Fredag.
Vägen utanför huset var en såpad isgata! Fötterna fick knappt fäste ens med Icebugs. Det var helt omöjligt att ta sig någonstans. Annat än med bil.
Matte tog med hundarna och spikskorna mitt på dagen och körde ner till golfbanan. På en knappt körbar väg! Knagglig isgata hela den kurviga och backiga vägen ut ur skogen. Matte körde i 30 på 70-vägen. Mötte saltbilen nästan nere vid golfbanan. Ingen post och ingen sophämtning denna dag i skogen.
Vid golfbanan lyckades Matte köra bilens vänstersida tätt intill en töad gräskant, för att över huvud taget kunna ta sig ur bilen för skobyte. Köra bil med Icebugs är inte smart. Regn på kvällen på kall mark och nollgradigt var en fullständigt urusel kombination. Hela Stockholm sades vara istäckt.
På golfbanan bestod underlaget av en hel del gräs, ännu mer lös snö och här och där is där skidspår och enstaka fotspår där hundägare packat snön. Stora vattensamlingar av smält snö täckte även marken. Här kunde Matte vandra halfritt över stora ytor och hundarna kunde springa fritt. Aili fick springfnatt och tokrusade i ren livsglädje hit och dit och fram och tillbaka! Långa sträckor över snön bar det och så hittade hon diken med djupare snö och kastade sig i snön och grävde och hade buskul! Då och då fick hon med sig sin mamma Modji på tokspringet och en hel del jaktlek blev det. Násti hittade lite harpluttar på de öppna gräsytorna, men Matte jagade på för god fart framåt. Vinden var mycket kraftig och molnen flög över himlen. Lika plötsligt som solen dök upp försvann den igen. Modji fick vittring på vilt, kanske gris, i skogen och både vindmarkerade och visade på ett spår. Men hon respekterade det låga vildsvinsstaketet av elband som omger hela golfbanan. Lyssnade på Matte. Aili skrämde upp en sork i det långa fjolårsgräset längs kanten, men bröt direkt jaken när Matte förbjöd. Nöjd och överraskad Matte. Som vill ha nyfikenheten och jaktlusten men vill kunna kontrollera jakten. I fickan hade Matte deodorantrollon med baconsmak, vilket ger god smak som belöning i minimala mängder och tar mindre plats än en tub i fickan. Nyhetens behag dessutom! Samma lika för jämnan som belöning blir lätt tjatigt. Matte har gett upp hoppet om att hon alldeles ensam skall kunna vara intressantare än viltspår i skogen. Hon behöver förstärkas med något mer attraktivt och vägen till hundens hjärta går ofta genom magen. Så varför komplicera saker och ting. Gott godis i fickan med lösa hundar alltså.
Lustigt nog fick Matte ett telefonsamtal där ute i blåsten, med lösa hundar på golfbanan och vilt i skogen, som gällde träningstips när Lapsken föredrar viltspår framför sin ägare. Att hitta rätt belöning kan vara knepigt ibland, när hunden redan dragit några vinstlotter och kunnat dra iväg på egen hand.
Efter 1½ timme lösspringande på stora ytor, hade hundarna saktat ner och sorkjakten kring klubbstugan var mer intressant än att springa. Matte kunde konstatera att hon kunnat gå i god fart hela tiden, utan några som helst problem med smärta och kondisen är på väg tillbaka. Ren njutning tillsammans med hundarna i frihet var det.
Funderingar.
När man ser en i övrigt balanserad hund få panik vid kloklippning, tandstenskrapning, fästingplockande, veterinärbesök med vaccinering, fasthållande generellt, börjar man ju fundera över varför. Vad har denna omplacerade hund varit med om? Varför är den så fullständigt vettskrämd när den utsätts för minsta lilla fysiska obehag? Såpass att veterinären måste sätta på munkorg och sedera. Att ta hand om en omplacerad hund kan bjuda på oväntade överraskningar.