Kanske var fredagen den sista chansen att kunna gå med lösa hundar i snö och sol på golfbanan? Ett väderomslag med regn väntar. Tyvärr, tycker Matte, som inte vill ha ishalka igen. Det räcker med en stukad hand. Att ha högerhanden skadad är bökigt. Inte minst när tre koppel skall hanteras med bara vänstern i olika situationer.
Matte tackade och tog emot när solen sken från en klarblå himmel! Förvisso var det tio minusgrader, men Matte skulle nog hålla sig varm genom att pulsa i lössnön på golfbanan. Sagt och gjort. Mitt på dagen drog Matte och hundarna iväg ner till golfbanan. Ut ur skogen och ut i flödande solsken över stora och snötäckta ytor! Helt underbart tyckte både Matte och hundarna, som likt häromdagen skuttade iväg i tre olika riktningar! Matte valde att göra helt nya spår i orörd snö, då de gamla spåren inte underlättade pulsandet, snarare tvärtom, då det var knöligt och ojämt att gå i dem. Det är något visst med stora solbelysta och snötäckta ytor! Rent, ljust, orört och bara att ta för sig. Mängder med talande djurspår i linjer uppifrån skogen. Man ser tydligt hur älgarna gått och skrapat fram gräs och hur mindre djur dragit nytta av detta. Hundarna blir lättlästa när även Matte kan se vad hundarna luktar sig till. Bra träning i att läsa sina hundar.
Modji och Aili signalerade även tydligt så snart någon skidåkare var på väg mot Lapskflocken i skidspåret ett stycke bort. Násti börjar bli som sin mor vid samma ålder. Typiskt för äldre hundar. Hon hamnar i en egen bubbla och fokuserar så intensivt på en vittring att hon rätt som det är bara börjar gå iväg i en bestämd riktning. Hon blir relativt okontaktbar och det är lätt att tro att hundens hörsel börjar svikta. Med Gázzi var det både och. Sämre hörsel och bubbelbetéende. Nástis hörsel är god, synen likaså. Hon hör tappade smulor och ser dem också! Hon hör när det är mat på gång. Nástis selektiva hörsel och framför allt djupare sömn och tendenser att hamna i sin egen tanke och doftvärld kräver större uppmärksamhet av Matte. Rätt som det var vandrade Násti bara iväg, följande ett djurspår. Med bestämda steg och förefallande totalt döv, bara gick hon iväg i snön mot skogen. Eller så föjde hon en doft mot något buskage i kanten av golfbanan. Kanske låg en hare där och tryckte och den ville inte Matte att Násti skulle stöta upp. En blockerad hund, hade snabbt riskerat att bli tre hörselblockerade hundar. Matte har en välljudande visselpipa som hjälp i kommunikationen med hundarna.
En hund som jagar efter vilt har ingen mätbar hörsel. Den måste lägga allt fokus på att fånga sitt byte. En överlevnadsstrategi. Varför det egentligen är totalt meningslöst att stå och skrika och vissla efter hunden som drar på vilt. Man har bara en bråkdel av en sekund på sig att stoppa hunden innan hörseln blockeras.
Lapska Vallhundar används till både vallning och jakt! Vallning och jakt är i grunden samma beteende och två sidor av samma mynt. Det förefaller många ha missat när de intresserar sig för rasen. Hur nu det kan komma sig? "Jo jag förstår, men de går väl att ha lösa i skogen?" En önskan och förväntan är att man bara skall kunna släppa sin Lapska Vallhund lös var som helst utan att ha tränat den att komma på inkallning, att hålla sig nära föraren och att JAGA ÄR ABSOLUT FÖRBJUDET! En hund i renskötseln får inte heller dra iväg efter några renar utan att ha fått det som en uppgift. Den får inte ge sig iväg och fösa / jaga renar helt på eget bevåg när, var och hur som helst.
VARDAGSLYDNAD och ARBETSLYDNAD bör bibringas hunden innan man släpper den lös någonstans. Alltför många hundar omkommer i trafiken och går även ner sig på svaga isar. Alla hundar som försvinner i skogen kommer inte tillbaka. Olyckor kan alltid hända. Djur är djur och man kan alltid råka ut för att det brister i lydnaden och samarbetet. Men det är naivt att tro att man kan skaffa sig en Lapsk Vallhund, avlad för vallning och jakt sedan lång tid tillbaka, för att sedan släppa lös den i skog och mark utan att ha tränat vardagslydnad, hörsamhet och arbetslydnad med den. Det är naivt att tro att man kan få 100% glädje av en hundras avlad för att valla renar med skall och i viss mån jakt när man inte vill ha en hund som kan dra iväg på vilt och som har lätt att ta till skall!!! Köp en annan ras.
Djurintresse måste finnas hos alla vallhundar. Viltintresset finns mycket starkt hos många Lapska Vallhundar, då de även används för jakt. Undantag finns alltid. Rasotypiska hundar finns alltid. En polar vallhund har fått fylla många funktioner, vilket gör rasen till en mångsidig hund. En renskötare kan inte ha en hund som vallar/föser renar, en som ställer vilt/skäller på toppfågel och en som vaktar. Lapsk Vallhund måste vara "all inklusive". Något alla som funderar på att skaffa sig en Lapsk Vallhund måste göras medvetna om. För att inte hundköpet skall leda till kastrering för beteendeförändring och senare omplacering för att man inte klarade av den hund man köpt, i förhoppningen om att den nog ändå inte skulle ha sååååå lätt att skälla när den lämnades ensam, eller ha sååååå lätt att dra iväg efter harar och grannarnas katter.
Det är inte alltid till nytta för en ras att bli populär. Målet skall inte alltid vara att producera så många valpar som möjligt. Viktigare är att få ut rastypiska hundar till dem som verkligen vet att uppskatta en arbetande hudras, beredda att ta vara på de goda arbetsegenskaper som bör finnas hos en rastypisk Lapsk Vallhund. Kvalitet framför kvantitet.