Tisdag.
Lapskflocken höll sig på tomten större delen av dagen och ägnade sig åt hus och trädgård efter måndagens skyfall. Husse klättrade på stegen och rengjorde ett hustak som inte spolats rent, utan blivit än mer nerskräpat av den stora ek som står inpå lillstugan. Likaså hängrännorna. Varpå stuprörens utlopp i slänten mot bäcken sattes igen i mynningarna. En kedjereaktion som krävde en hel del arbete.
Matte passade på att rensa bort "ogräs" bestående av småplantor av förgätmigej som fröspritts i mängd i rabatterna. Långa rankor med kvickrot letar sig in överallt och de kunde lätt dras bort nu när jorden var genomdränkt. En hel del annat jordigt blev även gjort när Matte kröp omkring på knä på olika ställen i trädgården. Alla vissna hyacinter från julen fick nu en chans till återuppstående om ett år, om de känner för det.
Regnet hängde i luften långt fram på dagen, efter några inledande skurar på förmiddagen. När vädret stabiliserat sig och solen föreföll råda över de tunga molnen, tog Matte med sig hundarna på en promenad i området. Inte en powerwalk denna gång. Mer en rask promenad på lite andra vägar, för tittande på grönskan i de trädgårdar som är välskötta och ompysslade. Så mycket blommor kan man inte se, då rådjuren tar för sig om man inte hägnar in högt nog, vilket inte är så vanligt annat än kring trädgårdsland här och där. En vildsvinsgalt har börjat besöka området dessvärre, vilket generar i omkullvälta soptunnor och tunnor för komposterbart matavfall. Till en början var nerskräpningen ett mysterium, men så fick en kille på väg till jobbet mycket tidigt se galten på vägen och en förklaring gavs. En jättegris med en mankhöjd i höjd med det egna staketet på nittio centimeter. Åter kunde Matte se kullvälta tunnor längs vägen. Med stor säkerhet var det denna galt som besökt fågelmatstället på baksidan av Lapskflockens hus! Där ett stort djur härjat och rivit ner allt och även klämt ihop behållaren för talgbollar och jordnötter.
Promenaden var behaglig och lugn på de grusade småvägarna mellan stugorna, men för att komma hem måste Lapskflocken ut på den asfalterade väg som leder hem. Hundarna gick i sträckta koppel och nosade nere i diket, när skolbussen dök upp bakifrån. Matte hörde inte alls bussen innan den dök upp rätt nära bakom. I god fart dök den upp bakom täta granar längs vägkanten i en kurva med lutande vägbana och Matte kände sig väldigt trängd och utsatt intill det djupa diket. Varför den fega kärringjäveln dristade sig att med handen signalera "sänk farten" till skolbussföraren.
Det skulle hon tydligen inte ha gjort.
Matte insåg att bussen snart skulle komma tillbaka efter avlämnande av något barn vid sitt hem. Barnen behöver numera inte uppsöka skolbusshållplatsen, utan hämtas och skjutsas hem vid varje barns eget hem. Utan att någon kan förklara varför. Fullt friska skolbarn måste ha skjuts inne i bostadsområdet? Igen. Varannat år får de ta sig till hållplatsen och varannat år får de skjuts. Typ. Olika regler, olika upphandlingar.
Så kom då bussen Matte och hundarna till mötes och här var det raksträcka, god sikt och aningen bredare och planare väg och infarter till grannhusen och Matte drog sig åt sidan för säkerhets skull. Nu hade Matte dessutom en tjock bunt post, inklusive Hundsport med två tidningar och bifogat hundgodis, i ena handen.
Men så lätt skulle kärringjäveln inte slippa undan!!! Den unga kille som körde bussen tyckte kärringen behövde läxas upp! Matte utsattes för ett regelrätt förhör om lagstadgade hastigheter och vilken hastighet han hållit nyss och han hade en färdskrivare som kunde bevisa att han hållit hastigheten och DET FANNS INGEN ANLEDNING FÖR KÄRRINJÄVELN ATT ÖVERHUVUDTAGET SIGNALERA "SÄNK FARTEN"!!!! - var andemeningen i den mycket spydigt och mästrande uttalade tillrättavisningen av kärringen med hundarna på dikeskanten.
Matte trodde inte sina öron och förklarde att hon känt sig osäker och utsatt där på den branta kanten med hundarna i diket i långa koppel, smala vägen och breda bussen och bussen som plötsligt dök upp mycket nära och inte hade hon hört den heller.
Nu hade killen hur mycket tid i världen som helst att trycka till tanten och Matte ombads kontakta hans arbetsgivare och rapportera att han faktiskt MÅSTE köra på tid och tre pass per dag och det vore bra om Matte kunde få en ändring på tidsschemat!
"Bra! Ring Samtrans och säg till dem att ändra på det!"
Matte kom inte undan med det, utan killen måste få ur sig mer om vad han tyckte om att behöva stå ut med andra än sig själv på vägen. HINDER för honom som måste hålla tiderna. Kör man lagstadgad hastighet har man ingen som helst skyldighet att sänka farten i NÅGRA SITUATIONER! PUNKT. En cyklist på elcykel på vägen drog han även in som exempel för att påpeka att den inte hördes alls och den körde I 40 MINSANN! "Skulle du signalera till den också att den måste sänka farten?"
?
Att Matte har nedsatt hörsel störde honom väldigt. Att det fanns folk som inte hörde hans buss och klev av vägen i god tid - typ.
Matte försökte med att man skall anpassa farten till vägen och att hon befann sig på en väg i ett bostadsområde.....
Matte försökte avsluta "diskussionen" men var trängd mellan buss och dike. En bil som ville förbi bussen löste upp den mycket obehagliga situationen.
Hem gick Matte med ont i bröstet och mycket dålig känsla i kroppen.
Som gammal kärring skall man inte gå i butiker och inte ens ut med hundarna på vägen hemma. Man borde nog lägga sig ner och dö och inte gå omkring och vara ett problem, ett hinder på vägen och en riskgrupp som helst inte skall besvära någon på något sätt. Inte synas alls.
Matte hade en draåthelvetekänsla i kroppen hela kvällen. Inte belasta sjukvården, inte vara ivägen på vägen. Inte vara. Men än finns Matte och hundarna och Matte och hundarna måste röra på sig. Var då? Bland granarna i skogen så klart. Inte på vägarna.
Var rädda om er!
