Söndag.
Matte gav sig iväg till golfbanan med Aili och Dima, så snart morgonbestyren var avklarade. Det blir inga stavpromenader i god fart för motion i nuläget. Dima behöver tränas i kontakt och hörsamhet, även på längre avstånd än en någon meter från Matte. Som den unga hund han är väljer han ofta att ta till lekinviter och bus när han får krav på sig som känns jobbiga. Vilket inte fungerar vid inkallningar till exempel. Dima börjar komma in men väljer i sista sekunden att tvärvända och sticker ut på tomten igen. Trots att Aili redan kommit till ytterdörren. Dima hänger med Matte och Aili till yttertrappen och där avvaktar han sista biten till dörren. När han väl vänt och stuckit ner på gräsmattan igen är det bara bus som gäller. Eller så kan Matte stå vid ytterdörren och kalla in hundarna. Båda kommer och får en godisbit och sedan drar Dima som en avlöning tillbaka ut igen. För att bjuda in någon till lek. När han då stängs ute och Matte tar med sig Aili in, ångrar sig Dima rätt snabbt. Han vill också komma in. På riktigt. Det är meningslöst att börja en diskussion med honom i vissa lägen. Bättre då att vänta ut honom.
Mitt på dagen var det en hel del golfare ute på den lilla banan, men den stora banan och driving rangen var stängda. Varför Matte och hundarna gav sig iväg ut över gräsytorna direkt från parkeringen och Aili fick vara okopplad som vanligt. Dima däremot hölls i långlina. Nu visade han att kände igen sig och visste vart han skulle. Tyvärr kan det inte bli tal om någon lek med mycket spring här, som Aili varit van vid med Modji och det saknar hon helt klart. Men lek i koppel och än värre i en långlina är en farlig lek. Inte ens ett halsband får finnas på när hundar skall leka. De kan fastna med klor och tänder och skada sig och även hamna i slagsmål. Matte ser till sin förvåning på FB att man inte sällan låter hundar leka iklädda selar? Även släpper hundar lösa med sele/halsband och till och med ett släpande koppel som någon sorts säkerhetslina? Men var händer då om hunden skulle bli rejält skrämd av något och dra iväg i panik, med halsband/sele/koppel som kan fastna i i terrängen? Fler än en hund har gjort det och fler än en hund har sedan aldrig hittats. Eller först efter lång tid.
Matte gick i rask takt med hundarna i en timme och passade på att träna katastrofkommando vid ett tillfälle, vilket fungerade fint. Båda tvärstannade och stod kvar till dess Matte kom fram till dem. Några inkallningar blev det även när båda befann sig på maximalt avstånd från Matte. Vartefter anpassade sig hundarna till varandra och rörde sig tillsammans. De nosade på samma fläckar. Aili gick inte så mycket längre bort än vad Dimas lina nådde och Dima fick in ett mönster i hur han kunde röra sig i förhållande till Matte. Promenaden var inte alls lika spretig som vid Dimas första promenad i långlina här nyligen. Då var det svårt att fånga båda på samma bild!
Klicka för större bilder.
Efter en timmes promenad i rask takt saktade Matte ner och gick vidare. Nu hade Dima sprungit av sig och hade inte behovet av att vara så långt bort från Matte som det gick hela tiden. Han och Aili hade mer fokus runt om än rakt fram. Matte tränade riktningar och att hon inte alltid vill att hundarna kommer in till henne. Bara att de ändrar riktning! "Häråt!" Ett nytt ord som Dima fick lära sig med hjälp av Mattes röst, linan och Aili. Det dröjer ett tag innan han kommer att förstå att två korta visselsignaler betyder detsamma. En lång signal är inkallning. Nu var Dima duktig och kom så snart han hörde minsta ljud från visselpipan.
Dima lär sig mycket bra av Aili! Men även av sina misstag. Det går inte att i full fart rusa iväg bort från Matte. I alla fall inte när man har halsband och lånlina på sig. Hur glad och sprallig man än är. Det finns ett tillåtet maxavstånd från Matte och när Dima plötsligt bara ville springa fort och långt och rusade iväg tog det tvärstopp. Matte såg det komma och var förberedd och stod stilla bara höll hårt i linan. Dima gjorde inte om detta under resten av promenaden. Han pendlade i stället fram och tillbaka framför Matte. Åtskilliga gånger satte han upp nosen mot skogen och vittrade länge. Det till golfbanan gränsande naturreservatet med mycket skog och flera sjöar är viltrikt och här går Roslagsleden rätt nära banan på ett ställe. Dima är långt ifrån mogen att få vara okopplad här. Förhoppningsvis kommer den dagen då även han slipper koppel eller lina, med tant Ailis hjälp.
Två timmars härligt gående blev det och vid hemkomsten fick Aili och Dima leka i stället för på golfbanan. Men båda föreföll rätt nöjda och hängde gärna med in efter en timme. Många timmars utevistelse fick hundarna att gå i viloläge direkt efter sin middag. De gick in i Mattes sovrum och knöt sig i sina bäddar. Tyst och lugnt och svalt. Matte och Husse föredrog tevetittande och en brasa.