Tisdag - lördag.
Veckan som gått har varit intensiv på sitt sätt. Husses knäoperation var komplicerad och komplikationer har tillstött. Många har återbesöken varit och Husse har fått lägga om såret på knät igen, samt det sår på foten som uppstått när sårvätska runnit neråt och trängt sig ut genom huden. Något läkaren aldrig hade varit med om tidigare. Dålig cirkulation är förmodligen orsaken. Knät har röntgats om och nya prover har tagits. Husse har fått åka taxi och vänta på taxi och därmed fått en chans att äta gott på sjukhusets välrenomerade restaurang. Han har äntligen kommit igång med gåträningen, men med ett ispaket runt knät för minskad svullnad. Matte berättar detta för att sprida kunskap om att så här kan det också bli efter en knäoperation. Framför allt när man varit aktiv som ung och spelat fotboll, med tidigare skador och därmed skruvar i ett knä. Två skruvar av fyra lyckades läkaren få bort vid operationen; snittet blev längre än vid en vanlig knäoperation.
Matte har också ett krånglande knä sedan ledvätska läckte ut i ett artrosknä och det tar sin tid innan kroppen tagit om detta. Det blev snabbt bättre den första tiden, men nu går det långsamt. Men det går! Frammåt, som tur är! Matte går åter sin gamla runda, som tar en knapp timme med hundarna, men använder ännu käppen på hundpromenaderna. Av två orsaker: antalet lösa hundar på vägarna har uppengarligen ökat och skulle en lös hund komma fram till Aili och Dima som är kopplade, vill Matte inte riskera att snedbelasta det ännu lite instabila knät och käppen är bra för stöd i det läget. Samt till att mota bort lösa hundar som riskera att göra en kassler av Matte och hennes kopplade hundar. På promenaden häromdagen gick Matte och funderade på om det alllmänt kanske kunde vara bra för hundägare att börja gå med käpp, när antalet hundöverfall ökat och verkar vara ett globalt problem. Kanske en käpp som i en James Bond film? Som man kan skjuta bedövningspilar med! I varje fall vi som är äldre och hundägare och absolut inte får falla med våra höft- och knäproteser. En käpp för att hålla undan andra hundar och i nödvärn kan man använda den till annat än att stödja sig på. Man har alltid rätt att försvara sig och sina hundar.
Vardagen rullar på vare sig knän krånglar eller ej. Husse går med två kryckor hemma och det gör inte Matte. Arbetsfördelningen var ojämn när Matte bytte höfter och nu är det Mattes tur att slita för två. Trädgården måste hållas i ordning och förberedas för vintern. Gräset på gräsmattan har vuxit kopiöst efter mycket regn på kort tid och sedan hög värme. Fukten dryper på morgnarna och att använda gräsklippare kände Matte att hon inte skulle orka. Med lerjord och mycket mossa i botten spelade det inte så stor roll att klipparen var självgående. Åtskilliga timmar har Matte lagt på att snygga till gräsytorna med sin lilla eltrimmer. Två batterier som tillät klippning i en timme måste laddas om. Laddas om och laddas om och det har tagit tid. Totalt två timmars gräsklippande per dag har det blivit flera dagar i rad. Men nu är det fint! September är beskärningsmånad och nu är äppelträdet beskuret. Samt några andra buskar. Matte har varit i farten och jobbat många timmar varje dag. Äpplena är nerplockade och vindruvsskörden bärgad och potatisen upptagen. Hundarna har fått promenera tre gånger dagligen med långpromenad varannan dag. Tvättmaskinen har fått jobba och torkvädret har varit fint.
Veckans räddningssökträning var flyttad från onsdag till torsdag för att kunna träna på Solvalla travbana. När torsdagen kom hade Matte storhandlat och kände att hon var helt slut när hon kom hem. Så in i märgen trött, att bilkörandet hem genom skogen fick Matte att avstå träningen, som skulle innebära körande genom Stockholm i rusningstrafiken. Många snabba filbyten och ändrade vägval, sedan Matte körde här senast. Det byggs konstant någonstans. Någon bra bilförare kände Matte att hon inte var för stunden och inte heller någon bra hundförare. För trött. Oron har varit stor för vart komplikationerna och såret på Husses fot skulle leda. Bensår?
Matte tog med hundarna på en promenad upp till sjön i stället för att åka och träna. Där slog hon sig ner och bara njöt av kvällssolen, som belyste den motsatta stranden med skogen som börjar skifta i gult närmast vattnet. Passivitetsträning för både hundarna och Matte. Film finns på Instagram och FB/Lapsk Vallhund. När solen försvunnit traskade Matte och hundarna hem genom skogen.