Tisdag.
Matte lämnade flocken på förmiddagen i ett ärende och blev borta i tre timmar. Under tiden fick Colin vänja sig vid att ha Husse som ansvarig människa. När Matte kom hem fick hon veta att hundarna varit ute hela tiden och lekt eller roat sig i sön och på annat sätt. Isen på bäcken fick Colin brydd, när han skulle dricka vatten. Så där höll han till rätt länge för att utforska omständigheterna.
Matte blev varmt välkomnad av båda hundarna när hon återvände till flocken! De fick sedan gå en ordentlig promenad med Matte som behövde röra på sig.
Onsdag.
En långpromenad med automatisk träning av vardagslydnad och flockregler med Colin blev det mitt på dagen. Man hoppar inte rakt upp i luften när man kokar över av intryck. Man kastar sig inte heller rakt åt sidan till andra sidan av vägen eller ner i diket. Till exempel. Colin är som Aili, både explosiv och intensiv och tar in alla intryck. Filterlös. En passerad bil på nära håll på den smala vägen kan orsaka ett överladdat skutt som en lekinvit. Överslagshandlingar när känslorna svallar. Eller ett hopp rakt upp på Matte. Inga hopp rakt upp överhuvudtaget tycker Matte. Absolut inte i koppel ute på vägen. Det blir lite rörigt.
På kvällens träning bands alla hundar upp i korridoren i träningsområdet i den gamla sjukhuskällaren. Precis som vanligt. För Colin var detta ännu en ny plats och en ny situation. Han är flockorienterad och gör som flocken gör. Så när alla hundar slog sig till ro i viloläge, i väntan på sin tur att söka, gjorde Colin detsamma.
Colin fick inleda kvällens träning med att gå kopplad runt i alla rum för att lära känna miljön. Två fläktrum, ett jättestort och ett mindre, med mullrande och slamrande fläktar som gick igång lite olika skrämde honom inte på något sätt. Han nyfikenhet var stor och ibland måste han vända om och nosa på något extra mullrande föremål! Han klev på och över lite allt möjligt som låg i hans väg och stannade upp och lyssnade, luktade och tittade! När han passerade gruppen med människor måste han stanna och hälsa lite extra på någon ibland. När han fått bekanta sig med alla olika rum med olika funktioner, fick han återvända till hundflocken som låg tillsammans i viloläge. I räddningshundvärlden pratar man om 'ligga i karantän' och i patrullhundvärlden pratar man om att 'ligga på bas'. Hur som helst måste hundarna kunna ligga tysta i grupp tillsammans och vänta på att få jobba. Colin gjorde som alla andra. Han slog sig till ro och var tyst.
Klicka för större bilder.
Därefter var det Ailis tur. Hon skulle bara söka igenom skyddsrummet och där skulle tre personer vara gömda. Skyddsrummet skulle var nersläckt för ett mörkersök. Aili försvann in i mörkret. Matte glömde tända lampan på Ailis rygg och även att ta med sig en egen lampa. Det gick lite fort när Aili indikerade att hon hade vittring. Aili hittade Husse i ett badkar och skalllmarkerade. Matte sökte sig fram i mörkret och kände var Aili stod och kunde tända hennes söklampa på ryggen. Återskenet räckte för Matte för att se var hon satte fötterna och var dörröppningarna var. Aili hittade alla sina tre figuranter och sedan drog hon därifrån. Tilsammans med lamporna. Matte såg ingenting och hittade inte ut. Matte ropade på Aili. Det struntade Aili i. Hon sökte på eget initiativ igenom hela källaren och återvände sedan till Matte och rapporterade att det var tomt överallt. Lagom när Matte skymtade ljuset utanför skyddsrummet.
När alla hundar hade gjort sina sök fick Colin söka fritt i alla rum och längst in i ett förråd fick han vittring från en figurant. Vittring som steg rakt upp och sedan följde tak och vägg neråt. Han funderade mycket på vad han skulle göra med denna vittring! Man såg hur han tänkte. Nyfikenheten gjorde att han ville hitta människan vars vittring han kände men inte kunde se. Han gav sig inte! Till slut hade han lokaliserat vittringen till en behållare med lock mitt på golvet - vittringskällan. När figuranten i behållaren lyfte på locket för att ge sig till känna och belöna Colin flög Colin förskräckt baklänges! Han kunde ju inte veta vad som väntade och reagerade instinktivt när locket lyftes och en människa började prata från behållarens inre. Men killen fann sig snabbt och åt gärna skinkpastej ur tuben som sträcktes ner mot golvet! Den här sortens kurragömma gillar Coli vad det verkar!
