Måndag.
Regnet öste ner hela förmiddagen och lite till. Tre killar kom och fyllde mer kross i gropen runt plintarna. Modji och Aili satt på verandan och tittade till en början mycket intresserat, när det packades med en bullrande maskin. Sedan höll de bara koll.
På Nástisonen Epic regnade det också! Men han brydde sig inte utan gjorde det han skulle och tog sitt första förstapris i viltspår! Prov och inte tävling. Första "pinnen" på vägen till viltspårchampion! Stort GRATTIS till honom och hans ambitiösa matte!
Som uppfödare är man ingenting utan ambitiösa och duktiga valpköpare. Som tar materialet till vara och visar vad knytten är kapabla till. I form av träning och utbildning. Som låter arbetande hundraser jobba och som förstår att uppskatta en bra arbetshund! Tack till er alla, som låter era hundar få aktiva och stimulerande liv tillsammans med er!
Tidningen Brukshunden låg i lådan när Matte kom tillbaka efter en rask långpromenad med hundarna, när regnet upphört och solen tittade fram. Nummer tre innehåller många bra artiklar för dem som är intresserade av uppfödning och hundträning. Per Jensen undrar: "Förmänskligar vi hunden?" och Emma Wahlén skriver om "Agility 55+". Bland annat läsvärt!
Anna Persson skriver mycket klokt i ämnet "Att ta valpar efter sin hund - ett stort ansvar för både tik- och hanhundägare".
Den här artikeln läste Matte med stor glädje! Anna Persson skriver vad Matte läste i boken "Hunduppfödaren" inför den första valpkullen 2003 och vad som kändes som ett förhållningssätt att ta till sig och rätta sig efter.
Saxat ur tidningen Brukshunden nr 3 2015. Sidan 16:
Funderar du på att ta en kull valpar efter din tik eller vill du att din hanhund skall bli pappa? Visst är det roligt med valpar, men innan du går från tanke till handling är det mycket du behöver veta och ta ställning till.
Först och främst bör du lyfta blicken från det egna perspektivet och tänka på att all hunduppfödning påverkar rasens framtid. Kanske kommer dina valpar att i sin tur få valpar och deras egenskaper - bra som dåliga - kommer att spridas vidare i rasen. Det är därför viktigt att de hundar som används i avel verkligen är goda representanter för rasen och har egenskaper (mentala, hälsomässiga och exteriöra) som är värda att föra vidare. Det finns många andra aspekter på beslutet att ta valpar efter sin hund, inte minst de ekonomiska, då en valpkull kan bli en kostsam historia om något går snett. Men den här artikeln handlar om det första beslutet i det viktiga valet av avelsdjur - att besöma den egna hunden och den tilltänkta partnern.
FÖRBÄTTRA OCH BEVARA
Det räcker inte att ha en trevlig tik. Hon skall dessutom helst vara bättre än rasens genomsnitt, för att ytterligare stärka och utveckla rasen åt önskvärt håll. Vad "önskvärt håll" innebär kan du läsa om i rasstandarden och i rasklubbarnas Rasspecifika avelsstrategier (RAS). I RAS-dokumentet anges de problem som finns i rasen i dag och den givna samvetsfrågan är då om din hund är fri från dessa. Här finns även angivet vad som behöver förbättras i rasen och du bör ställa dig frågan om din hund kan bidra till detta. Avel handlar om att förbättra och bevara raser. Inte göra om dem. Om du vill föda upp valpar men har en tik som inte är helt lämplig för avel, så är det bättre att avstå och hellre skaffa en tik som uppfyller kraven. .......... (utelämnat av Matte av utrymmesskäl)
HUR MÄTS AVELSVÄRDET?
.......... Tyvärr har vi hårt sjukdomstryck inom många hundraser och både tik- och hanhundsägre har ett stort ansvar att inte bidra till ytterligare sjukdomsförekomst. Vid all avelsplanering bör därför störst vikt läggas vid hälsa, mentalitet och funktionalitet. Om du vill få valpar med goda arbetsegenskaper är det viktigt att ta hänsyn till detta i avelsplaneringen, vilket givetvis förutsätter kunskap om vilka egenskaper som utmärker en bra arbetande hund. En bruksintresserad valpköpare vill inte upptäcka att deras hund saknar de egenskaper som gör den till en bra brukshund och de som har köpt en hund för vallning, vakt eller tjänst förväntar sig egenskaper som passar för dessa ändamål.
