SÖNDAGEN bjöd på regn och ishalkan bredde ut sig på vägarna i området. Men Husse och Matte tog ändå en promenad med hundarna. I övrigt fick de vara ute på tomten. Nu smälter snön och gradvis dyker allt fler solrosfröskal upp . Lager för lager av snö som täckt dem försvinner. Om fåglarna ändå suttit någorlunda samlat och ätit! Nu är det helt omöjligt att hindra Násti och Modji från att äta skal. Vilket innebär att mängder med granbarr följer med. Inte bra alls. Matte måste försöka komma på ett sätt att hindra detta och ändå ge fåglarna mat. Det som ligger på marken kan endast fås bort om också all snö forslas bort. Det klarar inte Husse och Matte då snön är tilltrampad och kompakt. Matte får fundera.
MÅNDAG
Matte och hundarna gick en kort sväng upp i skogen för rastning. Nu är vägen utanför huset så hal att det även är omöjligt att få fäste med sparkstöttingen. Den halkar i sidled! Hundarna halkar och skulle behöva broddar! I skogen gick det att gå en bit i början av Mattes upptrampade stig. Sedan bar det igenom och Matte fastnade. Stiltje i promenerandet alltså. Även måndagen tillbringades till stor del på tomten där Matte hackade bort is och slog ner taköverhäng. Isen släpper på bäcken och Modji blev lätt förvånad när isen inte bar som förut. Hon gick bara nästan igenom. Násti kunde jagas bort från fågelbordet och området runt det. Hon respekterade förbudet. Men inte Modji, som tittade lika förvånat på Matte varje gång Matte påtalade att förbudet fortfarande gällde. Modji respekterade däremot helt och fullt att det är förbjudet att gå ut genom grinden när den är öppen! Matte hackade is utanför och lämnade grinden öppen. Utan att ha blivit tillsagd, satt Modji hela tiden strax innanför grindstolpen och väntade troget.
Slutsats: Matte är inte tillnärmelsevis lika lockande som mängder med solrosfröskal.