Lördag.
En dag med regnskurar som som inte gjorde situationen bättre på den vattendränkta gräsmattan. Gräset det bara växer och växer. Ojämt och fläckvis och det klafsar om fötterna när man går på det. Ställvis trampar man ner i regelrätta pölar. Det finns bättre och sämre partier och Matte börjar fundera på om sommarvattenledningen sprungit läck där den ligger nergrävd tvärs över i ena kanten. Exakt var vet inte Matte. Området försågs med gemensamt sommarvatten när det bebygdes i slutet av 1960-talet och här och där har det visat sig finnas nergrävda skarvar som måste bytas ut. I kanten mellan rabatt och iordningsställd grund för växthuspaviljong låg vattenytan i nivå med gräsmattan, när Matte tog spaden och grävde ett hål. Som en underjordisk sjö med ett tunt skal av gräs över. Groparna där träd och buskar är planterade är vattenfyllda. TROTS att Matte grävt ner igenom blåleran på den mark som är gammal sjöbotten. Mycket djupa gropar har grävts vid plantering! Ner till sandlagret under leran, men ändå riskerar rötterna att ruttna på allt Matte har planterat.
Matte började gräva en dräneringsgrop intill paviljonggrunden i grus. Den var totalt vattenfylld och Matte grävde sig neråt utan att se. Tungt var det. Men gradvis blev det blålera Matte fick upp och sedan nådde Matte inte längre ner. Hämtade en slungspade och grävde vidare. Varje spadtag som lyftes upp var fyllt med blöt blålera och vattnet dröp. Vått och lerigt och fruktansvärt tungt. Matte gav till slut upp då det var svårt att gräva sig neråt längre i ett vattenfyllt hål.
Matte bytte arbetsplats och grävde upp och flyttade överblommade påskliljor, då en liten inköpt en äntligen skulle få flytta ur sin kruka och platsen var lämplig. På betydligt torrare och högre belägen mark på hussidan av bäcken och det var nu oerhört tydligt varför all mark utmed vägen och bäckfåran som är gammal sjöbotten "prickmärkts" och är förbjuden för byggnation. Icke förty var det väldigt vått även här! Det rinner ner från berget bakom och Matte kanske måste revidera misstanken om läckage. VÅTT ÄR DET ÖVERALLT! Det kom femtio millimeter regn på ett dygn nyligen och marken kan inte absorbera mer.
Modji och Aili undviker helt att gå på den vattensjuka delen av gräsmattan. Det gör inte sniglarna. Alla de små som legat i dvala över vintern, minusgrader på nätterna till för några dagar sedan, flyr nu upp från sina hålor kring gräsmattan! Det ligger små smala svartbruna snigeljävlar ÖVERALLT! Matte plockar och plockar för att rädda vad som räddas kan av planteringar i sommar. De här små äckelsniglarna är de som övervintrat för att skapa en ny population och de behöver inte ens en partner för släktets fortlevande! De fixar allt själva och Matte plockade sniglar morgon, middag och kväll och stoppade dem i hundskitpåsar och lät snigelmassan få gå i evig dvala i frysen. Bottenlådan är snart fylld med bara sniglepåsar.
Livet på landet har sina sidor ibland. Det ger i alla fall motion och fysisk aktivitet. Husse ägnade dagen åt att flytta in och stapla kluven och någorlunda grundtorkad ved i vedboden. Modji och Aili höll koll och skvallrade om varenda en som passerade på vägen. Skvallerträningen grundar sig på att man får en godis för att vara tyst när någon kommer traskande förbi Lapskreviret. Bli tyst kan man bli först när man låtit och Modji har satt detta i system. När hon får vittring i vinden av någon ett par hundra meter neråt vägen säger hon "voff" tittar på Matte och hotar med ett till "voff" om inte Matte erbjuder en pytteliten godisbit. Dottern Aili hakar mer än gärna på. Även om hon inte sagt något. Hon var ju helt tyst och det skall belönas. Matte ställer upp på detta. Men med leriga arbetshandskar och spade i händerna blir det trots allt lite bökigt att pilla fram minbenbelöningar ur fickan med jämna mellanrum. Hellre det dock, än att hundarna springer till staketet och skäller!!!Det var där skvallerträningen började. Det händer numera endast när folk låter sina hundar gå över det djupa och breda diket och stoppa in skallarna genom staketet och därmed göra intrång i Lapskreviret. Om det tycker Modji och Aili INTE.
En del har en konstig insställning att alla hundar vill/skall hälsa på alla andra hundar. Vill de själva hälsa på och snacka med och lukta på alla människor de möter? Kliver man bara in hos folk man inte känner utan annan anledning än att säga hej och kolla om de är vänligt sinnade?! Matte tycker att de båda Lapsktanterna har en poäng när de reagerar på främmande hundar som kommer in i infarten. även om grinden är indragen ett stycke på tomten och på hundar som försöker pressa sig in mellan de liggande staketbrädorna.