INDIVIDAVEL, NEJ TYVÄRR
Individavel, dvs att avla för att komma åt en viss individs goda egenskaper, kan fungera i en kvalitetsmässigt mycket jämn population. Men tyvärr är så sällan fallet inom hundaveln. ............... Försök därför att inte tänka "valpar efter min hund" utan tänk i stället att du kommer att ta valpar efter hundens hela släkt och få del av alla deras egenskaper - goda som dåliga. Det är också anledningen till att det kan vara bättre att avla på en bra hund ur en jämn kull, än en mycket bra hund ur en sämre kull. Det är också klokt att välja en hane och en tik som båda ligger nära de egenskaper som man hoppas att de tilltänkta valparna skall erhålla. Ett sådant förfarande ger både jämnare kullar och större möjlighet att valparna föds med önskvärda egenskaper.
HANHUNDÄGARENS ANSVAR
.......... I dag tvivlar nog ingen på det olämpliga med matadoravel, dvs att låta en hanhund få alltför många avkommor. Tyvärr talas det mer sällan om hanhundens ålder och det är inte ovanligt att knappt vuxna hundar används i avel. Det största problemet med tidig avelsdebut är att många allvarliga sjukdomar inte visar sig förrän hunden uppnått vuxen ålder och det därför finns en uppenbar risk att sjuka djur sprider sina anlag vidare till nya generationer. ...........
ETT LÅNGTGÅENDE ANSVAR
............ Tycker du att det låter besvärligt så skall du vara medveten om att det här endast är det första steget av ett mycket långtgående ansvar man åtar sig som uppfödare, gentemot såväl rasen som kommande valpar och valpköpare. .........
Förstrykningarna i gult är Mattes egna.
Denna artikel bör läsas hel och hållen i tidningen! Här finns endast plats för utdrag. Denna artikel bör läsas av varenda en, oavsett ras, som planerar att låta sin hund få valpar. Tikägare som hanhundägare. Etablerade uppfödare såväl som "engångsavlare". Även hundägaren som vill ha en kull på tiken för ungarnas skull och hanhundägaren som gärna tjänar en hacka på en parning har ett ansvar och påverkar rasens framtid. OAVSETT HUNDRAS.
Efter att själv ha läst artikeln funderar Matte. Kan man som icke jägare föda upp hundar för att användas till jakt? Vet man vad som är önskvärda egenskaper? Kan man som icke aktiv inom brukset föda upp hundar användbara inom brukset? Hur vet man vad som är önskvärda egenskaper? Om man för egen del nöjer sig med att föräldradjuren är dutiga på att gå i koppel och är snälla mot barnen. Om man tror att "mycket motor" är samma sak som skarpa/vassa hundar. Gäller alla raser.
"Om du vill få valpar med goda arbetsegenskaper är det viktigt att ta hänsyn till detta i avelsplaneringen, vilket givetvis förutsätter kunskap om vilka egenskaper som utmärker en bra arbetande hund."
Matte och Husse värnar om den Lapska Vallhunden som en arbetande hundras. Den får inte förvandlas till en "robust sällskapshund" bland många andra. Arbetsegenskaperna får inte gå förlorade. En hund av en arbetande hundras är inte alltid en enkel hund! Kanske inte en lämplig förstagångshund alla gånger. Kanske inte en lämplig hund för den som inte vill/orkar/hinner ge hunden någon form av hundjobb, av olika orsaker. Lapsk Vallhund är och bör få förbli en arbetande hundras. Inte lämplig för alla som vill ha en Lapsk. Till utseendet blott och bart. Rasen får inte förvandlas till "lugna mesproppar" passande som rena sällskapshundar, för att undvika att de betraktas som "jobbiga" av den som vill ha en robust sällskapshund och inte har tid och ork att arbeta/träna med sin hund. Rasen får inte förvandlas i brist på kunskap om vad som utmärker en bra arbetande hund!