På inlägget med rubriken "träningsförsök" har en okänd person kommenterat. Men varför anonymt? Jag skriver här helt öppet med både namn och mailadress tillgängliga. Även Larrys namn och mailadress är tillgängliga. Vi svarar gärna på frågor och bemöter gärna andra åsikter. Men nog känns det lite fånigt att svara på en fråga när man inte vet vem som ställt den. Frågan är mer av retorisk karaktär. Men vi har trots anonymiteten valt att besvara den. Fortsättningsvis kommer vi bara att svara om vi vet vem vi svarar. Anonyma inlägg kommer inte att ligga kvar. Vi står båda bakom svaret under det anonyma inlägget och ovanstående rader.
Det som skrivs i denna hunddagbok om hundträning står vi båda bakom. Vi saknar aldrig diskussionsämnen vid middagsbordet!
Marianne Neidhardt och Larry Aletorn.
Svårpromenerade vägar var det även på tisdagen. Matte gick i stället en sväng med hundarna i skogen. Snön har sjunkit ihop, men det var ändå tillräckligt mycket snö för att ge bra motion.
På tisdagkvällen var det träning på "förrådet" intill Vallentunasjön. Fem Lapska och två Springrar. Eller snarare fem Lapska, en Springer och en vit/brun flygande fantom..... Han liksom springer ifrån näsan ibland och hinner inte riktigt med sig själv. Hur han ändå hinner hitta alla figuranter i den farten är en gåta. Han kan inte beskrivas. Han måste helt enkelt ses!
Gázzi fick ett frisök med tre figuranter gömda på platser som inte Matte kände till. Gázzi var pigg och glad och tog sig an uppgiften i god fart. Hon hittade alla sina figgar och skallmarkerade bra. Alla figuranter var gömda i marknivå, för att förhindra att Gázzi skulle klättra på snö- och ishalkiga föremål.
Násti fick också ett frisök med tre figgar men fick ett spel och sprang tillbaka när hon hittat den första figuranten. Skällde lite extra liksom för säkerhets skull. Som om hon blev osäker på om hon missat någon. Farten var hög och markeringarna så ihållande att figuranterna kanske hade uppskattat aningen sämre markeringar.... Att dämpa en hund är väsentligen enklare än att dra upp den! Hunden måste vara så bra att den funkar även en dålig dag på jobbet. Gázzi var som bäst när hon var tio år gammal. Násti fyller nio snart.
Modji skötte sig också mycket bra. Hon har fått rutin att söka igenom området ordentligt. Modji går självmant ut mot kanterna och i hörnen av området. Bra sökmönster. Ibland vänder hon tillbaka och kollar lite extra. Modji hittade sina tre figuranter, vilkas legor Matte inte kände till. Hon skallmarkerade direkt när hon kom fram. Inga problem med höga figuranter. Högt placerade alltså....
Nástisonen Lime fick gå vindstigar med sin husse. Vinden var kraftig men slog rejält hit och dit mellan byggnaderna. Det var inte helt lätt att hitta bra gömställen där man visste hur vinden skulle komma att gå. Men två gånger fick Lime visa att han har ett stort figurantintresse och kan tolka informationen han får i vinden. Han vände upp mycket tydligt mot vinden och stack direkt ut till figuranten när han släpptes lös. Härligt att se! Men Matte hade gömt sig på ett sådant sätt att Lime aldrig fick någon vittring. Trots att gömstället föreföll rätt i förhållande till vindriktningen. Men när Matte väl gömt sig vände vinden och snurrade och slog åt olika håll. Sådant händer. Ingen skada skedd, eftersom Lime bara var ute som på en koppelpromenad. Han hade inga krav och missade därför inget.
Lite senare, när vinden mojnat, fick Lime ett "frisök" med en figge uppe på en uppallad båt. Lime släpptes lös och fick fara runt som han ville. Rätt som det var fick han lite vittring, så lite till och nyfikenheten var väckt! Nu sökte Lime aktivt efter vittring och hittade snart sin figge uppe på båten. Jättebra jobbat av en ung hund! Inte lätt!
Brorsan Epic fick gå lite vindstig först. Sedan släpptes han lös och gjorde som Lime. Sprang lite planlöst, fick vittring och jobbade på den. Han gav sig inte, trots att han måste lösa en del problem för att ta sig fram till sina figgar. Härligt att se! Lime hade tre figuranter utlagda på ett sådant sätt att vittringarna inte skulle slå i varandra. Inga krav, bara på lek. Kurragömma. Även Epic hittade figgen uppe på båten, genom att jobba sig närmare och närmare, för att till slut fynda. Duktig Epic!
Avslutningsvis släpptes de två brorsorna lösa och fick rasa runt i inhägnad frihet, till dess de föreföll tappa lite i tempo. Killarna kallades in och sprang båda direkt till brorsans ägare. I lyktsken är bröderna inte helt lätta att skilja åt, men det redde ut sig och båda fick rätt koppel och halsband på sig och hamnade i rätt bil.