På måndagen blev äntligen den planerade turen ut till Vettershaga och den lilla stugan av. Tillsammans med Cockergrannen/hönsmatten. Hon var med när Matte tittade på huset och gav ett bud och fick skriva kontrakt samma kväll. För snart ett år sedan. Vädret var i princip detsamma. Hårdfrusen snö på marken och snöväder att vänta.
Varför åka iväg en sådan dag? Jo både i Cockerflocken och i Lapskflocken väntas tillökning i mars och sedan är båda mattarna låsta hemma en tid framöver. Av olika skäl har det inte blivit av tidigare. Byggnationer och rörigt runt husen bland annat. Men nu är huset "vänt" med ny ingång och ny veranda och lillstugans myrtuggade tak utbytt. I sista sekunden innan stora mängder snö hade knäckt det och Matte slapp hitta taket på golvet och huset fyllt med snö.
Minstingen i Cockerflocken fick följa med, eftersom hon hemmavid nu tvingas vara bunden. Hon har lärt sig att ta sig över staketet när snön legat i drivor och därmed minskat stakethöjden. När snön sedan töat har hon anpassat sig och tar sig över ändå. Nu var hon bunden i en lång lina hemma på tomten och just som hennes matte skulle ta loss henne för att fara iväg, hade den kreativa hunden tuggat av linan och hoppat över staketet! Cockertjejen drog en repa runt tomten utvändigt och återvände snällt till sin matte. Tanken var nu att den springglada tjejen skulle få vistas lös med de två mer stationära Lapska Vallhundarna. Staketet runt stugan är 120 cm högt och maskorna i nätet mindre i nederkanten. Det kändes säkert för att kunna hålla även en kreativ Cocker instängd.
De tre hundarna släpptes lösa på tomten och deras mattar gick husesyn i stugorna. Tre hundar utforskade tomten lite utspritt. Cockermatte kände sin hund och var lätt splittrad. Men där fanns två Lapska och en Cocker alltjämt. Lugnt och skönt. Så plötsligt springer en glad Cocker i full rulle i skogen på utsidan av staketet! Ett varv runt tomten och ner till grinden. Där hon gärna kom in på tomten igen. En Cocker är inte stor och staketet högt.
Mattarna tog fikakorgen och slog sig ner på den lilla verandan. Tre hundar rörde sig omkring på olika håll på tomten och Cockermatte hade ögon i nacken. Matte hade sina misstankar om att den lilla hunden, trots avståndet, hoppat från ett jätteblock som ligger ett stycke från staketet och på så vis tagit sig över. Så när Cockern närmade sig detta hörn upp mot skogen och berget var Cockermatte på alerten med kaffemuggen i näven. Hon lyckades stoppa sin hund och styra om henne. Men överlistad blev hon och så var Cockertjejen ute igen. Hej och hå! Full rulle runt tomten, tillbaka till sin matte som höll upp grinden och godiisutdelning.
Vad som sedan hände var intressant. De två Lapska höll sig fortsatt till Cockermatte och spanade ivrigt upp mot den stora stenen. När Rymmarcockern tagit sig ut igen följde de två Lapske hennes matte för att få sin beskärda del av det godis som delades ut när Cockern åter var insläppt på tomten. Båda de Lapska hade nu bytt namn och lystrade helskkärpt till samma namn som Cockern lystrade till. De hade också snabbt lärt sig att hålla koll på Cockern. I stark förhoppning om att hon skulle hoppa ut, så att hon sedan kunde komma in för att på så vis få Cockermatte att dela ut godis till hundarna....... Operant inlärning.
Nu började Cockermatte stoppa sin hund så snart hon kom i närheten av den stora stenen och det funkade bra. De två Lapska lämnade inte Cockermattes sida. Cockermatte släppte inte sin hund ur sikte. Så var hon ändå ute i en handvändning. Fårnätet runt tomten har maskor längst ner som är omöjliga för en Cocker att ta sig ut genom. Men när en liten grind i bakkanten av tomten tillverkades, råkade nätet hamna upp och ner. Stora maskor neråt och små uppåt. Detta hade den mycket smarta och unga hunden upptäckt! Helt otroligt! Framför näsan på sin matte slank hon rakt ut genom nätet, där en enda rad nätmaskor i en mycket smal grind tillät fri passage......
Ganska imponerande faktiskt! Men nu hade Cockertjejen upptäckt att hon missat massor på att bara rusa runt staketet utvändigt för att sedan komma in och göra om allt några gånger. Nu ville hon njuta av friheten och tog sig upp på berget och ut i skogen. Inte bra! Cockermatte ropade och ropade, tätt följd av två Lapska Vallhundar som väntade på godisbelöning. De två mattarna samarbetade och den notoriska rymmaren fångades in och i ett ymnigt snöfall for mattarna hem med sina hundar.
Násti och Modji visade inte minsta intresse för att vilja följa sin granne över staketet. De var mer intresserade av att hålla sig hos de båda mattarna med hopp om godis. Men skulle något av skogens djur vistas strax utanför staketet, så är det helt uppenbart mycket lätt att hoppa över från stenen. Trots avståndet till staketet. Med tillräcklig motivation fixar de Lapska det lätt. I sin ungdom påminde Gázzi väldigt mycket om denna rymmare till Cocker. Gázzis stora önskan var att vara fri i alla lägen. Obunden och icke fasthållen och sig själv nog.
Skulle någon vara intresserad av en kul Cocker med stor potential, så får hon syskon snart! Husse blev mycket imponerad av den lilla hundens problemlösningsförmåga!
Han kanske tingar ett Cockerknytt....... Det är nog bäst att Matte är lite uppmärksam där!
Men för er andra kan Matte berätta att kreativa Cockrar snart kommer att födas på kennel Happy Pearls.