Söndag.
Upprörda känslor var det när några grannar stötte ihop utanför Lapskflockens revir. På en mycket närbelägen fastighet hade ägaren ägnat hela lördagen åt att vräka ut vatten! Samfälligheten har gemensamt sommarvatten och nu är det vattenbrist och sparsamhet är anbefalld. Här hade en person stått med vattenslang (med högtryck till och från) och tvättat bilar, samma bil två gånger (förmiddag och eftermiddag) uthus, nybyggt hus, berg, stenar, cementblandare, stor tank, båt, diverse lösta förmål här och där, marken, uthuset igen, bilen igen, berget och stenen än en gång o.s.v. Från morgon till kväll hade fastighetsägaren stått och sprutat ut mängder av vatten timme efter timme. Som skulle brunnen tömmas! Samtidigt som högt boende den senaste tiden till och från saknat vatten och en brunn står oanvänd på grund av trasig pump sedan månader. Förbud för att vattna gräsmattor och fylla pooler råder i området. I slutändan är det allas vårt grundvatten som påverkas. Inte bara enskilda brunnar och att det finns mindre vatten än vanligt är tydligt. I Lapskreviret finns en tre meter djup grävd brunn med gårdspump som brukar kunna ge hundra liter utan problem för vattning med kanna. Nu får Matte upp max tjugo liter.
Huruvida fastighetsägaren förstår svenska eller ej förefaller vara lite efter tycke och smak och vilja för stunden. Liksom med engelska. Det är bekvämt att inte förstå jobbig information, som vilka regler som gäller för byggande och levande i landet och i en samfällighet. Ägnar man sig åt verksamhet inom byggbranchen i ett annat land kan man förväntas ha kunskap om vad som gäller. Men det är väl just det som är poängen vad det verkar. Att inte vare sig kunna eller förstå. Samt att vara många som ägnar sig åt samma sak. Det är märkligt hur många personer som kan vara follkbokförda i en litet fritidshus och hur många bilar man kan äga.
Frustrationen runt om växer. Ordet nätverk i området känns relevant. Många byggare från samma land och lagar och regler tänjs det på åt många håll. En oro finns när hus säljs. En trist utveckling.
När det spontana vägmötet avslutats traskade Matte iväg med hundarna på en rask promenad för motion, i den svalkande morgonluften. En kortare powerwalk och segt var det uppför en mycket långdragen uppförsbacke. Det gällde att hålla farten. Rådjur och katt kunde hundarna studera längs vägen. Ett hundmöte klarades av fint. Av någon orsak ökar antalet övervakningskameror ganska raskt längs promenadsträckan. Området är inte detsamma som för sjutton år sedan, när Lapskflocken flyttade hit. Något skaver. För nära Stockholm och Kapellskär? Att ha två vaktande och larmande Lapska Vallhundar med god hörsel och god syn samt mycket bra nosar, känns allt oftare som en trygghet! Ingen kommer in på tomten utan att Aili och Modji berättar det för Matte och Husse.
Men alla vill inte ha en larmande Lapsk Vallhund. Många förefaller vilja ha en Lapsk Vallhund som aldrig skäller eller har något djurintresse/viltintresse. Men då är det ju ingen Lapsk Vallhund. ?! Ganska ofta ställs frågan och diskussion uppstår när någon vill köpa en Lapsk. Skäller de? Fäller de? Jagar de? Kan de vara lösa? Är de lugna? Måste de aktiveras mycket? Måste de röra mycket på sig? Inte för att det är egenskaper man vill ha. Tvärtom. En icke skällande, fällande, jagande, aktivitetskrävande Lapsk Vallhund vill man tydligen ha. Med tydlig avknapp. Påknappen efterfrågas sällan. ?! Men en arbetande hundras avlad för att valla renar vill man ha. De är ju så söta och lagom stora.
Så blir det också väldigt fel ibland. Med omplacering som följd. Tyvärr. Eller avlivning. Ännu värre. Hunden är det kanske inte så mycket fel på. Däremot relationen till ägaren. Felköp.
Modji och Aili beöskte golfrestaurangen där de även fick träffa lite utvidgad familj, när Matte bjöd på lunch. Som vanligt bjöd krögarparet hundarna på rikligt med för hundar lämpliga saker att tugga på.
I kvällningen fick de varsitt uppletande av arrangerad "skarp" karaktär. Matte hade tidigare på dagen "tappat bort" sina båda trädgårdssaxar med plasthandtag på vitt skilda platser i trädgården. Modji fick leta först och efter en hel del nosande hittade hon det stora och skymmande blad, som Matte kort innan plockat av och lagt vid sidan av en planta. Helt rätt tänkt men fel. Strax bredvid, på trappen till lekstugan, låg saxen. Modji löste uppgiften och bar saxen bort till Matte. Därefter fanns en sax kvar och den fick Aili leta rätt på. Hon hittade den där den låg på stenkanten vid växthuspaviljongen och bar den fram till Matte. En liten men praktisk uppgift att lösa. Förhoppningsvis användbar om Mattes minne sviker och något saknas. Det finns mycket man kan tappa bort när man är ute.