Torsdagen ägnade Matte bland annat åt trädgården. Två stora bestånd med pilört var överblommade och måste tas bort innan frosten kommer. En art av pilört som inte är invasiv och som säljs som en perenn trädgårdsväxt. Mycket dekorativ med sina stora vita plymer kring Midsommar och senare allt mer rosa framåt slutet av sommaren. Ett bra insynsskydd och i viss mån även vindskydd. Stjälkarna är som bamburör och efter frost och kyla kollapsar de och blir en kletig massa på marken. Som frusen sallad och inte kul att ta bort. Först skulle dessa höga och voluminösa stjälkar klippas av och sedan släpas ut från tomten och läggas vid släppet för bortforsling. Det tog lite tid. Dima var nyfiken till en början, men tröttnade när dessa jättestjälkar började falla omkring honom!
Fredagen bjöd på dagsregn. Eller snarare dygnsregn med råge. Det regnade hela natten, hela dagen och så ännu en natt. Välkommet regn, då växterna behöver bunkra inför vintern och det är oerhört torrt i naturen. Bäckfåran rakt över tomten har varit uttorkad länge, utom där Matte har grävt ur och fördjupat för djurlivets skull. Denna sommar har tyvärr ingen bäckrensning kunnat ske på grund av ansvarigas gamla slitna knän. Matte började, men fick ge upp när knät sa upp sig i slutet av juli. Typiskt när Husses knä skulle bytas ut. Så efter regnet är bäckfåran full med vatten - och gräs som borde ha rensats bort....
Matte och hundarna bidade sin tid i stugan. Snart skulle det väl ändå sluta regna. Varken Aili eller Dima visade minsta intresse för att gå ut efter den korta promenaden till brevlådan, för att hämta morgontidningen. De fick frågan flera gånger under dagen, då Matte tänkte att de borde bli kissnödiga. De valde att knipa hellre än att gå ut. Stundtals vräkte regnet ner. Husse bestämde sig för att bege sig till närakuten med färdtjänst för att få ett ultraljud gjort, på den vad som skulle ha kunnat drabbats av en propp efter knäoperationen. Kirurgen hade känt sig osäker vid ny kontroll i veckan och saknade ultraljud för proppkontroll på kliniken. Husse skulle uppsöka närakut om svullnaden inte gått ner inom några dagar. Husses svullna ben var inte prio ett och väntan blev lång. Han blev dock mycket väl omhändetagen, när det väl var hans tur. "Trolig propp" kommenterade läkaren före ultraljudet. Han letade och letade uppifrån och ner flera gånger, men hittade inget avvikande. Så skönt! Hem kom en nöjd Husse, som behövde röra sig mer för bättre cirkulation.
Lördag.
Solsken och vind. Det behövdes verkligen! För upptorkning! Hundarna ville leka på gräsmattan, men gav upp när det bara plaskade runt fötterna på dem. Totalt hade det kommit drygt trettio millimeter regn och det hade inte hunnit rinna undan. Gräsmattan har lerjord och marken är gammal sjöbotten. Både Aili och Dima såg snopna ut, när de insåg att deras lekplats blivit en vattenpark.
Matte fortsatte sitt trädgårdsjobbande med förberedelser inför kyla och frost natten till söndagen. De sista vindruvsklasarna plockades in och druvorna var söta och saftiga och fint solmogna. Mot alla odds trivs denna nu rätt gamla vinstock vid staket, i vindutsatt läge. Söderläget kanske kompenserar och sorten Zilga är härdig.
När hundarna ätit middag tog Matte med dem på en långpromenad i området. Mellan halv sex och halv sju verkar de flesta hundägare vara hemma för att äta middag och vägarna är rätt tomma på människor och hundar. Rätt många bilar är dock ute vid den tiden och skall Matte välja mellan en lös hund som kommer rusande mot henne och hennes hundar på vägen och en bil - så väljer hon bilen. Den syns på längre avstånd för det mesta. En lös hund kan komma utrusande från sidan från en tomt och vara osynlig fram till en konfrontation. Också ett val man kan behöva göra. Pest eller kolera.
Nu kunde Matte och hennes hundar promenera utan andra hundmöten än med en gammal kompis och valpköpare, med samma önskan som Matte. Båda vill ha ordning och reda vid hundmöten och så blev det. Inget snackande - bara rikting framåt, låtsande att mötande hundar inte existerar. Bara en synvilla. Inte hälsa! Inte skälla ut! Bara gå! Förbi under tystnad. Aili höll på att göra bort sig med skall, men hindrades av Matte som påminde om att reglerna inte ändrats! Dima skötte sig exemplariskt, liksom de två mötande stora hundarna.
Hem kom Matte med sina hundar efter att för första gången sedan i juli ha kunnat gå sin standardrunda på idealtiden, plus bara tre minuter. Fullt ös i uppförsbacken! Det tar sig! Men det tar tid. Inflammationer i artrosknän kommer och går, till dess de är ohjälpligt slut och måste bytas ut. Matte försöker förhala slutet, genom att försöka hålla igång och gå fort med hundarna.
Innan mörkret föll fick Aili och Dima till en vild lek på gräsmattan i skymningen! Lite torrare nu.