Torsdag.
Matte hade tid på bilbesiktningen och då följde Husse och Aili med. Efter det att Husse gått en sväng i skogen med alla de tre hundarna, som hittade massor med goda blåbär!
Bilen kollades noga, men inget fanns att anmärka på, så då fick den rulla vidare in till Stockholm. Där parkerades bilen i Fredhäll, med utsikt över Södermalm, Långholmen, Reimersholme och Brommalandet. På en plats där Matte bott i många år för länge sedan. Just som Aili klev ur bilen kom två män med varsina hundar, en Bulldogg och en Chihuahua, gående över gatan. När Bulldoggen passerade ignorerade den Aili och hon brydde sig inte heller om den. Så kom den lätt överviktige åldrade killen av minimodell och han valde att stanna mitt för Aili, där han oförskämt nog började låta. Hest morrade han, gurglande och rasslande/rosslande skällde han förvånansvärt mörkt! Aili blev totalställd. Matte och Aili stod och väntade på Husse, som var och betalade parkeringsavgiften och Aili satte sig efter hundmötet tätt intill Mattes ben. Undan för minihunden som lät så konstigt. Hunden förresten?! Matte upptäckte att Aili sattt där och darrade! När Husse kom tillbaka och Aili skulle ut och promenera visade hon vad som fått henne ur balans. Hon sneglade mycket misstänksamt bortöver trottoaren där de båda hussarna med sina hundar vandrade vidare. Varpå Matte mindes att den enda hund som Modji visat tydlig aversion mot var en ilsket skällande Chihuahuahane nere på Östermalms tunnelbanestation, när Modji var inne i stan för första gången. Då hade hon nyss hälsat på en ung hane av rasen Engelsk Mastiff i Kungsträdgården och om honom tyckte Modji mycket! Något är det med skällande Chihuahuor uppenbarligen! En medfödd aversion/tveksamhet kring arttillhörighet månne?
Sedan gick Husse, Matte och Aili nerför alla trapporna vid Fredhällsbadet och tog en promenad längs stranden i Fredhäll på Kungsholmen, tillsammans med Aili. Vid Tranebergsbrons fäste ligger en segelklubb och stämningen här nere vid bryggan var härligt somrig, med mycket liv och rörelse ute på Mälaren. Här passerar de gamla fina ångbåtarna på väg in till Drottningholm och Mariefred.
Målet för promenaden var Solstugan, den gamla röda stugan som för mycket länge sedan började som en liten kaffestuga med hembakt sommartid. Nu är den tillbyggd i omgångar och här serveras god mat med goda drycker under sommarhalvåret. Ett trädäck som löper längs de två sidorna mot vattnet ger plats åt många besökare som kan njuta av utsikten här uppifrån berget ut över Mälaren. Uppför de gamla trätrapporna var det inte helt lätt att gå, då de infogats med olika steghöjd mellan klipporna. Här har Aili varit tidigare och hon visade att hon kom ihåg vid vilket bord hon legat för ett år sedan! Hon slog sig genast ner i hörnet i vinkeln intill huset och där kunde hon ligga och betrakta alla som kom och gick och samtidigt ha koll på om något råkade trilla ner från bordet!
Husse och Matte hade avtalat om lunchsällskap och denna person anlände i en nercabbad jeep i det härliga sommarvädret. Efter en långlunch med god mat och kaffe på det, var det dags att bryta upp. Mattes bil stod ett gott stycke uppåt vägen, men jeepen hade händelsevis fått en P-plats betydligt närmare, så Aili med familj erbjöds skjuts i denna sommaranpassade bil utan tak och inte så mycket till väggar heller. Framför allt inte för Matte och Aili som fick sitta i Mattes knä i baksätet! Wow! Hördes Aili tänka! När hon hamnade högt upp och kunde se över muren intill vägen. Ut över Mälaren med många båtar! Ut över många måsar och solbadande människor på klipporna.! Utan fönster emellan och rakt upp i himlen kunde Aili betrakta en segelflygande mås! Rakt bakåt fanns inte heller något som hindrade Aili från att beskåda omgivningarna. När bilen började rulla och vindarna fläktade runt Aili, sträckte hon på sig och blev som en Schäfer där hon satt i Mattes knä. Matte såg inte så mycket med Aili i famnen. Men hon såg sin lyckliga hund! Samt kände vinden i håret! Wow! Tänkte Matte, som gärna hade åkt betydligt längre i denna cabbade jeep än uppför backen. Men till det fanns dessvärre inte tid denna dag. Kanske en annan dag, hoppades både Aili och hennes tvåbeningar.