matte fick stanna upp en stund och åter nämndes vansinneskörningen längs vägarna. Åter varnades Matte för föraren. "Försök inte stoppa honom!" Matte fick rådet att ta med sig en hagelbössa på sina promenader. Bättre än försvarsspray.
Varken Aili eller Dima visade någon reaktion, vid passagen av infarten där hunden rusade ut och attackerade dem på söndagkvällen. Dima tyckte att det initialt var lite läskigt att, mycket tätt inpå, passera den morrande grävmaskinen balanserande på dikeskanten; men när Aili traskade på helt oberörd gjorde grabben detsamma. Duktiga hundar!
Skalll man behöva vara rädd för både hundar och människor när man tar en promenad i ett fritidshusområde till hälften bebott av permanentboende.
Vi vill inte flytta. Det hjälper nog inte. Vart är samhället på väg?
Klicka för större bilder.
