April är april och vädret kan vara precis hur som helst. På Valborg kan man behöva dra på sig vinterkläderna igen - eller leta fram sommarkläderna! Matte har varit med om både och. En speciell plats i minnet har den första och den sjunde april 1975. Matte åkte in till BB på natten den första och det var stjärnklart och tio minusgrader i centrala Stockholm. En vecka senare åkte Matte hem med sin andra son och då var det ett så ymnigt snöfall, att marken kom att täckas av ett tjockt snötäcke innan dagen var slut. Varken sonen, kylan eller mängderna med snö var några aprilskämt! Om någon undrar - så ja! Man var kvar på BB i en vecka och det var ljuvligt, när det redan fanns en fyraåring hemma. Alla var kvar så länge; man ville veta att nyblivna mammor fick igång amningen och att alla mådde bra innan man skickade hem dem. Efter helt normala förlossningar. Man fick maten serverad och man fick sova ut på nätterna och det känns som en ofattbar lyx i jämförelse. Men då - då ville man bara hem och få bli en familj.
En avvikning, men ett årligen återkommande minne när det ständigt klagas på aprilvädret - en nyhet varje år tydligen. ?
De senaste dagarna har Matte fortsatt med sin staketrenovering. Mängder med akuta och provisoriska lagningar med ståltråd, från tiden då någon annan satte upp staketet har avlägsnats. Matte har lappat vidare när snö och rådjur skadat nätet. Rostiga trådar och blanka trådar har klippts av och lirkats bort. Ett tidsödande pillgöra. Bit för bit har nätet fästs med stora stängselkrampor i stängselstolparna av trä och dessa stolpar har en efter en stagats upp. Förpackningen med krampor innehåller 470 stycken och nu är bara hälften kvar. Tyngden av all metall kanske bidrar till stolparnas stabilitet. De tillför en viss tyngd. Mängder med sten för att staga stolpar på berggrund har Matte burit och staplat som rösen, för stolparna att stå i. Hårt jobb - men roligt och resultatet blir bättre än tidigare. Snyggare och stadigare. Sex timmars utomhusarbete dagligen - minst. Det går vare sig att pilla bort ståltråd eller spika krampor med vantar. Raska promenader med hundarna och bara ett par plusgrader.
Många klagar på vädret. Matte trivs. Längtar inte efter sommaren. Frisk luft. Man orkar gå långt i rask takt. Ingen trängsel av hundägare på vägarna. Så är det ju så himla skönt att komma in och tända en brasa till kvällen, när man varit utomhus i kyla och blåst i många timmar och även har fått något gjort.
På lördagen gjorde Matte som de senaste dagarna. Jobbade på att snygga till och stabilisera nätstaketet mot grannen, vars granar i tomtgränsen nu är borta. Varför nätstaketet syns tydligare och är mer vindutsatt. Mitt på dagen tog Matte med sig hundarna på en lång promenad genom två fritidshusområden intill varandra, över ängar och genom skog. Längs den klippiga stranden intill skogssjön inte långt från det egna reviret. Det blåste, det var kyligt och det var härligt. Hundarna njöt och Matte njöt och benen gick av sig själva. I två timmar traskade Matte med hundarna och en dryg halvmil är väl inget att skryta med, men Matte var nöjd. Under tio år med utslitna höfter var detta oftast en omöjlighet. Matte har mycket att ta igen alltså. Nu yngre än för tio år sedan. Det känns i alla fall så!